Utvecklingen i Egypten är oroande och tragisk
Är Islamiska staten på allvar på väg att etablera sig i Egypten?
Missnöjda islamister som vill störta militärdiktaturen ligger bakom den senaste tidens terrorvåg i Egypten.
Den arabiska våren känns plötsligt väldigt långt bort.
I förra veckan dödades ett 30-tal personer vid samordnade attacker i flera städer i norra Sinai. Gruppen Ansar Beit al-Maqdis tog på sig ansvaret. Samma grupp som i november svor trohet till Islamiska staten och dess kalifat i Irak och Syrien.
Sedan dess har Egypten upplevt en ökning av bombattacker både i Sinai och i huvudstaden Kairo. Uppgifter i arabisk media gör gällande att IS skickat bombexperter för att utbilda medlemmar i Ansar Beit al-Maqdis.
Än så länge är det oklart om IS egyptiska gren även ligger bakom bombattackerna i Kairo och de bomber som desarmerats på Kairos flygplats. Misstanken finns. Det kan också handla om hämndlystna anhängare till muslimska brödraskapet.
Upptrappningen av terrorn går att spåra till sommaren 2013 då militären störtade den då folkvalde presidenten Muhammed Mursi sedan denne blivit alltmer maktfullkomlig. Han tillhörde muslimska brödraskapet, en islamistisk grupp som finns över hela arabvärlden och som vill att religionen ska spela en styrande roll i samhället.
Förbjöds
Mursis fall följdes av stora demonstrationer som brutalt slogs ner av polis och militär. Hundratals anhängare till muslimska brödraskapet dödades samtidigt som organisationen terrorstämplades och förbjöds att verka. Detta har följts av massrättegångar där anhängare till brödraskapet dömts till döden under förhållanden där rättssäkerheten starkt kan ifrågasättas.
Brödraskapet hävdar att man inte ägnar sig åt våld. Om det är sant är svårt att avgöra. Uppenbarligen finns det i så fall andra mer militanta islamister som tagit till vapen för att destabilisera militärregimen under generalen al-Sisi.
IS framgångar på slagfältet i Syrien och Irak inspirerar.
Sett med västerländska ögon är utvecklingen i Egypten både oroande och tragisk.
Det är nästan exakt fyra år sedan som förre diktatorn Hosni Mubarak störtades i en folklig revolt där centrala krav var jobb, demokrati och ökad personlig frihet. Men i stort sett alla drömmar kom på skam. Läget i dag är nästan ännu värre än då Mubarak tvingades från makten.
Sönderfallen stat
Domen mot diktatorn och hans söner har hävts. Sönerna är fria och Mubarak befinner sig på ett militärsjukhus sedan han brutit benet. Hans gamla stödtrupper, militären, har tagit makten och verkar inte ha några som helst planer på att införa något som ens liknar demokrati.
I Libyen och Syrien har den arabiska våren slutat med ett långt värre kaos. Libyen ser ut att vara på väg att bli en sönderfallen stat där laglöshet råder. Syriens inbördeskrig har gett upphov till den värsta flyktingsströmmen sedan andra världskriget och 200 000 döda. Utan ens en strimma av hopp om fred vid horisonten.
I kaoset frodas radikal islamism med löften om sharialagar som kan skapa ordning och laglydnad.
Om nu även Egypten tar steget in i detta våldsträsk så finns det egentligen bara kvar ett enda exempel på att den arabiska våren fört något gott med sig. I Tunisien har demokratiska val hållits flera gånger. Nu senast avgick de moderata islamister som styrde efter de första valen och lämnade fredligt över makten till ett nytt icke-religiöst parti. Med ett minimum av våld.