Vem pratar med barnen om skuldberget?
Vetskapen om att de vuxna gjort bort sig ingår numera som en integrerad del av alla barns uppväxt. Orden klimatförändringar och hållbarhet är inskrivna i läroplanen för den svenska grundskolan. Dagens unga är också smärtsamt medvetna om att väldigt lite görs åt problemet. Tvärtom bidrar ju bara politikerna till den globala uppvärmningen med sina allvarstyngda tal på ändlösa klimatkonferenser, som ett läckande Bullshit Stream 2 som fyller atmosfären med tomma floskler.
Om klimathotet var det enda som generationerna födda runt andra världskriget och framåt ställt till med vore det mycket illa. Det är det inte.
Klimatfrågan handlar om att människan intecknat jordens framtid genom att överkonsumera naturresurser. Parallellt, men inte utan samband, har motsvarande beteende präglat ekonomin. Konceptet lån innebär att omvandla framtida penningströmmar (ränta) till kapital som kan användas redan idag. Oerhört smidigt, inte minst eftersom det i den moderna ekonomin inte krävs mer än en bankmans enkla tryckningar på ett tangentbord för att ordna fram resurserna.
Först en parentes. Att ta upp ämnet skulder är förknippat med viss risk. Länge stämplades de som varnade för en alltför högt belånad världsekonomi som ett slags Krösa Major gone dark, depressiva figurer svåra att ta på allvar.
På senare år har det till och med uppstått skojiga teorier om ett land egentligen kan låna hur mycket som helst, som en räkfrossa ända in i evigheten. En vuxenvariant av det som man hos små barn brukar kalla “magiskt tänkande”. Det enda som, teoretiskt, skulle kunna förstöra festen enligt denna nya lära är...ehum...hög inflation. Attans.
Orsaken att problemet med för mycket skulder inte sett ut som ett problem är förstås att räntan under lång tid var så låg. Den epoken är över.
Efter finanskrisen 2008 pratades det om att världen drabbats av en “skuldkris”. Denna försvann aldrig utan har bara tillbringat ett drygt decennium med att göra armhävningar i rummet intill och är nu tillbaka i toppform.
År 2000 uppgick de samlade skulderna i världen, privata och offentliga, till 84 000 miljarder dollar, år 2008 var de 173 000 miljarder dollar och 2022 har de passerat 305 000 miljarder dollar, enligt Institute of International Finance. Det motsvarar en dubbling per världsmedborgare på lite mer än 20 år, från cirka 140 000 kronor till 380 000 kronor. Denna lånemani har dessutom varit ganska ineffektiv, de 132 000 miljarder dollar som skulderna växt med sedan 2008 har bara resulterat i en ökning av världens BNP med 32 000 miljarder dollar.
Siffrorna är så stora att de känns abstrakta. Men de kommer få verkliga konsekvenser. I USA, där statsskulden nyligen gick över 31 000 miljarder dollar, spår kongressens budgetkontor att statens årliga räntekostnader passerar utgifterna för det federala sjukförsäkringssystemet Medicaid redan 2025 och försvarsbudgeten 2029. När valutasamarbetet EMU höll på att implodera 2011 var den genomsnittliga statsskulden i euroområdet 88 procent av BNP, idag är den 103 procent enligt Bank for International Settlements, BIS. Visserligen gör den höga inflationen att skulderna nu minskar i förhållande till ekonomins storlek, men det är en klen tröst när ränteutgifterna drar iväg.
Att även ett stort land med egen valuta kan förlora marknadens förtroende fick Storbritannien erfara nyligen. När den nya regeringen föreslog massiva skattesänkningar som skulle få skuldberget att växa ytterligare fick det räntorna att rusa och pundet att falla. Centralbanken Bank of England fick panikartat kliva in och stödköpa, ett kvitto på hur skört det finansiella systemet är.
Även i Sverige väntar ett uppvaknande. Här är vår statsskuld låg, vilket sittande finansminister aldrig missar att påpeka. Men den privata skuldsättningen (hushåll och företag) är den tredje högsta i världen enligt BIS. Det handlar om i runda slängar om 15 000 miljarder kronor. En inte obetydlig andel av dessa lån är kopplade till priset på fastigheter vars höga värderingar, har det tyvärr visat sig under 2022, delvis bestått av luft.
Kort sagt. Det här är ett snack som förr eller senare måste tas. “Jo, ungar, ni vet det här med klimatet? Det var en annan grej också…”
Eller vid närmare eftertanke, den pucken kan väl skolan ta. Alla bekymmer som vi med varm hand överlåtit till barnen att lösa snyggt samlade i en Powerpoint-presentation: Viktigt meddelande från vuxenvärlden. Snart i en läroplan nära dig.