Gåtan: Vem var den döda kvinnan i rum 2805?

I ett rum på lyxhotellet Oslo Plaza ligger en ung kvinna, skjuten i huvudet och med pistolen i handen.

Det avskrivs som självmord, men kvinnan är gåtfull. Sättet hon håller vapnet, den falska identiteten, kläderna med bortklippta lappar.

Vem är hon – och vad förde henne till rum 2805 i juni 1995?

Glasfasaden på Oslos högsta byggnad speglar sin omgivning. Lyxhotellet har hyst presidenter, världsstjärnor och hemliga förhandlingar mellan Israel och Palestina.

Men de tonade rutorna döljer också ett mysterium.

Kvällen den 3 juni 1995 brinner ett skott av i ett rum på våning 28. Säkerhetsvakten som sekunder tidigare har knackat på dörren blir skrämd och rusar efter hjälp.

En kvart passerar innan hotellpersonalen återvänder. När de öppnar dörren – låst inifrån – möts de av en frän doft. Gardinerna fladdrar i det öppna fönstret. På sängen ligger en livlös ung kvinna.

Hon har ett skotthål i pannan och håller själv i pistolen. Det ser ut som ett självmord.

Paret Fergate

Kvinnan, Jennifer Fergate från Belgien, har checkat in på rum 2805 tre dagar tidigare tillsammans med sin man Lois. Det är när man inser att paret inte har betalat som vakten knackar på dörren.

På rummet finns inga id-handlingar, ingen plånbok och inga personliga tillhörigheter. Inte ens en tandborste. Utöver ett vittnesmål från en receptionist finns heller inga spår av någon man.

Där finns dock en nästintill tom flaska herrparfym och en attachéväska fylld med patroner. Alla lappar på kvinnans kläder har klippts bort.

Plagg för underkroppen saknas helt, så även en väska som rymmer kläderna.

Personal som varit inne i rummet för städning och room service berättar i förhör om en rullväska, ett par eleganta skor och att kvinnan varit klädd i en lång mörk kjol – inget av detta finns kvar i rummet.

Belgisk polis låter meddela att paret Jennifer och Lois Fergate inte existerar.

Gäckar polisen

Serienumret på pistolen, en niomillimeters Browning, har bränts bort med syra. Det finns inga fingeravtryck.

På kvinnans hand som håller vapnet finns varken blodstänk eller krutrester, något rättsmedicinska experter senare reagerar på. Andra anmärker på att fingret är kvar på avtryckaren trots rekylen.

Kvinnan pratade enligt personalen engelska och tyska. Ingen har anmält henne som saknad och hennes fingeravtryck finns inte i Interpols databas. Hon har uppgett en falsk adress i en belgisk småstad.

Före sin död har hon ringt två samtal till belgiska, näst intill identiska, telefonnummer. Inget av dem har någon abonnent.

Polisen har flera hypoteser – lyxprostituerad, inblandad i narkotikaaffärer, yrkesmördare eller underrättelseagent – men finner inget stöd för någon av dem.

Var hon helt enkelt deprimerad och ville dö?

Efter ett drygt år läggs utredningen på is. Jennifer Fergate begravs i en anonym grav i Vestre gravlund i Oslo.

Reporter grävde vidare

Verdens Gangs reporter Lars Christian Wegner skriver ett reportage från begravningen och kan därefter inte släppa henne. Tjugo år senare inleder han ett samarbete med Oslopolisen för att lösa fallet.

– Det var mycket som gick fel i utredningen eftersom man initialt var säkra på att det var ett självmord, säger han.

Kvinnan, kan han nu slå fast, var borta från sitt rum i ett helt dygn före sin död. Wegner söker även upp en belgisk man som bodde i rummet mittemot under hennes sista natt i livet. Genom en stängd ytterdörr hävdar mannen att han frågades ut om sina observationer i samband med att han checkade ut – trots att hon dog först tolv timmar senare.

– Det var en underlig historia, säger Wegner.

Hösten 2016 grävs Jennifer Fergates kvarlevor upp ur jorden. Benbitar och tänder ger en närmast komplett dna-profil. Hon bedöms ha varit 24 år gammal med rötter i Tyskland.

50/50

– Hon var en ung kvinna som måste ha gått i skolan, haft vänner och kärlekspartners. Jag tror att det finns människor som vet vem hon är men som av någon anledning inte vill att hon identifieras.

Tror du att hon tog livet av sig?

– Experterna vi pratat med säger att det är 50/50 mellan mord och självmord. Även om hon gjorde det själv kan hon ha blivit pressad eller insett att alternativet var värre. Jag är ganska säker på att det ligger någon typ av kriminell handling bakom.

Trots intensiv granskning och tusentals tips förblir kvinnan i rum 2805 ett mysterium. Men Lars Christian Wegner tror på en lösning. Hoppet står inte minst till att man i framtiden ska få söka efter dna-träffar i släktforskningsregister, vilket i dag är förbjudet.

– Nyckeln är att identifiera henne. Gör vi det är chansen större att ta reda på vad som hände och varför.