Spöken från det förflutna visar sig
För bara 40 år sedan var Spanien en stenhård fascistdiktatur.
Det kan vara värt att hålla i minnet när bråket mellan Madrid och de katalanska separatisterna går mot ett avgörande.
I krislägen har spöken från det förflutna en tendens att komma tillbaka.
Regeringen i Madrid verkar ha bestämt sig för att tvinga katalanerna till underkastelse. På annat sätt kan man inte tolka premiärminister Rajoys beslut att starta en process som kan sluta med att Katalonien går miste om det självstyre man har i dag.
För katalanerna väcker Madrids aktioner obehagliga minnen från General Francisco Francos diktatur. Han kom till makten genom det spanska inbördeskriget på 1930-talet. Hjälpt av Adolf Hitler och moderna vapen från Tyskland. Ett av de sista fästena att falla var det katalanska Barcelona.
Franco hade noll tolerans för regionala krav på självstyre. För att markera Spaniens enighet förbjöd han katalanska och de baskiska språken. Den som försökte propagera för självständighet riskerade tortyr och avrättning. Det gällde för övrigt all form av opposition. Hundratusentals politiska motståndare dödades.
Drömmen återuppstår
När den moderna spanska demokratin föddes efter Francos död innebar det kraftiga förbättringar för bland andra Katalonien. Språket blev tillåtet och regionen fick visst självstyre. Till en början fanns ingen aptit för självständighet. Nationalism ansågs tillhöra det förflutna.
Men med tiden har drömmen återuppstått. Inte minst sedan dagens regeringsparti Partido Popular överklagade ett beslut 2006 att ge Katalonien ett kraftigt utökat självstyre. Resultatet blev att författningsdomstolen ogiltigförklarade delar av det utökade självstyret. Något som givetvis retade katalanerna.
Partido Popular bildades av Francoanhängare efter diktaturens fall. Något som gör stämningen mellan premiärminister Rajoy och de katalanska separatisterna extra infekterad. Dessutom verkar det finnas en personlig fiendskap mellan Rajoy och katalanledaren Carles Puigdemont som får båda sidor att gräva ner sig extra djupt i skyttegravspositioner.
Brott mot lagen
Beslutet att bussa polisen på fredliga väljare i den i och för sig olagliga folkomröstningen i början av månaden var ett stort misstag av Rajoy. Men det verkar inte fått honom att reflektera över om han borde lämna sin strikt legalistiska linje som slår fast att katalansk självständighet är ett brott mot lagen. Punkt slut.
Kanske vore det möjligt att starta någon form av dialog utan att för den skull erkänna katalanernas rätt till självständighet. Men än så länge stänger han dörren.
Spanien har definitivt inte gjort upp med det blodiga inbördeskriget och sitt fascistiska förflutna. När Franco dog ville man bara glömma och gå vidare.
Francos arvtagare
Vissa separatister ser Rajoys som Francos arvtagare. Under de pro-katalanska demonstrationerna har satiriska teckningar florerat där Rajoy kysser General Franco. Hur långt är Rajoy beredd att gå för att till varje pris stoppa den kanske halva delen av den katalanska befolkningen som vill ha självständighet? Är han beredd att sätta in spansk militär om inget annat hjälper?
Ur de nationalistiska stämningar som nu piskas upp i Spanien, jag tänker på både de katalanska självständighetsivrarna och de spanjorer som ser dem som landsförrädare, kan det lätt uppstå obehagliga rörelser.
Vi har redan sett hur högerextrema grupper bränt den katalanska flaggan och sjungit Cara al Sol, Spaniens inofficiella nationalsång under Francos diktatur. Fram till nu har Spanien varit ett av de länder där högerpopulismen haft svårt att etablera sig trots att landet drabbats hår av följderna av finanskrisen 2008.
Ännu mer av konfrontation mellan Madrid och Katalonien kan ändra på det.
Franco har varit död i drygt 40 år men hans spöke står i kulisserna och väntar på att få visa upp sig.