Journalisternas första ord efter landningen
Uppdaterad 2014-01-10 | Publicerad 2014-01-09
Niclas Hammarström och Magnus Falkehed misshandlades och skenavrättades vid flera tillfällen.
Nu avslöjar de två journalisterna fler detaljer om den svåra tiden i fångenskap.
– Att vi skulle bli skjutna var något som återkom regelbundet, säger Magnus Falkehed.
De var fångna i krigets Syrien i dryga sju veckor.
Nu är de tillbaka på svensk mark.
På torsdagskvällen mötte Niclas Hammarström och Magnus Falkehed ett stort pressuppbåd på ett Arlandahotell.
De två journalisterna var märkbart trötta och svarade på frågor i en halv timme. De började med att tacka Rikskriminalpolisen, utrikesdepartementet, Aftonbladet, Dagens Nyheter och alla som på något sätt hjälpt till att få dem loss.
– Det har hänt väldigt mycket saker, misshandel, skottskador, skenavrättningar och en massa hemska upplevelser som både jag och Magnus och våra familjer mår väldigt dåligt över, säger Niclas Hammarström.
Ville störta Assad
Kidnapparna beskriver de som tungt beväpnade krigare - som sa sig vilja störta regimen i Syrien.
– Deras mål var att störta Assad. De var soldater som var ute och krigade på fronten om inte varje dag så i varje fall ofta. De älskade att visa upp sina vapen och berätta om sina trupper, säger Niclas Hammarström.
Flera gånger i veckan utsattes de två journalisterna för skenavrättningar. Ibland tvingades de bära ögonbindel.
– Det hände ganska ofta, inte varje dag, men varje vecka, satte de upp någon pistol mot huvudet eller en kalashnikov och sa att de skulle skjuta en, säger Niclas Hammarström.
Hörde svensk röst
De ombads "be sina sista böner". Men budskapen från kidnapparna var samtidigt motstridiga.
– Att vi skulle bli skjutna var något som återkom regelbundet. Ena stunden var det 'ni ska snart hem', andra stunden var de 'vi ska snart skjuta er'. Så gick det fram och tillbaka hela tiden, säger Magnus Falkehed.
Vid några tillfällen fick de två journalisterna en telefon framsträckt. De korta meddelandena på engelska gjorde att de insåg att det pågick ett arbete för att få dem fria. Av allt att döma fanns rikskriminalens förhandlare på tråden vid de tillfällena.
– Vid ett tillfälle hörde vi en stabil röst på svenska som sa 'vi jobbar på högvarv för att få loss er'. De levde vi på en vecka bara det, när vi äntligen insåg att det fanns proffsiga människor som tog hand om det här, säger Magnus Falkehed.
Försökte sköta hygienen
De två journalisterna delade på ett par madrasser på golvet och gjorde allt för att behålla sin värdighet. De städade varje dag och gjorde vad de kunde för att sköta sin hygien.
– Vi försökte vinna deras respekt så att vi skulle bli människorna Niklas och Magnus. Vi hälsade på alla vi kunde hälsa på. Höll fram handen och satt rakt. Vi visade att vi var kristna och höll rent och snyggt i vårt rum, säger Niclas Hammarström.
– Vi ville visa att vi är inga potatissäckar eller djur, vi ville visa att vi är människor, säger Magnus Falkehed.
Högtiderna, julhelgen och nyårsafton, som de två journalisterna tvingades fira i fångenskap var särskilt svåra, berättade de.
– Lucia var speciellt tungt för mig, med småbarn hemma, säger Niclas Hammarström.
På julafton serverades de en julmiddag i form av en omelett, i stället för de potatishalvor de serverats under många andra dagar. Dessutom hade de fått tag i en ljusstump.
– Vi tände ett ljus för våra familjer, säger Magnus Falkehed.