Vi är tillbaka vid Kalla krigets slut
I november konstaterade försvaret en säker ubåtskränkning i Stockholms skärgård.
Att det i så fall kan ha förekommit flera intrång i svenska vatten är rätt logiskt.
Om främmande makt anser sig ha nytta av att kränka svenskt territorium så är det knappast en engångsföreteelse.
Reaktionen på Dagens Nyheters uppgifter om ännu en ubåt i Stockholms skärgård är inte skräck och panik. Snarare ett nyktert konstaterande av att vi förmodligen är tillbaka i ett läge som liknar det under kalla krigets slutskede då upprepade kränkningar av svenska vatten skedde.
Kanske kommer experterna som granskar bildbevisen att kunna säga om det verkligen handlar om ännu en ubåt. Kanske inte.
Men det förändrar inte den nygamla verkligheten.
Inga bevis finns för vilken nation som kränker svenskt vatten men precis som Sovjetunionen var huvudmisstänkt på 80-talet så är Ryssland det i dag. Sveriges numera nära samarbete med Nato gör det svårt att se varför ett Nato-land medvetet skulle skicka in en ubåt i svenska vatten.
Så många fler alternativ finns inte.
Ett mönster
Ubåtskränkningarna passar väl in i det mönster vi sett det senaste året av ett mer militärt aggressivt Ryssland, både i luften, på marken och i vattnet.
De ryska motiven kan vara flera.
Ryssland ogillar starkt att Sverige öppet flirtar med Nato. Moskva vill under inga omständigheter att Sverige ska gå med i militäralliansen. Det skulle rubba hela den säkerhetspolitiska balansen i Östersjöområdet till Rysslands nackdel.
Eftersom president Vladimir Putin i det internationella umgänget tror betydligt mer på piska än på morötter är den naturliga ryska taktiken att försöka skrämma Sverige från att gå med i Nato. Där kan u-båtar i Stockholms skärgård vara en metod.
Det kan också finnas rent militära skäl. Ryssland vill kanske testa vilken förmåga Sverige i dag har att upptäcka ett undervattensintrång.
Förödmjukande
Kanske vill man placera ut teknisk apparatur i svenska vatten. Kanske är man bara ute efter att träna.
Möjligen är det så enkelt att Ryssland även på detta område vill spänna musklerna och visa att man är tillbaka som en militär stormakt att räkna med efter de förödmjukande åren efter Sovjetunionens kollaps då landets militära förmåga försämrades katastrofalt.
Vilket skälet än är så är det inte särskilt troligt att ett intrång sker en gång och aldrig mer.
En stormakt som Ryssland förbereder sig på olika scenarier men det finns inga skäl att frukta ett militärt ryskt angrepp mot Sverige i närtid. Inte ens på lång sikt framstår det som en trolig utveckling.
I luften är kränkningar relativt lätta att upptäcka. Förövaren kan identifieras.
Bortförklaring
Under vattnet är det en helt annan sak. Under dryga 30 år av ubåtsjakt har Sverige inte lyckats fånga någon ubåt, än mindre att identifiera en kränkande nation.
Ett faktum som kan vara irriterande men som på vissa sätt gynnar båda parter.
Om Sverige får upp en främmande makts ubåt innebär det en mycket allvarlig internationell incident. Sverige skulle vara tvunget att agera kraftfullt mot den kränkande nationen.
I motsats till en överflygning är det svårt att bortförklara ett intrång djupt inne i Stockholms skärgård med att ubåten navigerat fel (även om det var så ryssarna förklarade hur en rysk ubåt kunde gå på grund i Karlskorna skärgård).
Resultatet skulle bli kraftigt försämrade förbindelser och ökad spänning.
Så länge inga definitiva bevis finns så kan alla spela med i spelet utan att förlora ansiktet.