Lars-Gunnar fällde ovanligt vildsvin

Victor Stenquist

Gick till attack – då fällde jägaren djuret

Lars-Gunnar Wagenius, 45, lyckades i lördags fälla ett ovanligt vildsvin.

Fast det ovanliga låg inte i form eller färg utan platsen – uppe i norra Härjedalen.

– Jag trodde inte mina ögon först, för det stämde ju inte riktigt. Det ska inte vara vildsvin är uppe, säger jägaren.

Först trodde han att det var en björn som hunden Jang stod och skällde på.

Vid närmare anblick såg Lars-Gunnar Wagenius något han själv knappt trodde på.

Men särskilt mycket hann han inte tänka innan vildsvinet skiftade fokus mot honom själv och gick till attack.

– Först hade vildsvinet fullt upp med hunden, men när den kom mot mig då sköt jag, säger Lars-Gunnar Wagenius till Aftonbladet.

”Helt otroligt”

Från bara tio meters avstånd dödade han vildsvinet, som tagit sig onormalt högt upp i landet där det sköts i Särvsjö i norra Härjedalen, vilket även Tidningen Härjedalen först rapporterade om.

– Det är ju helt otroligt egentligen och man blir lite brydd när man ser något sådant. Jaktlaget trodde mig inte först när jag talade om för dem, men de fick ju själva se det sen.

Normalt sett tar sig inte vildsvinen över Dalälven, och har inte mycket för att göra det heller.

– De vill inte vara i klimat med sträng kyla och mycket snö. Det är bökandet i jorden som blottlägger födan för dem, som växter, insekter och maskar. Är det tjäle är det för jobbigt att gräva, säger Christer Pettersson, vildsvinsexpert vid Naturvårdsverket.

Han tror att vildsvinet i fråga med största sannolikhet rymt från ett vilthägn eller befunnit sig i fångenskap och släppts ut, men utesluter inte helt att det på eget bevåg vandrat upp i landet.

Jägare utsatta

När vildsvin hamnar i onåd med människor är det oftast jägare som blir utsatta.

– När man släpper hundar efter vildsvin kan det hända att de positionerar sig och försvarar sig på olika sätt. Som regel är det hundens inverkan som fångar vildsvinets uppmärksamhet, säger Christer Pettersson.

Vad man ska se upp med är galtarnas stora betar.

– De är sylvassa och kraftiga och kan ordentliga skador i särskilt ben och lår. Även suggan har ju en kraftig käke som givetvis kan orsaka skador genom sina bett.

Lars-Gunnar Wagenius klarade sig oskadd, men hoppas få sig en smakbit på en tidig julskinka.

– Haha, ja, när man är hundförare åt ett annat jaktlag är det ju upp till dem, men jag hoppas jag få lite, säger han.