Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

”Förväntar mig att allt blir bättre”

Publicerad 2015-01-26

Jag förväntar mig inte att allting plötsligt ska bli mycket bättre, säger Cristina Silignaki.

ATEN. När Alexis Tsipras promenerar in genom grinden till presidentpalatset för att sväras in som premiärminister är han som vanligt slipslös.

Greklands nye ledare är en udda fågel i världspolitiken som håller sig med egna principer.

Baksmälla är kanske ett för starkt ord men det råder inte mycket av feststämning i Aten dagen efter valet trots att solen lyser från en klarblå himmel. Nu väntar en bister politisk verklighet på den nye ledaren. Ett visst tålamod finns hos väljarna men dagens lovord kan snabbt bli en black om foten.

– Jag förväntar mig inte att allting plötsligt ska bli mycket bättre, säger Cristina Silignaki som sitter med en handrullad cigarett på Syntagmatorget.

– Men jag hoppas och tror verkligen att han ska kunna förändra saker. I mitt sinne har han åtminstone sex månader på sig att visa vad han duger till.

”Man av folket”

Hon tycker det är bra att han inte tillhör någon av de traditionella politiska familjerna i Grekland.

– Han är en man av folket. Han är rakt på sak.

Så fnittrar hon till.

– Så är han snygg också.

Det här med att följa protokollsregler och traditionella föreställningar är inget för den blott 40-årige premiärministern. Han är ateist i ett land där religionen fortfarande spelar en stor roll och där krykan även har ett starkt grepp om statsapparaten.

Så ingen av de hundratals grekiska journalister som samlats utanför presidentpalatset uttrycker någon förvåning när Tsipras kommer med skjortkragen uppknäppt. När allt kommer omkring hade han inte ens slips på sig när han träffade påven.

Tsipras går in i presidentpalatset som partiledare och kommer ut drygt en halvtimme senare som premiärminister. Många av dem som står utanför applåderar. Tsipras ler men säger inget.

Yngste partiledaren

Eftersom hans Syriza precis gick miste om egen majoritet tänker han regera med stöd av det lilla partiet Oberoende greker. En aning märkligt eftersom de befinner sig långt ute på högerkanten. Men de och Syriza har en sak gemensamt. Avskyn för att trojkan (EU, Europeiska centralbanken och IMF) tvingat Grekland att dansa efter deras pipa för att få nödlån.

Den enigheten verkar räcka för att Tsipras inte ska oroa sig för val av sängkamrat.

Trots att hans pappa drev ett framgångsrikt byggföretag och hans själv pluggade till civilingenjör vid Atens universitet så var Tsipras redan från tidiga unga år aktiv kommunist. Vid 33 blev han den yngste partiledaren Grekland haft.

Hans ungdom är något många jag talar med nämner som något positivt. Grekerna vill ha en politiker som är beredd att bryta med det traditionella sättet att göra saker i Grekland.

Che Guevara en förebild

Baksidan är att han saknar erfarenhet av hur det verkligen är att styra ett land. Han har aldrig varit minister eller haft något annat toppjobb. Hur är han som förhandlare när han ställs öga mot öga med Merkel? Ingen vet.

Sin sambo träffade han redan på gymnasiet. Paret har två söner varav den ene fått namnet Ernesto efter Che Guevara, en av Tsipras förebilder.

Det lär väl inte bli så mycket av den varan som premiärminister men annars går Tsipras gärna på fotbollslaget Panathinaikos hemmamatcher.

Tsipras har fått ett starkt mandat av grekerna men det grundar sig inte på att nästan hälften av dem plötsligt blivit vänsterradikaler. Den unge Syrizaledaren är vald ur desperation, inte på grund av ideologi. Han har lyckats formulera det många greker känner. Om han inte håller sina löften kan grekerna lika gärna tänka sig rösta på en högerman nästa gång.