En modern kyrkas ledare talade om tro

Kerstin Nilsson

helskärm

Hon är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop. Därför blev hennes Sommar också ett brandtal för tron och religionen, men också ett personligt samtal om livet, passionen – och avgrunden. Och om en Gud som kan dansa.

Hon har just tillträtt som högsta ledare för Svenska Kyrkan i Sverige.
Det är mäktigt.
Men Antje Jackelén, 59, är inte bara ärkebiskop, hon är invandrare, tvåbarnsmamma, maka och – framför allt – människa.
En passionerad människa.
Det genomsyrar inte bara hennes yrkesliv, utan förstås också hennes första Sommar.

Visst lät det mer som om radiostudion dagen till ära hade förvandlats till en predikstol, men var vad annat att vänta?

Levererar många tänkvärdheter

Att ärkebiskopen inte skulle prata om tro och religion i sitt sommarprogram vore nog att betrakta som tjänstefel.
Men Antje Jackelén är en modern kyrkans företrädare, en ärkebiskop som verkar och lever i 2000-talets Europa.
Där tron inte är att säga nej – utan ja.

Där tron är kärlek, förståelse och tolerans, men också passion och glädje.
Hon älskar att höra dunsen när fördomar om troende människor faller till marken - förhoppningsvis fick hon höra några i dag.
Antje Jackelén levererar många tänkvärdheter, som behöver tid att sjunka in.
Hon kan konsten att trolla med orden – och ibland skapar hon helt nya, för att beskriva det hon vill säga.

Tror på en Gud som kan dansa

Som ordet "avgrundskunskap" – kunskapen om avgrunden, som, menar hon, är lika viktig för vårt liv som grundkunskapen om livet.
Hon citerar, ofta och gärna, såväl Martin Luther som Nathan Söderblom, som utsågs till ärkebiskop i Sverige för exakt hundra år sedan, men vars ord platsar än i dag.
Eller Nietzsche, han som en gång sa att "Gud är död" och blev nazismens hovfilosof.
Han var bara villig att tro på en Gud som kunde dansa - och Antje Jackelén håller befriande nog med.
Om Gud kan dansa blir både livet och tron både mer levande – och lättare att uthärda.