Så minns jag prins Henrik
Ett bullrande skratt, rödvin i glaset och en förmåga att säga precis vad han tyckte och tänkte.
Franskfödde prins Henrik blev aldrig helt och hållen dansk som han lovade drottning Margrethe i sitt bröllopstal 1967.
Prinsens humör och karisma var färgsprakande och ljudligt. Han hade smak för franska delikatesser och tackade aldrig nej till ett glas gott vin. Hans längtan till sommarslottet i Cayx i Frankrike som kungaparet köpte i mitten av 70-talet var konstant. Ett stenkast därifrån låg Henriks barndomshem Le Cayrou.
I Cayx tillverkade prinsen sitt eget vin som serverades vid alla statsbesök och fina middagar i Köpenhamn. Han älskade konst och skrev dikter och skulpterade.
Hans syn på barnuppfostran var gammaldags och stenhård. Sonen Frederik nämnde sin fars bestraffningar i ett tal på sina föräldrars silverbröllop.
– Pappa, man säger att den man älskar, agar man. Vi tvivlade aldrig på din kärlek.
Men prinsen hade även det danska gemytet och var stolt över att vara en del av kungafamiljen. Han var född greve och vid bröllopet fick han titeln prins, precis som traditionen säger. Men titeln kom att gnaga inombords. Vi i presskåren fick allt som oftast höra kommentarer om hur orättvis hans kungliga status var. Visst borde han vara kung om nu hans hustru är drottning? Han ogillade att hans son kronprins Frederik stod högre i rang än honom när drottningen inte var närvarande.
Vi stod alla undrande när han i höstas deklarerade att han vägrade låta sig begravas som planerat med sin hustru i Roskilde kyrka.
När hovet meddelade att prinsen led av demens fick många av den senaste tidens utspel sin förklaring.
Jag träffade prins Henrik ett par gånger genom åren. Jag minns speciellt ett tillfälle. Tillsammans med en handfull andra journalister var jag inbjuden till slottet i Cayx. Det var en varm sommardag och vi var välkomna att gå runt och kika på ägorna och vintillverkningen. Sedan minglade vi med kungaparet på den soliga terrassen.
Det var en hemtrevlig och avslappnad stämning. Slottet kändes så vardagligt och lättillgängligt. I fönstersmygen in mot köket stod ett flingpaket med Coco pops och i en av stolarna i vardagsrummet låg en trave tummade franska dagstidningar. Henrik skålade med alla i sällskapet och gick runt och pratade med oss. Margrethe pratade svenska, Henrik föredrog danska, franska eller engelska.
Jag frågade om han och drottningen var inbjudna till Victorias och Daniels bröllop och det var de såklart. De såg fram emot att få fira Victorias och Daniels kärlek. Deras egna känslor för varandra var innerliga. Henrik berättade för mig att hemligheten var tolerans och att inte irritera sig på småsaker hos den andre. Han sa att han undvek människor som inte visade känslor, de var ointressanta för honom.
Jag kommer alltid minnas prinsens bullrande skratt, det ekade flera gånger mellan slottsfasaden och ner mot poolen vid gräsmattan. Hans avslappnade stil var befriande och det fanns inget av den där distansen som man ofta märker när man träffar kungligheter.
Prins Henrik blev 83 år gammal.