Boliden: Vi har inget ansvar för situationen i Arica
Publicerad 06.50
Boliden avfärdar alla anklagelser om att deras giftexport skulle göra människor sjuka.
Tvärtom hävdar gruvföretaget att de har agerat ansvarsfullt.
– Vi ser ingen koppling mellan vår export och de hälsoproblem som påstås finnas, säger Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson.
I ett långt reportage har Aftonbladet berättat hur människorna i Arica i Chile fortsätter att bli sjuka, fyrtio år efter gruvbolaget Boliden skickade dit 20 000 ton giftigt våtverksslam.
Aftonbladet möter Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson på bolagets huvudkontor i centrala Stockholm. Nilsson uppger att varken han själv, eller någon i Bolidens ledning, har varit på plats i Arica.
– Tidigare personer ur ledningsgruppen har varit där. Men ingen i nuvarande.
Om ni hade rest dit skulle ni har upptäckt hur stor fråga detta är i Arica. Folk fortsätter att sjukna in i stor skala och det kopplas genomgående till ert avfall.
– Vi är medvetna om att det här är en väldigt omtalad fråga, naturligtvis. Och att Boliden är förknippad med dessa problem i Arica. Men vi anser inte att vår export kan vara orsaken till den hälsosituation som påstås råda där i dag, säger han.
När man söker på platsen där avfallet nu finns på Google Maps står det ”Boliden dumpsite”. Tycker ni att det är en korrekt beskrivning?
– Nej. Detta var en affär mellan två företag som ägde rum för länge sedan. Svenska Naturvårdsverket och chilenska myndigheter godkände exporten. Att det skulle ha handlat om dumpning är helt fel, säger Klas Nilsson.
Lokalbefolkningen kallar platsen ”Den svenska kyrkogården”. På muren har man skrivit in namn på personer som anses ha haft en del i katastrofen. Ditt namn står där. Hur reagerar du på det?
– Min roll är att informera om hur saker hänger samman och vad som lett fram till dagens situation. Sedan är det klart att jag har barn som ser att sådant här. Och då hade jag önskat att den allmänna journalistiken kring de här frågeställningarna hade varit mer saklig och faktabaserad.
Men det här handlar ju inte om journalistik utan om människor som anser sig ha förgiftats av ert avfall och som har skrivit dit Bolidenchefers namn.
– Vi har haft en mångårig process där vi vänt på i princip varje sten för att förstå situationen. Och det utan att man lyckats hitta något samband mellan vår export och de hälsoproblem som påstås finnas, säger Bolidens kommunikationsdirektör.
Kopplingen mellan giftet i människors kroppar och ert avfall ifrågasattes av Exponent, ett amerikanskt konsultföretag som ni anlitade i samband med skadeståndsmålet mellan 796 arsenikskadade Aricabor och Boliden. Finns det någon annan aktörer som ifrågasatt den?
– Det finns ju ingen som har slagit fast att det finns en koppling.
Vår fråga var om det finns någon som ifrågasatt kopplingen, utöver de konsulter ni själva hyrde in?
– Det kan jag inte svara på. Experter som får betalt för att göra utlåtanden behöver däremot inte vara sämre experter.
Det här företaget har kritiserats för att producera så kallad ”doubt science”, till fördel för företag i rättsprocesser. Åt tidigare klienter har de till exempel ifrågasatt nyttan av bilbälten och faran med passiv rökning.
– Det kan jag inte kommentera.
I vår korrespondens före intervjun reagerade du på att vi kallade Bolidens 20 000 ton våtverksslam för ”avfall”. Varför?
– Det var en biprodukt som innehöll arsenik och guld och som inte kunde utvinnas på Rönnskär. Det chilenska företaget Promel skulle kunna ta vara på de värdemetallerna vid sin anläggning i Arica.
Om det var en produkt, varför betalade ni 10 miljoner för att bli av med den?
– Det inkluderade transport och andra kostnader för att flytta materialet. Vår filosofi var att det är bättre att återvinna så mycket material som möjligt i stället för att deponera det. Det vi i dag kallar cirkulär ekonomi.
Ni skickade 20 000 ton arsenikhaltigt våtverksslam till en fattig stad i militärdiktaturens Chile av miljöskäl?
– Det är korrekt. Men det är inget försvar för det dåvarande chilenska statsskicket, som var förkastligt, säger Klas Nilsson.
Efter att skandalen uppdagades 1998 uppgav Boliden att ni var redo att bistå. På vilket sätt har ni hjälpt människorna i Arica under dessa 26 år?
– Vi har gjort stora ansträngningar och lagt resurser på att förstå vad detta var och vilka konsekvenser det kan ha haft.
Men på vilket sätt har ni konkret bistått på plats?
– Vi har finansierat många undersökningar som visat att materialet (reds.anm Bolidens våtverksslam) inte är orsaken till den påstådda ohälsan.
Det här var konsultundersökningar som gjordes i samband med att ni försvarade er i svensk domstol. Har ni gjort något för människorna i Arica utöver det?
– Nej, och det är det jag menar. Vi har gått till botten med dessa frågor på alla sätt vi kan. Och vi har kommit till våra svar.
Ni tjänade 3,1 miljarder kronor i fjol. Varför gör ni inte mer?
– Vi tycker att vi har gjort noggranna undersökningar och engagerat oss under många år.
Klas Nilsson framhåller att exporten av våtverksslam till Promel i Arica 1984–85 skedde på ett rimligt sätt.
– Vi kan inte se ett samband mellan vår export och hälsosituationen i Arica.
Så du menar att 20 000 ton extremt arsenikhaltigt avfall inte skadat människor i Arica?
– Vi kan inte se ett samband, nej.
Under vårt besök i Arica pratade vi med Promel-anställda som var med och lastade av våtverksslammet från Boliden 1984. De beskrev hur många fick hudproblem och andningssvårigheter och hamnade på sjukhus. Stämmer inte det?
– Jag kan inte kommentera enskilda upplevelser långt tillbaka i tiden, säger Klas Nilsson.
FN:s särskilda rapportör talar om 12 000 drabbade och många döda på grund av Bolidens avfall. Har FN fel?
– Vi kan inte se att FN:s rapportör har stöd för sådana uppgifter.
För tre år sedan kallade er hållbarhetsdirektör situationen för ”kafkaliknande” – för Boliden. Är det en rimlig beskrivning?
– Vi har genomgått en lång rättsprocess i oberoende svenska domstolar som kommit fram till att det inte finns ett samband mellan vårt material och hälsoproblemen och att vi inte agerat vårdslöst. Om individer väljer att bortse från den stora mängd stöd som finns för de slutsatserna, kan vi uppfatta det som orättvist.
Om ni inte har ett juridiskt ansvar, kan ni ändå ha ett moraliskt?
– Ja, vi har ett moraliskt ansvar när vi agerar. Det innebär att gå till botten med frågeställningarna. Vad det var som hände för länge sedan, varför och vad vi kan lära av det.
Alla vi mött i Arica uppger att de vill att avfallet tas tillbaka till Sverige. Kan det bli aktuellt?
– Vi har aldrig fått den frågan. Chilenska myndigheter måste ta ansvar för dessa frågor. Hur och var avfallet deponeras är en senare fråga, där säkerheten är viktigast.
Vad svarar ni om frågan kommer?
– Vi tittar på alla frågor vi får och behandlar denna på samma sätt.
Bolidens vision är att vara den mest respekterade metallleverantören i världen. Tycker du att hanteringen av Arica-fallet återspeglar det?
– När vi ser på exporten som ägde rum för 40 år sedan, gjorde vi allt enligt de principer som vi följer än i dag. Att Promel sedan brast tio år senare är beklagligt, men utanför vår kontroll, säger Klas Nilsson.