Publicerade rykten skadade medieförtroende

helskärm

Vad bör vara viktigast för en nyhetsredaktion – att vara snabbast eller att alltid ha rätt? En ny studie visar att felaktiga publiceringar om skottlossning under terrordådet i Stockholm skadade allmänhetens förtroende för krisrapporteringen.

Snabb information i skarpa nyhetslägen, det är vad läsarna förväntar sig. Ambitionen är givetvis att det som skrivs ska vara korrekt. Men det kan krävas is i magen för att få nyheter bekräftade och ibland publiceras uppgifter i blixtsnabba direktrapporteringar på nätet ändå.

Ett exempel är uppgifterna om skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm. I en ny studie i boken "Allt tyder på ett terrordåd – Stockholmsattentatet 2017 i medier och opinion", kartläggs hur informationen om skottlossning spreds av i princip alla de stora i medierna, även med bekräftelser från polisen, innan uppgifterna kunde avfärdas som felaktiga.

Kostar att ha fel

I studien, som har publicerats av Institutet för mediestudier, visas att allmänheten inledningsvis tyckte att medierapporteringen var god. Men bara ett par dagar efter terrorattacken uppstod kritik som har med publiceringen av skottlossningsrykten att göra.

Slutsatsen blir att det kostar att rapportera felaktigheter, även om det inte märks direkt.

– Exemplet visar hur komplext det är. Tänk om det hade varit skottlossning på riktigt? Där tycker jag att man kan fundera över om olika medier ska söka sig olika roller så att vi kan utnyttja mångfalden, i stället för att alla försöker göra samma saker. I dag söker vi oss till kvällstidningarna för att snabbt få veta vad som händer, kanske ska morgontidningarna agera annorlunda och bara publicera säkerställda fakta? säger Lars Truedson, föreståndare vid Institutet för mediestudier.

Svårt för läsarna

I boken slås det i en pionjärstudie också fast att nyhetskonsumenterna har svårt att skilja på osäkra uppgifter och bekräftade nyheter i ett krisläge. Tolkningsbördan för hur tillförlitlig en uppgift är kan inte lämpas över på läsaren, blir slutsatsen.

– En formulering som "uppges ha hänt" fäster inte. Det måste skruvas upp till det starkare "obekräftade uppgifter" för att läsarna ska reagera, säger Lars Truedson.

En studie i boken har också undersökt hur svenskarna fick reda på vad som hade skett på Drottninggatan. Drygt hälften fick sin information från nyhetsmedier och knappt hälften via personliga kontakter. Sociala medier hade minst betydelse, bara var tionde person fick reda på dådet den vägen.