Aftonbladet

Dagens namn: Silvia, Sylvia

Ungas självmord ökar – Ylva överlevde försöket

Tove Christensen/TT

Publicerad 2024-08-03 07.05

Ylva Nerdell överlevde sitt självmordsförsök. I dag ser hon fram emot att bli äldre.

Samtidigt ökar självmorden bland unga.

– Att ta sitt liv är en utväg men det kommer inte lösa något. Man är värd att må bra och det finns en chans att göra det, säger Ylva Nerdell.

Redan när 28-åriga Ylva Nerdell var ung tonåring såg hon självmord som ”lösningen att luta sig mot om allt går åt helvete”. Hösten 2021 tog hon beslutet.

– Man kände en sådan tomhet och mörker inom sig så att man fick den här fysiska smärtan. Det var som att någon knuffade en framåt, säger hon i sin vardagsrumssoffa i lägenheten i Stockholm.

Höll tankarna för sig själv

Sedan tonåren har hon haft kontakt med psykiatrin och stundvis haft ”ett apotek” hemma i badrumsskåpet. Hon blev mamma 2018 och kände sig otillräcklig, 2020 separerade hon med sonens pappa och 2021 kantades av familjekonflikter – samtidigt som hon arbetade och studerade. Hon hade tappat bort sig själv.

Den höstdagen hade hon kontakt med en vän som i sin tur fick tag i Ylvas mamma – som redan var på väg till dottern. På sjukhuset sov Ylva i nästan två dygn. Hon hade aldrig tidigare berättat om sina självmordstankar.

– På något sätt ville man berätta det, att någon skulle veta om det. Men samtidigt har man mycket skam och skuld runt det själv. Man vet inte heller hur det tas emot.

Självmorden ökade i fjol från 2022, främst bland unga mellan 15 och 24 år där antalet gick från 115 till 137 personer. Ylva ser sociala medier som ett av problemen där profiler visar upp en perfekt bild av livet.

– Det är svårt att tävla mot det där. Det är något form av ideal, hur du ska visa upp dig, vara glad och lycklig. Det är en liten fantasivärld. Det är farligt.

Ett vägval?

Ett självmordsförsök kan leda till två val enligt Ylva. Ett nytt försök eller som det blev för henne: en vändning.

För första gången ”släppte hon allt” och sjukskrevs. Hon lärde känna sig själv och sina känslor. Senare gick hon gradvis upp i tid på jobbet, vilket kantades av nervositet.

– Jag tänkte att jag har gjort allt man kan göra kring det här och vad är det jag inte har testat? Att prata om det. Det öppnade upp ganska många diskussioner, säger hon med beslutsamhet.

– Du är inte ensam även om du i mörkret känner dig ensammast i världen och inget kommer bli bra. Det är någon slags tröst på ett märkligt sätt, att det finns andra som mår skit.

Nu bär hon insikten att ”livet ändå kan var ganska kul att leva”.

– I dag ser man livet mer som att det är bra dagar med inslag av dåliga dagar, att det inte är ett dåligt liv med inslag av bra dagar.