Energiskt sommarprat om extramorsor och sydafrikansk korruption
Sommar i P1: Ingrid Le Roux driver barn- och mödravårdskliniker i Sydafrika
En semestrande Desmond Tutu på röd damcykel i backarna runt Rättvik. Hennes läkarundersökning av Nelson Mandela dagen efter att han släpptes ur fängelset 1990.
Ingrid Le Roux bjuder på någon enstaka rolig detalj och några fläktar av historiens vingslag i sitt sommarprogram men större delen är en rak, avskalad berättelse om hur hon sedan slutet av 70-talet byggt upp Philani, ett nätverk av barn- och mödravårdskliniker i Sydafrika.
Omständigheterna under apartheidtiden var många gånger dramatiska. Inger Le Roux undrade ibland om hon skulle komma levande hem till sina tre barn från arbetet på kliniken. ”Rädsla är tung att bära. Den tar all ens energi”, säger hon.
Rösten är tunn, kräver viss uppmärksamhet av lyssnaren – och är väl värd den. För det är trots det stillsamma framförandet en berättelse fullpumpad av energi, vrede, glädje, sorg.
Det är också en berättelse om kvinnor. Visst, biskop Tutu trampar förbi, Mandela, Jesse Jackson och president F W de Klerk skymtar på den stora scenen men Le Rouxs arbete har helt byggt på de mentormammor som fungerat som socialhjälpsarbetare, distriktssköterskor och extramorsor i de vidsträckta kåkstäderna. Obesjungna hjältinnor som nu får en välförtjänt hyllning.
Och behovet av deras arbete har inte upphört bara för att apartheid gjort det. Le Rouxs annars blida stämma blir skarp när hon tar upp Mandelas försumliga efterträdare. Mbeki som förnekade kopplingen mellan HIV och aids med miljoner smittade och hundratusentals döda sydafrikaner som följd. Korruptionen under Zuma som nästan knäckt landets ekonomi.
Så mentormammorna fortsätter rycka ut och Ingrid Le Roux, 72, tänker ”arbeta ett tag till”.
Tack för det. Och tack för påminnelsen att förändring är möjlig, att det finns hopp. Och att det är hög tid att skicka in de där hundringarna till Läkare utan gränser.
Snabbguide
Skrytkvot 
Skvallervärde 
Känslostyrka 
Humornivå
Åh fan-faktor
Första meningen
– Det var en vanlig onsdagseftermiddag i oktober 1978, jag var just klar med min sista patient på mottagningen på det stora Groote Schuur-sjukhuset i Kapstaden, mest känt som platsen för världens första hjärttransplantation.
Sista meningen
– Tack för att ni har lyssnat på mitt sommarprogram.
3 typiska låtval
Miriam Makeba, ”Pata pata”.
Dumisani Ma-Afrika, ”Nkosi Sikelel' iAfrika” (del av Sydafrikas nationalsång).
Ella Fitzgerald, ”Someone To Watch Over Me”.