Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Harry, Harriet

Sakineh ”erkänner” mord i tv-program

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-11

”Allt är en total lögn” säger aktivisten Mina Ahadi

sändes i går Sakineh och hennes son Sajan fick båda lämna fängelset under ett kort tag och fördes till familjens forna hem i Tabriz, där hon tvingades spela in en rekonstruktionsvideo av mordet.

Det tog sju försök att få maken att dö, berättade Sakineh Mohammedi Ashtiani.

Sedan visade iranska Press TV upp bilder i rutan på den mördade mannens brända kropp.

– Om myndigheterna försöker att använda den här ”bekännelsen” för att få ett nytt fall mot henne… vi fördömer det med de starkaste ordalag, säger Philip Luther, vid Amestys Mellanöstern och Afrikaavdelning.

Klockan 20.35 i går kväll sändes den omtalade dokumentären som lurade världen.

Den som under några timmar fick omvärlden att tro att tvåbarnsmamman Sakineh Mohammedi Ashtiani, efter fem år i fångenskap, äntligen var en fri kvinna – men som egentligen bara var en rekonstruktionsvideo över ett mord hon, enligt hennes advokat, aldrig fått en ordentlig rättegång för.

Hemligt dömd för mord

Att Sakineh Mohammedi Ashtiani var dömd för mord var inte ens känt förrän omvärlden i juli fick höra att hon inom kort skulle stenas till döds. Då uppgavs det att hon skulle avrättas för otrohet, det brott hon fram tills då suttit fängslad för.

Hennes advokat sa att hon hade torterats med 99 piskrapp innan hon erkände otroheten. Massiva protester från västerländsk media, privatpersoner och regeringar gjorde att Iran temporärt bestämde sig för att inte genomföra dödsdomen.

Advokaten gripen

En månad senare deklarerade Iran att hon inte var enbart dömd för otrohet utan även för mord, och att straffet därför omvandlats från stening till hängning. Advokaten protesterade på nytt och påpekade att hon aldrig fått en ordentlig rättegång. Efter det hamnade även han – samt kvinnans son – i fängelse.

I den nya inspelningen, som skedde tidigare i veckan i kvinnans hem utanför staden Tabriz, sitter Sakineh Mohammedi Ashtiani och berättar framför kameran om det mord hon ska ha begått.

Klädd i svart med en beige sjal runt ansiktet berättar hon hur hon inledde en affär med en man vid namn Isa Taheri. En skådespelare agerar som Sakineh Mohammedi Ashtianis man och kvinnan visar hur hon gav honom en injektion som gjorde honom medvetslös.

Tog sju försök

Sedan, berättar hon, kom Isa Taheri till hennes hem och dödade mannen med elstötar. Hon beskriver hur han band ståltråd runt mannens midja och ena fot och sedan gav honom elstötar.

– Vid det sjunde försöket rörde han sig inte längre, säger Ashtiani i intervjun.

Efter det följde en varningstext för tittarna innan man sedan visade bilder på makens döda kropp, med fokus på hans brännskador.

”Fullständig lögn”

Amnesty International riktade i natt starkt kritik mot programmet och sa att det bröt mot alla internationella mänskliga regler att sätta en människa som inte fått en formell rättegång framför en kamera och låta henne gräva sin egen grav allt djupare.

– Om myndigheterna försöker att använda den här ”bekännelsen” för att få ett nytt fall mot henne… för ett brott som hon redan ”dömts” för… vi fördömer det med de starkaste ordalag, säger Philip Luther, vid Amestys Mellanöstern och Afrikaavdelning i ett uttalande.

Även tyska anti-steningsaktivisten Mina Ahadi var kritisk till inspelningen. Hon hävdar att Ashtiani tvingats att göra den.

– Allt var en fullständig lögn, säger hon till AP.

De väntar på döden

Fem länder står för merparten av avrättningarna i världen.

Det är: Kina, Iran, Irak, Saudiarabien och USA.

Här är några av de dömda fångarna som väntar på döden i dessa länder.

Sakineh Ashtiani.

Sakineh Ashtiani

Den 43-åriga tvåbarnsmamman från nordvästra Iran är en av världens mest uppmärksammade dödsdömda fångar. Hennes fall har skapat rubriker världen över.

Hon greps 2005 och dömdes för medhjälp till mord på maken Ebrahim Qaderzadeh. Straffet: Tio års fängelse som sedan ändrades till fem år.

Under tiden i fängelse väcktes nya anklagelser mot Sakineh. Hon dömdes 2006 för att ha haft ett "otillåtet förhållande” med två män. Straffet: 99 piskrapp. Sonen tvingades se på medan mamman piskades. Sedan anklagades Sakineh för äktenskapsbrott och dömdes till döden genom stening.

Fan Qihang

Kinesiske Fan Qihang greps den 29 juni 2009 i samband med en poliskampanj mot organiserad brottslighet. Han ska ha förts till ett hemligt fängelse där han säger sig ha blivit torterad för att erkänna brott han inte har begått.

Rättegången mot honom inleddes i januari 2010. Det fanns flera åtalspunkter och han bedömdes vara skyldig till att ha varit ledare eller aktiv medlem i organisationer av ”kriminell natur”.

187 personer var kallade som vittnen men ingen infann sig i rätten. Den 10 februari dömdes Fan Qihang till döden. Domen fastställdes av en appellationsdomstol den 31 maj.

Troy Davis

Amerikanen Troy Davis, 42, dömdes 1991 mot sitt nekande för mordet på polismannen Mark Allen MacPhail. Straffet: Döden. Detta trots att mordvapnet aldrig hittades och brist på teknisk bevisning.

Åtalet var baserat på vittnesmål men senare har sju av de nio vittnen som pekade ut Davis, dragit tillbaka eller ändrat sitt vittnesmål. Fyra vittnen uppgav i efterhand att de hade ljugit när de pekat ut Troy Davis under rättegången. Tre andra sa att de blev pressade av polisen att peka ut Davis.

Ibrahim Karim Mohammed al-Qaragholi

Den irakiske medborgaren Ibrahim al-Qaragholi, 31, dömdes till döden för mord och kidnappning av tre amerikanska soldater. Domen föll den 28:e oktober 2008. Han väntar nu på verkställandet av straffet i al- Kadhimiyafängelset, Bagdad, tillsammans med andra dödsdömda fångar.

Det finns uppgifter om att rättegången var bristfällig. Bland annat dök tre vittnen som kallats av försvaret aldrig upp. Domen baserades på teknisk bevisning i form av Ibrahim al-Qaragholis fingeravtryck som fanns på den jeep som de amerikanska soldaterna färdades i.

Det finns inga uppgifter om att han skulle ha misstänkts tillhöra den väpnade grupp som utförde attacken vid militärposteringen.

Ali Hussain Sibat

Den libanesiske medborgaren Ali Hussain Sibat dömdes i november 2009 för svartkonst och häxeri. En förseelde som inte är definierad som ett brott i den saudiarabiska lagstiftningen, skriver Amnesty.

den 46-årige fembarnspappan Ali Hussain Sibat brukade i sin roll som programledare för tv-show på kanalen Sheherazade sia och ge råd om framtiden. När han våren 2008 befann sig i Saudiarabien på en muslimsk pilgrimsfärd greps han av den religiösa polisen Mutawa'een.

Ali Hussain Sibat blev vid förhören instruerad att skriva ned vad han arbetade med, mot löftet att han snart skulle släppas. Men hans anteckningar användes istället vid rättegången som en ”bekännelse” och användes för att fälla honom. Ali Hussain Sibat fick ingen juridisk hjälp vid rättegången.

Aftonbladets
bloggar