Timmy, 28, städar upp efter smällen: ”Dörren låg ute på gräsmattan”
Explosion i Gubbängen – tonåring anhållen
Uppdaterad 17.59 | Publicerad 16.44
Dagen efter pågår arbetet med att städa upp efter den kraftiga explosionen som hördes över södra Stockholm på tisdagskvällen.
En tonåring är anhållen, men motivet är suddigt.
– Det verkar som att ju mer lagar man stiftar ju fler problem får vi, säger Gubbängenbon Vlad Bojcic, 54.
En Gubbängenbo var ute och rastade hunden på tisdagskvällen. I den lilla parken utanför huset mötte sällskapet tre ungdomar som hunden morrade åt.
– Tio minuter senare small det. Så kraftigt att fönstren ristade, berättar en man som var hemma hos sin granne för att dricka vin.
”Mest är jag förbannad”
Han ringde fastighetsägaren och berättade att de nog har ett jobb att göra.
Nu, dagen efter, är mannen på väg till jobbet.
– Det var ju obehagligt i går. Men mest är jag förbannad över att ungar springer runt med skjutvapen och bomber. Jag är irriterad på de här skitungarna, säger han.
Så får gängen tag på sprängmedel: 'Enkelt'
I går var avspärrningarna stora och polisens blåljus lyste upp området. I dag skiner höstsolen över den gröna gräsmattan framför trevåningshusen. Där det i går fanns en port i glas och mörkt trä finns i dag bara ett stort hål.
Låg på gräsmattan
Timmy Myrin, 28, kommer ut ur hålet bärandes på en vit pall. Han har varit här sedan 7.30 imorse för att städa upp. Arbetskläderna är lite dammiga.
– Då låg dörren här ute på gräsmattan. I hålet där den satt innan låg små högar av sten och där inne i trapphuset var det väldigt dammigt, säger Timmy Myrin.
– Och här ute på stengången var det fullt av krossat glas. Det kom där uppifrån, säger Ted Myrin, 24, och pekar upp mot lägenhetsfönstren på första våningen.
Explosionen rev också upp ett hål i den roströda balkongplåten.
– Vi hjälpte till att städa upp glaset inne i lägenheten också, säger Timmy.
Dörren ska till tippen
Det är första gången som bröderna får städa upp efter en explosion. I vanliga fall arbetar de med trädgårdsskötsel.
– Jag fick en chock när jag hörde att det hade sprängts här där vi jobbar. De vi mött i huset har varit lite skärrade, säger Timmy Myrin.
Nu ska de åka iväg med dörren till tippen.
Samtidigt kommer nya arbetare hit. Borrljud ljud hörs snart ut över gården.
– Vi ska sätta upp en provisorisk plåtdörr, berättar Johan Sjögrund, 61.
Det är inte första gången han och hans kollegor är här och jobbar. Under två dagar i slutet av 2022 sköts det här. Först mot en balkong. Sedan mot en dörr i porten bredvid, där en man utan kopplingar till kriminalitet bodde.
Tonåring misstänkt
Polisens teori är att den egentliga måltavlan 2022 var anhöriga till en internationellt efterlyst man.
– Men nu har ju de flyttat härifrån. Så det är svårt att förstå varför det sprängdes här nu, säger Johan Sjögrund innan han hoppar in i sin bil för att åka och hämta dörren.
Polisen verkar inte heller förstå varför det sprängdes. Men en tonåring är nu anhållen misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse. Enligt Aftonbladets källor greps han 20 minuter efter explosionen, bara en halv kilometer härifrån.
I dag åker polisbilarna utan blåljusen påslagna i en strid ström genom Gubbängen.
– Vi är här och visar upp oss för att skapa trygghet, säger en polis i gul väst.
Mer än så vill hon inte säga.
På andra sidan gatan står folk från Farstas stadsdelsförvaltning och Svenska kyrkan och erbjuder krisstöd.
”Klart jag blev rädd”
Längre bort på gården står två grannar, Vlad Bojcic, 54 och en kvinna och pratar om explosionen.
– Blev du rädd, frågar mannen.
– Ja. Det blir väl vem som helst när man hör en sådan smäll, säger kvinnan innan hon skyndar iväg med soporna.
Vlad Bojcic står kvar i solskenet. Han var inte hemma i går när det hände.
– Tunnelbanan stannade ju inte här, så jag fick åka till Hökarängen och gå därifrån. Det är inte så långt. Men när jag kom fram så var det stora avspärrningar. Man är inte van att se sitt område på det sättet, säger han.
– Men polisen var fantastiska och jag fick gå igenom avspärrningarna och komma hem till mig.
”Föreställa hur krig är”
Efter det har han pratat med många grannar. En del är lite traumatiserade, berättar han.
– Det gör att man kan föreställa sig hur det är att leva i krig. Men jag försöker alltid se optimistiskt på allt, att det kommer bli bättre.
Och att prata med varandra - det tror Vlad Bojic är nödvändigt för att saker ska bli bättre.
– Vi behöver ha ett mer kollektivt samhälle. I dag är allt så uppdelat mellan olika grupper. Och det verkar som att ju mer lagar man stiftar ju fler problem får vi, säger Vlad Bojcic.
