Josefs familj tvingas leva på flykt: ”Om jag är rädd? Jag är helt jävla livrädd”
Publicerad 2023-10-02
Dagen efter att Ismail Abdos mamma skjuts till döds ringer Josefs bror:
– Ni måste dra, det håller på att gå åt helvete.
Sedan dess lever Josef och hans familj på flykt.
– Jag är otroligt besviken på min bror och andra kriminella för den situation de skapat. Att vi som aldrig gjort någonting är de som får gömma oss, säger han.
Våldsvågen som svept över delar av Sverige har återigen flyttat fram gränserna – plötsligt är anhöriga till de nätverkskriminella legitima mål när hämnd ska utkrävas.
Hur många anhöriga som just nu är potentiella måltavlor vet ingen säkert.
Allt man vet är att många av dem nu lämnat sina hemstäder, i vissa fall även landet, för att rädda sina liv.
Samtidigt är polisen tydliga med att man inte kan skydda alla.
– Vi har helt enkelt inte nog med personal att bevaka alla adresser hur gärna vi än skulle vilja, sa Jale Poljarevius, polismästare och underrättelsechef i polisregion Mitt nyligen.
”Han sa åt mig att vi måste dra”
En av dem som fått lämna sin hemstad, och som nu gömmer sig på hemlig ort, är en man vi kan kalla Josef. Hans bror är sedan många år tillbaka högt uppsatt i ett kriminellt nätverk som nu ingår i den blodiga konflikten som de senaste veckorna krävt flera dödsoffer.
Det första av dödsoffren var mamma till Ismail Abdo, en gängkriminell man som nu ligger i krig med sin tidigare vän Foxtrotledaren Rawa Majid. Dagen efter att Abdos mamma sköts till döds i Uppsala ringde Josefs bror honom.
– Han sa åt mig och familjen att vi måste dra för nu håller det på att gå åt helvete, att nu är alla anhöriga körda.
Josef, hans fru och hans barn lämnade sin bostad samma dag och gav sig tillsammans med Josefs mamma av till en plats de inte har någon koppling till. De trodde först att det skulle handla om några dagar och sa till barnen att de tagit en liten spontan semester.
Men sedan dess har veckorna gått och barnen, som längtar tillbaka till skolan, har börjat undra.
– Vi har till slut fått säga att några dummingar är efter oss.
Sökte hjälp hos polisen
Att Josef och hans familj faktiskt är potentiella måltavlor är han säker på. Dels är hans bror högt upp i näringskedjan i den kriminella världen, och dels har han fått rapporter från grannarna hemma på gatan om att unga män setts vid hans bostad efter att han försvann.
– Vid flera tillfällen har grannar sett hur några rört sig där vi bor och tittat in. Om jag är rädd? Jag är helt jävla livrädd. Så fort jag och frun ser någon ung kille på sparkcykel så fryser vi till. Häromdagen handlade vi på en ICA-butik och bara efter en sådan enkel sak var vi helt genomsvettiga.
Josef sökte genast hjälp hos polisen men han säger att det känns som att alla myndigheter svikit. De har haft ett möte med polisens brottsoffer och personsäkerhetsverksamheten (Bops) men fick enbart rådet att ”sitta lugnt i båten”.
– De har för många anhöriga att hjälpa just nu. De hinner inte med. Det känns inte som att några myndigheter har någon plan. Vi som tvingas gömma oss glöms bort.
Just nu blöder han ekonomiskt, säger han. Vare sig han eller hustrun kan jobba. Barnen kan inte gå i skolan. Bostaden där de bott i många år tror han aldrig de kommer kunna återvända till.
– Vi skulle behöva ekonomiskt stöd. Snart har ingen av oss någon lön. Om vi ska kunna flytta hem igen behöver vi skydd. När vi återvände nyligen för att hämta mer saker bad vi polisen om beskydd åtminstone när vi packade men fick aldrig något svar. Det slutade med att vi fick kasta allt vi hade i sopsäckar och slänga in det i en bil. Samma kväll fick vi rapporter från grannar att någon varit vid vårt hus igen.
”Inte oskyldig i den här soppan”
Josef säger att han är förbannad på sin bror och andra kriminella som satt honom och så många andra i en helt omöjlig situation.
– Det är helt jävla värdelöst att de inte har någon heder kvar. De skjuter varandras mammor. Min mamma är livrädd att hon ska stå näst på tur.
– Min bror är verkligen inte oskyldig i den här soppan. Han och andra som honom har skapat den situation vi ser nu.
Helt olika vägar
Det skiljer inte många år mellan Josef och hans bror men de har tagit helt olika vägar i livet.
Redan när brodern var 13 år började det gå utför. Josef beskriver en ung man helt utan impulskontroll och med grav ADHD som aldrig fick den hjälp han hade behövt.
Senare hamnade brodern på ett SiS-hem.
– Redan på den tiden var det en plats som kriminella rekryterade från. Så efter att han suttit där var han mer kriminell än innan.
Ju djupare brodern gått in i den kriminella världen ju mindre kontakt har Josef haft med honom. Josef valde ett helt annat liv med stadigt jobb och familj. Han har inte haft koll på exakt vilket nätverk brodern tillhör eller exakt vad han gör om dagarna.
– Men jag tror att han är så pass insyltad i det här att det är svårt för honom att någonsin hoppa av och leva ett annat liv.
Känner sig bortprioriterad
Josef hoppas att han och familjen ska få hjälp att byta identiteter och liv, så att de kan leva i trygghet framöver.
– Det hemska är att skulle min bror bli skjuten till döds så försvinner ju hotbilden mot mig och min familj. Men han är ju fortfarande min bror och jag vill att han ska få leva, så vi måste få hjälp på något annat vis.
Josef säger att han aldrig känt sig så bortprioriterad som han gör just nu. Han, som alltid gjort rätt för sig, hade aldrig räknat med att hamna i en sits som den han sitter i nu.
Och han tror att han är långt ifrån ensam.
– Jag tycker inte att man förtjänar det här när man har levt ett ordnat liv. Jag har inte valt att ha en kriminell bror, precis som andra anhöriga där ute inte valt det här. Vi får inte glömmas bort.
Fotnot: Josef heter egentligen någonting helt annat.
