Fästingbettet förändrade Emils liv – låg på sjukhus i ett halvår
Publicerad 2024-06-29 14.05
En liten fästing, som Emil Karlsson, 41, aldrig ens märkte att han blev biten av, var nära att kosta honom hans liv.
Fyra år senare är han fortfarande rullstolsburen och kan inte längre göra de saker han brukade älska.
– Jag vill att folk ska veta hur dålig man faktiskt kan bli av TBE, säger han.
När Emil Karlsson och hans sambo Louise Sundell köpte sitt drömhus, ett renoveringsobjekt på Blidö i Stockholms skärgård, sa hans mamma direkt:
– Då måste du vaccinera dig mot TBE.
Emil sa att självklart skulle han det. Men så kom annat emellan som det ju ofta kan göra.
Huset. Jobbet. Livet.
– Jag sköt på det och sköt på det. Men inför sommaren 2019 så hann jag ta en spruta. Men jag började alldeles för sent så jag hann aldrig få fullt skydd inför säsongen.
Emil, som är snickare i grunden, byggde för fullt på huset de köpt den sommaren.
Så en dag, den första veckan på semestern, fick han, som aldrig brukar ha huvudvärk, plötsligt känslan av en kniv som gick rakt in genom skallen.
– Sen fick jag influensasymtom, som om jag hade feber. Min flickvän sa att vi borde åka till sjukhus dagen efter för att kolla upp det.
Men det hann de aldrig.
Morgonen efter svimmade Emil handlöst i hallen. När han vaknade upp såg han att han slagit i huvudet rejält.
Samtidigt som hans sambo ringde 112 började Emil krampa.
– Det var som att hon förstod då vad jag hade för hon skrek i telefonen att hon trodde jag hade TBE.
En ambulanshelikopter hämtade upp Emil på Blidö och förde honom till sjukhus.
Där kom han att bli kvar i ett halvår.
Hans tillstånd var livshotande. Han hade både hjärnhinneinflammation och hjärninflammation och dessutom myelit vilket är en inflammation i ryggmärgen.
Emil minns mycket lite av sjukhusvistelsen.
I en period låg han i respirator.
– Jag minns att jag var väldigt ledsen på nätterna då jag trodde att personalen hade bundit fast mig i sängen. De fick om och om förklara att jag hade fått TBE och att jag helt enkelt inte kunde röra mig, säger Emil.
När han väl fick komma hem hade han till en början full hemtjänst, han kunde inte ens vända sig själv i sängen.
Åren har gått men Emil är inte återställd och kommer troligen aldrig bli det.
Han kan gå vissa sträckor med rullator men främst tar han sig fram i rullstol.
– Det jobbigaste är inte att inte kunna gå, utan att mina händer inte fungerar. Det är kortslutning någonstans i ryggmärgen som gör att jag inte kan sträcka ut fingrarna och jag saknar att kunna teckna och måla. Händerna var ju mina verktyg, säger han.
Emil Karlssons liv har ett väldigt tydligt före och efter fästingbettet.
Före jobbade han som snickare och älskade att klättra och åka skateboard.
– Jag kan inte längre göra något av det jag älskade att göra och det är ingen som tror att jag kan bli fullt återställd, det har jag även själv börjat inse. Men jag tränar tre dagar i veckan och försöker få tillbaka så mycket funktion som möjligt.
Han önskar att han hade vaccinerat sig tidigare, men han säger att han inte hade förstått hur dålig man faktiskt kan bli av TBE – och hur det kan påverka en hela livet ut.
– På mig syns det ju väldigt tydligt att jag är drabbad men jag tror också att det finns ett stort mörkertal av alla de som ”bara” drabbas av hjärntrötthet. Det är ett dolt handikapp som jag tror lämnar många med bestående men. De kanske inte kan behålla jobbet och har svårt att hålla ihop familjen.
Vad vill du säga till dem som inte är vaccinerade?
– Jag skulle säga att det är en bra investering att vaccinera sig så man kan känna sig trygg ute i naturen. Jag önskar att det ska bli gratis för alla så att det inte blir en klassfråga.
