SJ har blivit en symbol för Sverige
SJ är verkligen en otrolig framgångssaga. Alla håller kanske inte med om detta, milt uttryckt.
Håll ut, förklaring följer.
Först kan konstateras att ordkombinationen ”biljettsläpp” och ”kraschad sajt” oftast förekommer i samband med konserter av väldigt framgångsrika artister.
Och när det gäller efterfrågan kan SJ faktiskt mäta sig med både Håkan Hellström och Rolling Stones.
Suget efter tågresor har ökat snabbt i takt med att allt fler vill ta ansvar för klimatet. Men på en marknad, som svenska politiker bestämt att tågresor är, måste efterfrågan mötas av ett utbud. Och på den punkten levererar SJ inte direkt rock n’ roll.
”
Framtidens sätt att resa” står det på omslaget till SJ:s senaste årsredovisning. Varför känns det då som att kliva in i ett museum varje gång man går ombord? SJ:s nattåg är jämngamla med Rolling Stones debutalbum.
Och den som betalar ett inte obetydligt antal tusenlappar för att färdas i ”Första Klass” och kliver in på en toalett som doftar ungefär som bajamajorna under Roskilde-festivalens sista dag känner sig inte överdrivet klimatsmart. Snarare blåst.
Visst, det finns människor på jorden som lider mer än tågpendlare i den burgna tjänstemanna-klassen. Men ändå. Hur svårt kan det vara?
Under tredje kvartalet i år gick 82 procent av SJ:s fjärrtåg på tidtabell, milsvid från bolagets eget mål på 95 procent. Det är ändå en förbättring från 80 procent andra kvartalet.
Det här är lite tråkigt eftersom förflyttning av människor mellan punkt A och B rimligtvis måste vara företagets viktigaste uppgift.
Vad beror detta monumentala misslyckande på? Brist på resurser? Nej, faktiskt tvärtom.
Det är här framgångssagan SJ träder in i berättelsen.
Ägaren staten har nämligen satt upp finansiella mål för SJ. Och den ribban glider bolaget enkelt över gång på gång.
Ett av målen är att ”avkastningen på operativt kapital” ska överstiga 7 procent. Tredje kvartalet var den 14,8 procent.
Ett annat mål är att den så kallade skuldsättningsgraden ska vara mellan 0,5 och 1 (lågt värde betyder små skulder, ett högt värde större skuldsättning). SJ ligger på 0,47.
Med undantag för pandemiåren 2020 och 2021, som strängt taget inte räknas eftersom resande i praktiken var förbjudet, har SJ slagit sina finansiella mål alla år utom ett sedan 2012. Ofta med stor marginal. Och det är just dessa siffror som kan förklara SJ:s fiasko.
Bolagets samlade investeringar de senaste tio åren uppgår till drygt 6 miljarder. Det kan låta mycket, men är småpengar givet den ålderstigna tågflottan och att vi befinner oss mitt i en historisk klimatomställning där järnväg är en av lösningarna.
Som jämförelse kan nämnas att SJ:s främsta konkurrent på inrikesresor, det kroniskt förlusttyngda SAS, under samma period investerat närmare 50 miljarder.
Pengar saknas sannerligen inte. Huvudägaren svenska staten, som för övrigt även är delägare i SAS, är ett av västvärldens rikaste länder sett till den låga statsskulden.
Men istället för att pumpa in pengar i SJ har ägaren plockat ut dem: totalt över 3 miljarder sedan 2010 varav en saftig extrautdelning på 1,7 miljarder 2015.
Av årsredovisningen 2021 framgår dock att SJ nu står inför stora satsningar. Nya vagnar har beställts. ”Vi behöver fler tåg för att kunna möta den ökande efterfrågan”, som bolaget skriver.
Jo, ni läste rätt. SJ:s ledning kom på detta ifjol. Några miljoner resenärer drog den slutsatsen för ungefär ett decennium sedan.
Denna fars är ett resultat av den svenska hittepå-trenden att förvandla centrala delar av statsförvaltningen till ”börsbolag på låtsas”. Ungefär som en gigantisk rollspelsfestival för människor som fantiserade om att bli direktör när de var små. En hel del av välfärdens problem kan härledas till detta fenomen.
Att SJ överträffar sina finansiella mål är ju minst sagt en klen tröst om tågen står stilla.
Mycket av skulden för misskötseln av SJ faller på den förra regeringen. Så vilka kraftfulla åtgärder har den nya vidtagit för att släcka svenska folkets starka törst efter tågresor? Jo, i budgeten skars anslagen för järnvägsunderhåll ned med 750 miljoner.
En politik som för tankarna till ett av de vanligaste utropen i SJ:s högtalarsystem:
“Det har uppstått ett signalfel. Vi kommer stå kvar här på stationen tills vidare”