Sverige kan hamna efter i toppjobbskampen

Kampen om de viktiga posterna i nästa EU-kommission är i full gång.

Sverige riskerar att hamna i bakvatten – och kan få nöja sig med sitt andrahandsval.

Tidigast i mitten av juli kan Ursula von der Leyen bli formellt godkänd för ytterligare fem år som ordförande i EU-kommissionen.

Redan nu börjar ändå platserna fyllas upp i det som ska bli hennes nya ”regering”.

Varje EU-land bidrar med en person till EU-kommissionen, där han eller hon sedan får ett ansvarsområde efter diskussioner och förhandlingar med ordföranden.

För att få ett viktigt jobb räcker det inte bara med att vara duktig. Helst ska man också komma från något av de stora EU-länderna, tillhöra ”rätt” partigrupp och gärna ha en tung bakgrund som tidigare minister eller helst regeringschef. Att vara tidigt ute är inte heller dumt.

Tunga balter

En som uppfyller det mesta är Valdis Dombrovskis. Han kommer visserligen ”bara” från lilla Lettland, men är tidigare premiärminister, tillhör den traditionellt konservativa partifamiljen EPP och har redan nominerats av sin regering.

Dombrovskis kommer att göra sin tredje period i kommissionen och sitter redan nu på en av de finaste posterna som en av tre exekutiva vice ordföranden med det högsta ekonomiska ansvaret. Han lär knappast degraderas i höst.

Grannlandet Estland får också en tung roll då premiärminister Kaja Kallas nominerats till jobbet som utrikeschef.

Både man och kvinna

Kallas är en av få som dessutom kan vara helt säker på sin roll. För att garantera en jämställd kommission väntas von der Leyen trycka hårt på att alla länder måste ge henne två alternativ – en man och en kvinna – oavsett om de vill eller inte.

Det kan bli problematiskt för de länder som redan uttalat enstaka namn, om det skulle visa sig att von der Leyen hellre vill ha deras andrahandskandidat.

Sannolikt är det också en anledning till att flera länder – däribland Sverige – ännu inte sagt något offentligt. Därmed riskerar man inte att någon tung minister tvingas utstå nesan av att bli bortvald. Eller att man måste erkänna att man egentligen haft en annan kandidat som förstaval än den som till sist godkänns.