26-åriga Ebbas sista brev: ”Spelandet tog mitt liv”
Uppdaterad 2024-05-22 | Publicerad 2024-05-21
ALSTERMO. ”Börja aldrig spela, för spelandet tog mitt liv.”
Så skrev Ebba, 26, i sitt sista brev. Sedan dess hatar mormor Siw, 75, statliga Svenska Spels och alla andra spelbolags onlinekasinon:
– Rent ut sagt så är det inte klokt. Men pengar styr ju hela världen.
Ebba Gravestam vann pengar på onlinekasino första gången 2010, när hon var 18 år:
– Hon kom till jobbet och var superglad, för då hade hon vunnit 14 000 kronor. Jag tror att det var där hon fastnade i det, men jag tänkte inte mer på det då, säger mamma Annika Gravestam, 53.
Åtta år senare fick Annika till slut reda på dotterns hemlighet. I lunchrummet på Ica där både hon och Annika jobbade berättade Ebba plötsligt:
– ”Mamma, jag spelar, jag är skyldig 300 000”, sa Ebba och började gråta. Jag blev så chockad så jag slängde frallan i väggen. Senare visade det sig att det handlade om 700 000 kronor, berättar Annika.
Dotterns konstanta spelande hade till och med pågått på jobbet, när Ebba skötte grönsaksdisken:
– Jag hade ingen aning. Hon kunde spela upp 70 000 vid paprikan, och sen kunde hon vinna 10 000 vid bananerna. Hon gick där och spelade på något jävla kasino, det går ju på en tusendels sekund.
Annika och hennes dåvarande sambo tog lån, betalade Ebbas skulder och hyrde ut hennes bostadsrätt i Kärrtorp. Sen flyttade Ebba hem till mamma, som då bodde i Stockholmsområdet:
– Hon fick flytta hem till oss, ett rum. Hon var nog spelfri ett tag, men sen hade det börjat igen, säger Annika.
Ebba ställde om sin post till sin egen lägenhet i Kärrtorp, för att dölja spelandet. När kravbreven vällde in ringde hyresgästerna till Ebba:
– De som hyrde är jag väl mest förbannad på, egentligen. Ebba åkte dit och hämtade, men de kontaktade aldrig mig. Det var helt tjockt i brevlådan, med brev från Kronofogden och allt möjligt.
Den 20 mars 2019 orkade inte Ebba längre. Hon skrev ett avskedsbrev:
”Förlåt! Jag orkar inte gå runt med den här ångesten och magsår längre. Varje natt så gråter jag mig själv till sömns. Önskar jag kunde spola tillbaka tiden och göra allt annorlunda men det går inte.
Jag har er, världens bästa familj och jag förtjänar inte er. Jag vet knappt vad som är verklighet längre. Att veta hur illa jag gör er, ni som har gjort allt för mig.
Jag orkar inte hålla fasaden uppe längre. Jag älskar er mest av allt. Jag hoppas att ingen gör som jag. Börja aldrig spela för spelandet tog mitt liv.”
När hon skrivit färdigt begick Ebba självmord. Mamma Annika och hennes dåvarande sambo kom hem några timmar senare:
– Det var en sån chock. Det kom brandkår och polis, det var jättestökigt. Samtidigt låg Ebbas mobil på bordet och blippade med spelerbjudanden. ”Kom tillbaka Ebba, vi sätter in pengar till dig.” Vi ville inte se, så vi stängde av den, berättar Annika.
Blippandet i köket kom från nätkasinot Casumo. Men enligt Annika spelade Ebba på ”alla” kasinon. Det visade sig att Ebba hade 115 lån. När bostadsrätten sålts uppgick skulderna i Ebbas dödsbo till över en halv miljon kronor. Och inkassobreven fortsatte att välla in:
– Pyttelitet stod det ”till målsman för Ebba”, att jag måste betala 43 000 kronor på en gång. Jag ringde och sa ”nu får ni för fan ge er, Ebba är död, och man ärver inga skulder i det här landet”. Till slut gav inkassobolagen upp, och bad om ursäkt, berättar Annika.
Storasyster Elin, mamma Annika och mormor Siw har varsin teori om Ebbas spelande:
– Jag vet faktiskt inte varför hon fastnade i det. Men det var väl kicken skulle jag kunna tänka mig, säger Elin.
– Spelande är som vilket jävla missbruk som helst. Det var som en drog, och hon hade missbruksgenen. Hon trodde att det var snabba och enkla pengar, säger mamma Annika.
– Hon var ung och grann, hade bra arbete och ekonomi. Men jag tror inte Ebba mådde så bra. Hon hade gjort slut med en pojkvän som inte var snäll mot henne. Det var bra att det tog slut, men jag tror hon var lite deprimerad av det även om hon inte visade det, säger mormor Siw Carlsson, 75.
På begravningen kom hundratals vänner och släktingar, berättar Annika:
– Ebba var världens gladaste, skitrolig att hänga med, galen. En helt underbar människa. Hon ville ha allt i rosa, så alla kom i rosa slips, rosa kavaj, rosa klänning och så. Begravningen var jättefin, det var Ebba-stil och Ebba-musik, säger Annika.
Dottern lånade aldrig pengar av sina vänner, det var bara ständigt nya snabblån. Ebba var expert på att dölja sitt spelande. Men till slut blev den inre stressen för stor.
– Ebba kunde lura alla, i alla år. Hon var som en strålande sol hela hon. Men till slut orkade hon inte hålla uppe fasaden. Jag tror hon var så jävla skitslut, säger mamma Annika.
Det var skönt att få dotterns avskedsbrev, ”annars hade jag inte förstått någonting”, säger hon. Hon är inte lika nöjd med spelbolagen och lånebolagen:
– Deras aggressiva reklam är som att ge en 75:a till en alkoholist. ”Ta den här, ta den här”, hela tiden. Och sen är det så vansinnigt lätt att få tag i pengar.
Mormor Siw är ännu argare på spelbolagen:
– Det är åt helvete. Rent ut sagt så är det inte klokt. Jag förstår inte hur man kan tillåta det i den här världen. Och varför måste man kunna spela på nätterna? Det är då som ångesten sätter in.
Vad tänker du om att staten via Svenska Spel håller på med det här?
– Det är inte klokt. Men pengarna styr ju hela världen. Det är så legitimt. För de drar in en jävla massa pengar. Samtidigt som det är 2,5 års väntetid för spelmissbrukare att få vård, säger Siw Carlsson.
Pappa Johan Gravestam, 57, bor i Stockholms-området, och besöker graven på Skogskyrkogården ofta:
– Jag försöker vara vid Ebbas grav fyra dagar i veckan. Jag tänker inte på det hela tiden, men det kommer aldrig att gå över. Det är en ständig saknad.
Han konstaterar att det är fruktansvärt att förlora sitt barn:
– Jag skulle byta plats sju dagar i veckan med henne om jag kunde, säger Johan.
Mamma Annika arbetar nära entreprenören Per Holknekt för att få till en lagändring, en Lex Ebba. Holknekt , som spelade bort flera relationer och miljoner på sitt spelande och numera driver rättsprocess mot spelbolagen, säger:
– Jag och Annika bedriver en kamp sida vid sida. Det bottnar väl i min egen historik, hur jag lyckligtvis inte blev som Ebba. Jag har givits chansen att få leva och då kanske jag kan hjälpa till att rädda andra.
– Spelbolagen måste ha markörer som tidigare identifierar kundernas överdrivna spelmönster. Men spelbolagen lever ju på spelmissbrukarna, de står för 75 procent av spelbolagens intäkter, enligt Folkhälsoinstitutet. Sen vrider man ur de här människorna till de blir ett porträtt i ram med tänt ljus på en byrå, säger Holknekt.
Han var själv nära att begå självmord:
– Precis när jag fattat det här graverande beslutet ringer min telefon och en närstående frågade om jag ville följa med och fira på deras ö. Där någonstans fick jag en möjlighet att komma tillbaka och resa mig. Tio år senare mår jag bättre än någonsin i hela mitt liv, säger Per Holknekt.
