Hur mycket medmänniska är du i trafiken?

Jag har varit först på många olycksplatser genom åren och hjälpt drabbade. Det gör mig förbannad och ledsen.

Andra borde nämligen ha varit där före mig. Det skulle ha hjälpt flera och även räddat liv. Men de flesta bilister tycks inte bry sig och kör vidare som om inget hänt om det inte är eld och rök.

”Du är ju nyhetsjournalist”, säger någon. Ja visst, men det är inte det som driver mig när jag ser en bil som kört av vägen. Jag vill veta om det finns någon människa kvar i bilen även om jag är stressad och på väg till ett viktigt möte.

Har polisen varit på plats brukar det sitta ett plastband på bilen.

Att sitta fast och skadad i sin bil och höra trafiken intill passera utan att någon bryr sig måste vara en mardröm. Det borde alla trafikanter tänka på.

För två år sedan hade jag mitt barnbarn Jonatan med mig som prao en dag. Vi var på väg till en häktningsförhandling i Gävle tingsrätt och körde på väg 509 mellan Hedesunda och Gävle mitt på dagen. På en raksträcka ser jag på håll en bil ligga på sida i det snörika diket. Det är helt lugnt runt bilen. Jag möter flera bilar. Några kör om mig. Ingen reagerar över den dikeskörda bilen. Jag saktar in och slår på varningsblinkers.

- Varför stannar du morfar, säger Jonatan.

Jag svarar att jag vill förvissa mig om att det inte finns någon i bilen.

Jag pulsar ut i den djupa snön. När jag tittar in genom bilens glastaklucka stirrar jag in i ett par barnaögon. Mamman sitter dubbelvikt.

- Vi kan inte komma ut ur bilen, säger hon.

Jag slår larm och stannar och pratar med dem tills räddningspersonal har anlänt.

Både mamma och barn klarade sig utan nämnvärda skador. Barnbarnet Jonatan satt länge tyst när vi lämnade olycksplatsen.

- Vilken tur att du stannade morfar, säger han och tillägger: Nu lärde du mig något att tänka på när jag får körkort en dag.

Dagen efter skrev Gefle Dagblad att Aftonbladets reporter, som var ute på annat uppdrag, var den som stannade och slog larm. Andra körde förbi.

Mamman tackade med en ros i tidningen.

Något jag är stolt över? Nej, mest förbannad över att andra bilister som skulle ha varit på plats före mig bara dundrade förbi.

SOS Alarm har vid flera tillfällen gått ut och vädjat att de som ser olyckor efter vägarna ska slå larm och sen stanna på platsen för att lämna nödvändig information till räddningstjänsten. Tänk på det! Nästa gång kan det vara du som sitter där hjälplös i din kvaddade bil och funderar över varför trafikanterna dundrar förbi utan att bry sig. Somliga dör innan hjälpen kommer.

Sune Österdahl i vårt reportage levde när han hittades svårt medtagen efter två dygn.

Hans bil hade visserligen flugit 30-40 meter in i skogen och var svår att upptäcka. Men frågan är hur många som stannat om den synts bättre?