Rymde från fångläger i Nordkorea

Susanna Vidlund

Han föddes i fångenskap.

Vid 23 års ålder lyckades han fly.

Nordkoreanske Shin Dong-hyuks berättelse om livet i ett nordkoreanskt fångläger, är en berättelse som fängslar världen.

– Jag var inte rädd för att bli skjuten eller elchockad. Jag visste att jag måste ut och inget annat spelade någon roll vid tillfället, berättar han själv.

Han är helt unik. Nordkoreanske Shin Dong-hyuk är den enda kända personen som har lyckats fly från ett högbevakat fångläger i Nordkorea.

I boken "Escape From Camp 14: One Man's Remarkable Odyssey From North Korea to Freedom in the West" berättar Shin Dong-hyuk genom journalisten Blaine Harden om sitt liv i fångenskap.

Ett liv som innebar tortyr, svält och lidande.

– En dag bar jag en symaskin upp till andra våningen där jag tappade den eftersom jag var så svag i armarna. Som straff, kapades mitt långfinger.

Dödades för några majskorn

Shin Dong-hyuk föddes i fångenskap 1982. Fångvakterna hade valt ut hans pappa och mamma för att avla fram honom.

Han hade ingen kunskap om världen utanför Läger 14, ett cirka 280 kvadratkilometer stort område inhägnat med elstängsel, där upp till 50 000 fångar arbetade långa dagar i gruvor, fabriker och jordbruk, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Fångar tvingades livnära sig på små portioner med majs och kål. Reglerna var stränga och den som vågade bryta mot reglerna bestraffades snabbt.

Shin berättar att han inte kände någon vrede, utan snarare ansåg det vara rätt, när en sexårig klasskamrat blev ihjälslagen av läraren efter att man hittat några majskorn i hennes ficka.

Såg sin mors avrättning

De första tolv åren av sitt liv bodde han tillsammans med sin mamma som arbetade med jordbruk.

– Hon började arbeta klockan fem på morgonen och återvände hem vid 23 på kvällen. Hon var alltid så upptagen och jag har väldigt få minnen av tillgivna ögonblick.

Han tvingades bevittna sin mors och storebrors avrättning. De avrättades på grund av ett flyktförsök.

Under ett förhör fick han veta att fadern Shin Kyong-sop satt fängslad eftersom två av dennes bröder hade flytt till Sydkorea under Koreakriget. På grund av faderns påstådda brott mot staten var även Shin tvungen att fänglas. Fångvaktarna menade att Shins blod förgiftats av faderns synder.

Drömde om mat

Först när han träffade en äldre fånge som rest utanför Korea och beskrev vad han sett där, började Shin förstå att det fanns en värld där utanför. Mest var han intresserad av maten. Shin var jämt hungrig och berättelserna om grillat kött gjorde att han började drömma om friheten och att rymma från fånglägret.

Han lyckades rymma, även om han fick brännskador av elstängslen som omgärdar området. Hans vän däremot dog.

– I den desperata situationen tänkte jag inte så mycket på min stackars vän, utan var bara överväldigad av lycka. Den extatiska känslan att ta sig ut ur lägret går inte att beskriva. Jag sprang mot berget och hann en bit på väg innan jag kände något blött mot mina ben.

Mutade vakten

Det var blod.

Han hade skurit sig på taggtråden.

Det var vintern 2005 och Shin saknade ytterkläder.

– Jag bröt mig in i ett hus och hittade lite mat som jag åt. Jag tog med mig en liten mängd ris som jag hittade i huset. Jag sålde riset i den den första gruvstaden jag hittade och mutade gränsvakten med pengarna.

Mot alla odds överlevde han och lyckades ta sig över gränsen till Kina där han gömde sig i två år. Till sist lyckades han via Sydkorea ta sig till USA, där han bestämde sig för att arbeta som aktivist för mänskliga rättigheter för fångar i Nordkorea.

Från djur till människa

Men ett nytt liv i frihet i en helt annan del av världen, krävde anpassning.

– Jag utvecklades från att vara ett djur. Ibland försökte jag gråta och skratta som andra, bara för att se om det kändes. Men tårarna kom inte. Skrattet kom inte, berättar han.

Först ville inte Shin Dong-hyuk att man skulle skriva en bok om honom.

– Att skriva en bok om de här smärtsamma minnena är jobbigt. Men Blaine Harden övertalade mig att jag måste låta världen få veta vad som händer i Nordkorea. Han fick mig att förstå att min berättelse och en bok skriven på engelska kan väcka sympatier och leda till förändringar, säger han till Wall Street Journal.