Regimen har tjänat på USA:s embargo
När USA nu bryter isoleringen av Kuba är det inte en dag för tidigt.
Den som tjänat mest på bojkotten är Castros kommunistdiktatur.
Utan ärkefienden USA hade regimen förmodligen inte överlevt i över ett halvsekel.
Amerikanska presidenter har inte kunnat tåla att ha en kommunistregim bara 15 mil från USA gräns. Prestigeskäl har gjort det omöjligt att normalisera förbindelserna med ett land som inte är ett dugg mer odemokratiskt än en bunt diktaturer i resten av världen som USA har diplomatiska relationer med.
Kuba är inte bara kommunistiskt. Fidel Castro och hans bror Raoul har dessutom haft fräckheten att överleva ett stort antal amerikanska försök att med militära medel eller på annat sätt störta den förhatliga regimen, med Bay of Pigs-invasionen som det mest pinsamma amerikanska nederlaget.
USA:s över 50 år långa embargo mot Kuba har allvarligt skadat landets ekonomi men det har inte hindrat Kuba från att bevara sin unika form av socialism. Tvärtom har supermaktens bojkott av en liten fattig önation förmodligen varit det främsta skälet till att Castroregimen överlevt så länge.
Castro har kunnat utmåla USA som en övermäktig motståndare. Det har gjort det lättare att svetsa samman det kubanska folket mot en yttre fiende. Vi kommer aldrig att få veta det men det kan mycket väl vara så att kommuniststyret hade fallit för länge sedan om USA inte envisats med att straffa Kuba under så lång tid.
Under senare år har allt fler ledande amerikanska politiker insett det vansinniga i att upprätthålla isoleringen av Kuba. Men i det republikanska partiet har stödet för att fortsätta straffa Kuba varit starkt.
Även om vissa små lättnader införts i modern tid har ingen amerikansk president före Obama vågat ta ett så drastiskt steg. Ett av skälen har varit att exilkubanerna i USA motsatt sig ett närmande med mindre än att Castro lämnar över makten.
Eftersom många av dem är bosatta i den viktiga delstaten Florida har presidentkandidater varit rädda för att förlora röster på en liberal Kubapolitik. Få blir valda till president utan att vinna i folkrika Florida. Obama behöver inte längre bekymra sig.
Vissa hävdar att presidentens beslut att häva isoleringen är en seger för Castros. Jag vill hävda att det är en seger även för USA. Nu kan man förbättra relationerna med länderna i Latinamerika och tjäna både dollars och goodwill.
Presidenten har inte makten att på egen hand kunna upphäva handelsembargot. För det behöver han den numera republikanskdominerade kongressens stöd. Trots att ett avskaffande av handelsbojkotten vore en logisk följd av de återupprättade diplomatiska relationerna mellan länderna är det inte självklart att han får igenom det. Kubamotståndarna är många och högljudda.
I viss mån har de rätt. Kuba förtjänar hård kritik för sitt förtryck av mänskliga rättigheter och för det faktum att man har ett antal politiska fångar i sina fängelser.
Den som tror att islossningen med USA automatiskt innebär en demokratisering av Kuba är överoptimistisk. Precis som Kina försöker Kuba öppna upp sig ekonomiskt utan att kommunistpartiet därför ger upp den politiska kontrollen.
Men Fidel, 88, är redan uträknad. Brodern Raoul är 83 år gammal. Dynastin går mot sitt slut och då kan vad som helst hända.
Och när dryga 50 års av isolering inte lett till att diktaturen störtats kanske det är dags att prova nya grepp.