”Vi lever alla i en mardröm"
Publicerad 2015-05-25
NORRKÖPING. En älskad vän, syster och dotter.
Tusentals Norrköpingsbor ville hedra minnet av Maggie Bagdo, 34, som sköts ihjäl i Istanbul.
– Vi lever alla i en mardröm, säger hennes yngre bror Tony Bagdo, 31, till Aftonbladet.
Vänner och släktingar, gummor med vitt hår och unga par med spädbarn i barnvagnar.
Ständigt kommer nya människor till Syrianska ortodoxa kyrkan S:t Kyriakos utanför Norrköping på måndagskvällen.
Längst fram i kyrkolokalen sitter Maggie Bagdos familj, hennes två bröder, yngre syster, mor och far.
En strid ström av besökare går fram för att beklaga förlusten.
Maggies mamma torkar tårarna hela tiden, hennes yngre bror Tony lyfter ibland blicken mot himlen för att sedan begrava ansiktet i händerna.
”Måste vara starka för hennes skull”
Prästen talar om vikten av gemenskap i svåra stunder.
– Tre-fyra tusen människor har varit här under två dagar. Vi behöver bara sörja, andra tar hand om allting annat. Det betyder mycket för oss, säger Tony Bagdo, när den nästan tre timmar långa gudstjänsten är över.
Papptallrikar med mat dukas fram, vid 21-tiden har det glesnat i kyrksalen.
Någon kramar om hans gråtande mamma.
Han och äldre brodern Charbel Bagdo, 37, har flyttat in hos henne.
– Vi måste vara starka för hennes skull. Hon klarar inte det här utan oss, säger Tony Bagdo.
Hans telefon ringde tidigt på söndagsmorgonen. Det var en släkting som berättade om vad som hade hänt utanför nattklubben i Istanbul.
Tony åkte direkt hem till sin mamma.
– Hur säger man till sin mamma att hennes barn har dött? Ja, du det är en bra fråga. Jag minns inte hur jag gjorde.
Älskade sin brorsdotter
Maggie var hans bästa vän. Hon ställde alltid upp, för honom och alla andra. Hon älskade sitt jobb, att resa och dansa, berättar han.
– Jag säger det inte för att hon var min syster. Men hon hade inga fiender. Du såg själv hur många människor som var här.
Snart kommer systerns kropp att flygas hem från Istanbul, familjen har redan börjat planera för begravning. Allting är som en mardröm man inte kan vakna ur, säger Tony.
Medan vi pratar kommer hans fru Teodora fram. I famnen bär hon parets tiomånader gamla dotter Liv.
Maggie älskade brorsdottern, första barnbarnet i familjen, hon var hennes gudmor. "Den dagen hon kallar mig faster kommer jag att vara lyckligast i världen”, brukade Maggie säga.
– Förra veckan sa min dotter ”ame” som är faster på arabiska. Men Maggie fick aldrig höra det.