Stefan, 41, cyklade rakt in i – ett vildsvin
Uppdaterad 2016-10-15 | Publicerad 2016-10-14
I 25 kilometer i timmen kom Stefan Andersson, 41, farande på sin cykel i nedförsbacken.
Då sprang plötsligt ett vildsvin fram ur skogen.
– Det bara smällde – och jag flög iväg över cykeln.
Den älskade mountainbiken ser minst sagt ynklig ut efter olyckan.
– Fälgen gick rakt av, säger fembarnspappan Stefan Andersson från Vimmerby.
För Vimmerby Tidning berättar han om den ovanliga olyckan häromkvällen.
Landar på ryggen
Det var i tisdags kväll som Stefan och några kompisar som vanligt skulle ut i skogen och cykla.
– Som småbarnsförälder får man ju passa på när de sover, även om det är mörkt ute, säger Stefan.
Efter en runda i skogen, med pannlampa och cykellyse, var det dags för hemfärd. Den gick via ett motionsspår nära samhället vid 21.30-tiden.
– När vi kom där i ett nedförslut så trampade vi på ganska bra. Jag har kollat på cykeldatorn efteråt och jag var nog uppe i 25 kilometer i timmen.
Då plötsligt händer det.
Stefan tror att han skymtar något i periferin, men hinner inte reagera innan det tar tvärstopp – och han flyger iväg över styret och landar på ryggen, flera meter framför cykeln.
– Det var som att köra in i en sten, säger han.
Själv såg han aldrig vildsvinet, men kompisen bakom såg det.
– Det var ingen unge, utan ett fullvuxet svin.
Men allt var inte över så snabbt.
Ögon i skogen
När Stefan kommit upp på benen och insett att han var vid liv, om än lite mörbultad, lyste hans pannlampa in i skogen.
Och där inne glimmade ett helt gäng ögon.
– Det var inte trevligt. Då kändes det långt bort till cykeln, säger Stefan.
Och cykeln gick ju inte att använda, så det var bara att traska ut ur skogen och vänta på att kompisen kom tillbaka med bilen för att hämta upp resterna.
Nu är cykeln på lagning.
Trots att det är en riktigt kraftig hoj, gjord för att köra i skogen, blev den rejält tillknycklad.
– Vi får väl se om det går att laga den, eller om den är för skadad, säger Stefan.
Stel i nacken
Själv klarade han sig som tur var utan allvarliga skador.
– Jag är lite stel i nacken och ryggen.
Men slut på mörkercykling blir det inte.
Så snart cykeln är lagad – eller ersatt av en ny – tänker Stefan ge sig ut igen.
– Men något har jag lärt mig i alla fall, så mitt råd är: Cykla aldrig ensam. Det är skönt att vara flera.