Familjen tvingades fly våldsvågen – ett år senare ännu på flykt
”Tömt vårt sparkapital för att hålla oss vid liv”
Uppdaterad 08.57 | Publicerad 07.09
När gängledaren Ismail Abdos mamma sköts till döds släppte alla spärrar – anhöriga blev plötsligt villebråd.
Josef och hans familj var en av många som tvingades fly.
Inte hade han då trott att han än i dag, ett år senare, fortfarande inte skulle ha återvänt hem.
Det var morgonen den 7 september i fjol som det ringde på Josefs telefon.
Det var hans bror, en person han sällan hade kontakt med.
Brodern har varit kriminell hela sitt vuxna liv och ju djupare in i den kriminella världen han hamnat, ju högre upp i nätverkens hierarki han stigit, desto mer hade Josef tagit avstånd från honom.
Men nu hade brodern ett viktigt budskap till Josef:
Fly.
– Han sa åt mig och familjen att vi måste dra för nu håller det på att gå åt helvete, att nu är alla anhöriga körda, säger Josef.
På natten hade nämligen gängledaren Ismail Abdos mamma skjutits till döds i sitt hem.
En oskyldig kvinna som råkade ha en kriminell son.
Så nu förstod Josefs bror, och många kriminella med honom, att deras egna anhöriga riskerade att stå på tur.
Josef, hans fru och två barn lämnade sina hem direkt, något Aftonbladet tidigare skrivit om. En småbarnsfamilj, med vanliga jobb och inga kopplingar till kriminalitet förutom släktskap, fick plötsligt slänga ner det viktigaste de ägde i sopsäckar och ge sig av.
Nu har det gått ett år och de är fortfarande på flykt.
– Jag trodde att det kanske skulle gälla några dagar, att det skulle lugna sig sen och att allt skulle återgå till det normala igen. Men när det hade gått några månader och vi fortfarande inte kunde återvända hem började det sjunka in att livet aldrig skulle bli som förr igen, säger Josef.
Den första tiden fick Josef och hans familj viss ekonomisk hjälp från myndigheter för att kunna flytta runt mellan olika ”bed and breakfasts” runt om i landet.
Men i vintras upphörde hjälpen.
– Jag tror vi förlorat 300 000 kronor det här året. Vi har inte kunnat jobba och vi har fått betala dubbla hyror. Vi har tömt vårt sparkapital för att hålla oss vid liv och det hade jag aldrig trott att man som utsatt skulle behöva göra, säger Josef.
Efter att Josef och hans familj lämnat sitt hem har de genom grannar fått höra att mörkklädda personer rört sig vid deras dörr.
Några veckor senare grep polisen två killar utrustade med bensindunkar vid Josefs bostad.
– Så vi har ju vetat att folk faktiskt är ute efter oss. De går ju på hela släktlinjer. Till och med min frus släkt har fått påhälsning, säger Josef.
Josefs barn upplevde till en början det kringflackande livet som lite spännande, som en lång semester.
Men snart började de sakna skolan och föräldrarnas stress blev allt mer påtaglig även för dem.
– De började få svårt att sova om nätterna, de vaknade och skrek. Riktiga panikattacker. Det har blivit bättre nu sedan vi bott på samma plats en längre tid och de kommit tillbaka till skolan igen, säger Josef.
För nu har Josef och hans familj hittat platsen de vill bo på, kanske för resten av sina liv. På landsbygden i en helt annan del av Sverige, där de flyttat runt mellan olika boenden under en tid, har de äntligen blivit erbjudna ett förstahandskontrakt.
Josef och hans fru har även hittat nya jobb, snart hoppas de kunna börja bygga upp det tömda sparkapitalet igen.
– Det är i stort sett som att börja om från ruta ett, som om vi precis hade tagit studenten. Så känns det lite.
De har skyddade identiteter nu och tryggheten har sakta återvänt.
– Vi vill aldrig behöva göra om det här året igen, så mycket vet vi. Så därför har vi bestämt oss för att aldrig återvända till vår hemstad igen, säger Josef.
Josef är besviken på samhällets hjälp. Han tycker att den brustit och han tror det är samma för många i hans situation.
När de precis hade lämnat sitt hem hade de ett möte med polisens brottsoffer och personsäkerhetsverksamheten (Bops) men fick enbart rådet att ”sitta lugnt i båten”.
– De har sedan frågat om jag ville utvärdera deras insats. Jag sa det att det vi fått är råd och tips som vi hade kunnat googla oss till. Vi har fått ordna allt i detta själva – evakuering, ett nytt liv. Jag har tidigare haft stort förtroende för myndigheter men vad gäller det här är jag inte imponerad om man säger så, säger Josef.
Josef beskriver hur de kämpat för att hålla barnen trygga under året som gått, hur de gett sitt allt för att de ska fått ha en någorlunda trygg uppväxt.
– Ingen av oss är ju anledningen till att vi sitter i den här sitsen, vi har inte valt detta.
För mest av allt är han besviken på sin bror och andra som han som är de som orsakat allt detta.
– Jag har drabbats så hårt av det här så det finns ingen förlåtelse att ge längre, även om han är min bror.
Fotnot: Josef heter egentligen någonting annat.
