Marie, 59: ”Psykiska stressen är värst”
Publicerad 2014-05-11
Marie Halvars, 59, har kämpat i nio år för att få jobba heltid.
Hon jublar över gårdagens S-besked – då en förändring kan få slut på ständiga visstidsvikariat.
– Den psykiska pressen av att bara vänta på att få jobba är det värsta med allting, säger undersköterskan från Rättvik.
Under hela sitt arbetsliv har Marie Halvars jobbat inom vården på ett eller annat sätt. Just nu är det hemtjänsten i Rättvik som gäller, där hon är anställd till 68 procent.
Det räcker inte.
– Det är ju inte mycket mer än en halv lön. Nu har jag fått ett schema där jag får jobba 85 procent, men jag har sökt heltid i nio år nu.
”Ingen höjdare”
I arbetet åker hon runt och hjälper sjuka och äldre i kommunen, ett arbete hon trivs utmärkt med. Men för att få ihop tillräckligt många timmar kan det bli många arbetsdagar i rad.
Med en familj att försörja är det svårt att tacka nej när arbete erbjuds.
– När jag inte hade schemat jag har just nu fick jag jobba nästan jämt. Det kunde bli 11 dagar i rad. Det är ingen höjdare. Men man måste ju få ihop pengarna så man kan försörja sig, säger Marie.
– Det är en oro och jakt hela tiden. Ibland får man jobb och ibland inte. Jag måste alltid vara beredd och skriver in
alla dagar jag är ledig och väntar på att någon ska ringa.
”En jättepress”
Hon är beredd på att dela upp tjänsten på olika ställen, så länge hon får chansen att jobba 100 procent.
Bland kollegor inom vården har detta länge varit ett ständigt återkommande samtalsämne.
– Det är en jättepress på psyket. Det är det jobbigaste.