Mamman om sonen som ska utvisas: ”Han mår fruktansvärt illa”

Kenan Habul

Fatemeh Vakili sträcker upp händerna mot skyn, hon gråter och behöver hjälp att hålla sig uppe.

Hennes son Rohullah är en av de unga afghanerna som ska utvisas från Sverige i kväll.

– En vis man sa: finns det plats för en person, finns det plats för två. Låt oss leva här, säger hon till Aftonbladet.

I den brokiga skaran svenska asylaktivister och unga afghanska män utanför förvaret i Kållered sticker 50-åriga Fatemeh Vakili ut.

Hon är kläd i mörkröd kappa och har en svartrutig sjal på huvudet.

Hon brister ut i gråt och sträcker vädjande upp händerna mot skyn när hon ser någon av de unga männen skymta i förvarets fönster.

Det kan vara hennes son Rohullah.

Ellinor Broms från frivilligorganisationen Agape håller om om henne.

– Det är fruktansvärt jobbigt. Åker han hem riskerar han att dödas. Min man är död sedan länge, det finns ingen som kan ta hand om honom. Han är född i Iran, säger Fatemeh Vakili till Aftonbladet efter att hon lugnat ner sig lite.

Har fått avslag på alla ansökningar

Hon har en äldre son som har bott i Sverige i flera år och som har permanent uppehållstillstånd. För tre år sedan kom Rohullah som nu ska utvisas. Ett år senare följde även mamman Fatemeh med.

Rohullah har fått avslag på alla sina ansökningar. Han hävdar att han är 16 år, men Migrationsverket har skrivit upp hans ålder till 20.

Även Fatemeh har fått ett första nej på sin asylansökan.

Hon berättar att sonen nyligen blev hämtad från deras bostad på förläggningen i Vänersborg och körd till förvaret.

– Jag mår så hemskt. Vi är här för att kämpa och leva. Vi vill lära oss språket och jobba.

”Det finns plats för oss här”

Hennes telefon ringer ständigt. Varenda gång det är sonen i andra änden hoppas hon få höra att hans utvisning har skjutits upp.

Ibland räcker Fatemeh luren över till Erfan Mohammadi som åkt från Malmö för att stötta sina utvisningshotade landsmän.

– Till mig säger Rohullah att han mår fruktansvärt illa, att han funderar på att livet av sig. Jag svarar att han måste vara stark för sin mors skull och att han absolut inte ska säga det här till henne, säger Erfan Mohammadi.

Framåt kvällen börjar regnet falla och talkörerna ”Afghanistan är inte säkert” börjar bli allt svagare. Bussen som ska köra de unga männen till flygplatsen har kommit till förvaret.

Vi frågar Fatemeh Vakili vad hon vill säga till svenska politiker:

– Någon citerade en vis man som sa: finns det mat till en människa finns det mat för två. Finns det plats för en människa finns det plats för två. Det finns även plats för oss här, säger hon.