Sex veckors tortyr är över
Publicerad 2014-01-10
Niclas Hammarström och Magnus Falkehed har äntligen återförenats med sina familjer
Mer än sex veckor av mörker, tortyr och plågsam ovisshet är över.
Magnus Falkehed och Niclas Hammarström har återförenats med sina familjer.
– Man flygs in i kärleken efter ett oändligt mörker av elände, säger Magnus.
Strax efter klockan 16 i går landade Magnus Falkehed, 45, och Niclas Hammarström, 44, på Arlanda. De möttes av blommor från chefredaktörerna Jan Helin, Aftonbladet, och Peter Wolodarski, Dagens Nyheter, innan de snabbt fördes i väg till ett rum där deras familjer väntade.
Ett par timmar senare höll de en känslosam presskonferens om kidnappningsdramat i Syrien inför ett 50-tal journalister från flera nordiska länder.
När pressuppbådet hade lämnat Arlanda träffade Aftonbladet de frigivna svenska journalisterna tillsammans med sina familjer.
– Jag har legat och tänkt, längtat och fantiserat i sex veckors tid. Det känns helt fantastiskt att vara tillbaka med Anna och grabbarna igen, säger Niclas.
Familjen har stöttat varandra, pratat, gråtit och gjort allt för att hålla hoppet vid liv. Värst av allt har den plågsamma ovissheten varit.
– Det jobbigaste har varit att inte veta hur Niclas och Magnus mår. Men jag har hela tiden tänkt att jag vet att Niclas är en stark person. Att han klarar det här och att han vet att vi klarar oss, säger Niclas sambo Anna.
Tappat flera kilo
– Jag fantiserade om att de svalt hemma, att de inte hade några pengar, att ingen ville hjälpa dem. De mest konstiga sakerna funderade man på, säger Niclas.
Han har tappat flera kilo och kläderna sitter lösare än vanligt på kroppen. Skottskadan på vänster vad har läkt fint. Men tiden i källarmörkret i Syrien har satt sina spår.
– Det har varit stunder då jag har tänkt att jag aldrig kommer att få se min familj igen. Men ändå har jag ju hoppats, drömt och fantiserat. Hoppet har fått mig att orka.
Niclas frigavs efter 43 dagar, tre dagar före Magnus. Han togs till ett hotell i Beirut i Libanon och tvingades vänta två dygn innan han kunde ringa familjen – allt för att inte Magnus säkerhet skulle äventyras.
När han fördes i väg lämnades Magnus kvar med två fängelsevakter. Den ene förde handen över halsen och gjorde tecknet för avrättning. Den andre gjorde en gest med handen som ett flygplan som lättar från marken.
– Mina tankar gick fram och tillbaka. Jag försökte tänka positivt. Att det var min tur nästa gång, säger Magnus.
”Jag älskar dig”
När han till slut frigavs i onsdags, ringde han familjen från en bil i Beirut.
– Det var bara skrik och gråt. Jag sa: "Jag är fri. Jag älskar dig".
Hans fru Florence har svårt att hålla tillbaka tårarna.
– Att höra hans röst är som en present för mig och barnen.
På presskonferensen ett par timmar tidigare berättade de två journalisterna om tiden i den mörka källaren, det misslyckade flyktförsöket då Niclas sköts i benet och om skenavrättningarna då de ibland tvingades bära ögonbindel.
– Det hände ganska ofta, inte varje dag, men varje vecka satte de upp någon pistol mot huvudet eller en Kalasjnikov och sa att de skulle skjuta en, säger Niclas Hammarström.
”Kommer fortsätta jobba”
De berättade att de vid ett par tillfällen fick prata i telefon med några av personerna som arbetade för att få dem fria. Av allt att döma var det Rikskriminalens förhandlare.
– Vid ett tillfälle hörde vi en stabil röst på svenska som sa: "Vi jobbar på högvarv för att få loss er". Det levde vi på en vecka bara det, när vi äntligen insåg att det fanns proffsiga människor som tog hand om det här, säger Magnus Falkehed.
I dag vaknar Magnus och Niclas upp i frihet i Sverige - något de knappt kunde föreställa sig för några dagar sedan.
– Jag kommer fortsätta jobba men jag kommer akta mig för sådana här resor framöver. Det finns så mycket annat man kan göra för att bidra till en bättre värld, säger Niclas.
– Jag har suttit i timmar i mörkret och räknat ut exakt var varje hylla i vårt källarutrymme ska stå. Det var ett sätt att hålla sig klar i skallen. Nu ska jag äntligen sätta upp de där hyllorna, säger Magnus.