Hans press mot Merkel kan straffa sig – hårt
ATEN. Det är ett spel med höga insatser som Grekland och den nye trolige premiärministern Alexis Tsipras bedriver.
Han säger i praktiken att EU inte vågar riskera ett grekiskt utträde ur euron och därför går att pressa till ytterligare eftergifter.
Förhållandet mellan Grekland och övriga unionen har varit minst sagt ansträngt ända sedan den grekiska skuldkrisen bröt ut 2010. Senaste tiden har dock präglats av ett visst lugnt. Fram till nu.
Det har sett ut som Greklands nuvarande regering verkligen försökt genomföra de reformer man lovat EU i utbyte mot 270 miljarder euro i nödlån.
Men före nyår gick det på nytt grus i det grekiska maskineriet.
Något som på ytan såg ut som en tämligen enkel process att välja en ny president slutade med nyval eftersom partierna inte kunde enas om ett namn. Detta trots att presidentposten till stora delar är ceremoniell.
Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att åtminstone det ledande oppositionspartiet Syriza ville ha ett nyval för att på nytt utmana EU.
Problemet: Äta kakan – och ha den kvar
Partiledaren Alexis Tsipras hade känt av stämningen hos befolkningen och kommit fram till att han kan vinna ett val på det enorma missnöje som finns mot åtstramningarna som slår allt hårdare. Grekerna har det utan tvekan svårt.
Problemet med Tsipras är att hans vallöften precis som ett antal tidigare regeringar försökt, går ut på att både äta kakan och behålla den.
En klar majoritet på nästan 70 procent av grekerna säger i opinionsmätningar att de vill vara kvar i euron. Men det är uppenbart att få av dessa vill fortsätta betala priset i form av sänkt levnadsstandard, arbetslöshet och annat elände.
EU har ställt upp med nödlån utifrån förutsättningen att Grekland måste reformera sin ekonomi, bland annat genom att skära ner på de statliga utgifterna och privatisera statliga företag. Pensioner och löner har sänkts. Offentligt anställda avskedats.
Svårt se Merkel forsätta betala ut nödlån
Om Tsipras kommer till makten och skulle göra allvar av sina vallöften om att höja minimilönen, återställa pensioner och så vidare så innebär det att han vrider klockan tillbaka till ett läge då Grekland åter lever över sina tillgångar och bygger på sitt redan gigantiska skuldberg på närmare 180 procent av BNP.
Jag har svårt att se att Tysklands förbundskansler Angela Merkel stillatiggande skulle notera detta löftesbrott och fortsätta betala ut nödlån till Grekland som om ingenting hade hänt. Drar EU i nödbromsen tar eurosedlarna i grekiska bankomater snabbt slut.
Bortsett från nödlånen har EU också för närvarande en kreditlina till Grekland på 100 miljarder kronor så att kontanterna inte ska ta slut. Upphör den plötsligt blir det kaos.
Tsipras ägnar sig åt ett chickenrace. Han utgår ifrån att Merkel är den som kommer att blinka först eftersom hon inte vågar låta Grekland lämna euron.
Visserligen finns det i dag en hel del mer robusta skyddsmekanismer på plats än det gjorde när krisen bröt ut. Ändå är det ingen som säkert vet vad som händer ifall Grekland lämnar euron.
Bara att vänja sig vid problemet Grekland
Vad händer med andra EU-länder med högt skuldberg och usel ekonomi? Tänk om fler följer Greklands exempel?
En rad frågetecken gör en Grexit till ett vågspel.
Tsipras räknar kallt med att Merkel heller än att riskera ett grekiskt uttåg går med på ytterligare lättnader. Tillräckligt för att han inför sina väljare ska kunna presentera det som en framgång.
Men det finns en svaghet i det resonemanget.
Tänk om Merkel inte blinkar utan sätter hårt emot hårt. Vad gör Tsipras och Grekland då?
Hur det än slutar lär det här valet inte vara sista gången som problemet Grekland dyker upp på EU:s agenda.