”Kungen borde bojkotta OS-invigningen”

Exilkinesen Maiping Chen tror att omvärldens protester hjälper

Kung Carl Gustaf, hoppa över OS-invigningen i Peking!

Det uppmanar exilkinesen och författaren Maiping Chen, 55.

– Han kan åka dit och följa de svenska idrottarna men att vara med vid invigningen, det är en politisk handling.

Maiping Chen lämnade Kina 1986. Han vill, men får inte komma tillbaka.

I samband med massakern på Himmelska fridens torg väckte han nytt liv i den underjordiska litteraturtidskriften Jintian. Då bodde han fortfarande i Norge och studerade dramatik. När han ville återvända till Kina var han inte längre välkommen - på grund av Jintian.

– Mitt pass hade gått ut och de kinesiska myndigheterna vägrade att ge mig ett nytt, säger han till aftonbladet.se.

I dag lever Maiping i Stockholm tillsammans med sin svenska fru och deras två söner, 12 och 15 år.

Från exilen följer han utvecklingen för press- och yttrandefriheten i hemlandet.

Hur svårt är det att arbeta som journalist i Kina i dag?

– Det går inte att ge ett enkelt svar. Det beror på vad man rapporterar om och var i landet man bor. Det finns konflikter mellan olika provinser i landet. Om man är journalist i en provins kan man avslöja en skandal i en annan provins utan problem. Däremot kan det bli problem om man avslöjar skandaler i den egna provinsen.

Vilka ämnen kan man inte skriva om?

– Om händelserna i Tibet, om demokratiseringen i Taiwan, om massakern på Himmelska fridens torg eller om kommunistpartiets smutsiga historia. Det är exempel på tabubelagda ämnen.

Vad riskerar den som ändå tar upp förbjudna ämnen?

– Fängelse. Det finns många exempel på det.

Kan man i Kina i dag ta del av objektiv och sanningsenlig journalistik?

– Ja, till exempel när det gäller rapporter om skandaler av olika slag. Det kan handla om saker som barnslaveri eller förgiftad mat. Sådana saker kan man läsa om i kinesiska medier. Men så fort det gäller mer politiskt känsliga saker, då blir det problem.

– Ibland kan det också vara så att det först är tillåtet att skriva om en sak, men att det sedan ändras.

Maiping Chen tar förra årets matförgiftningsskandal som exempel.

– En Pekingbaserad tv-kanal avslöjade att förgiftad mat såldes i Kina. De kinesiska medierna skrev om det men när sedan västerländska medier blev intresserade så började man oroa sig för vad det här kunde betyda för den kinesiska matexporten. Då vände myndigheterna och anklagade istället journalisterna som gjort avslöjandet för att sprida osanning. Sju av reportrarna fick sparken.

Har pressfriheten förbättrats eller försämrats under de senaste 10 - 20 åren?

– Det var nog värre för några år sedan. Då arresterades fler journalister och de fick hårdare straff. Internet och bloggar har också ökat möjligheterna. Skriver man om mindre känsliga ämnen så går det. Men sedan finns det tabuämnena. När flera intellektuella professorer skrev ett brev till regeringen med krav på dialog med Dalai Lama så blev det en nyhet utomlands. I kinesiska medier nämndes det inte.

Vad betyder sommarens OS för pressfriheten i Kina?

– Förra helgen pratade jag med en vän i Kina som sa att läget är väldigt spänt just nu. Det handlar inte bara om OS utan också om stigande matpriser och om en instabilare ekonomi.

– Kinesiska journalister känner ett tryck från myndigheterna och har blivit väldigt försiktiga. Just nu blossar större och mindre uppror upp runt om i landet. Det är fattiga som protesterar mot höjda matpriser eller bönder som inte får betalt för sina varor. Myndigheterna vill inte att den typen av nyheter ska komma ut nu inför OS.

Vad tycker du om förslaget att bojkotta OS?

– Att bojkotta OS är inte realistiskt. Däremot kan man bojkotta invigningen. Den handlar mest om politik, precis som OS-facklans turné världen över. Men jag tycker inte att idrottarna behöver bojkotta. Den delen handlar inte om politik. Kungen kan åka dit och se på de svenska idrottarna men om han visar upp sig på invigningen så är det en politisk handling som han själv förlorar mest på.

Är det bra att journalister åker till Kina och bevakar OS?

– Ja, det är bra. När man är på plats blir rapporteringen mer trovärdig. Kinesiska journalister skriver enligt myndigheternas instruktioner, men det gör inte ni. Det värsta som kan hända är att ni blir utkastade.

Lyssnar den kinesiska regimen på omvärldens kritik?

– Självklart. De är jätterädda för en bojkott. Det skulle påverka den kinesiska ekonomin enormt. Så när EU kräver dialog med Dalai Lama så känner regimen pressen att gå dem till mötes. I den frågan tror jag också att det finns en intern konflikt inom kommunistpartiet. Många förstår att det inte går att svartmåla Dalai Lama inför omvärlden.

Är du optimist eller pessimist när det gäller den kinesiska pressfrihetens framtid?

– Jag är pessimist. Problemen i Kina är så stora. Korruptionen är utbredd och landet står inför en miljökatastrof när allt fler kineser skaffar bil. Och om den politiska situationen blir instabil så ökar antalet ämnen som man inte får skriva om.

Vill du flytta tillbaka till Kina?

– Ja, det vill jag. Min familj ägde ett stort hus på 1 000 kvadratmeter. Jag föddes där. Nyligen beslutade folkkongressen att tillåta privat egendom och min mamma har fått ett brev från myndigheterna där det står att vi ska få tillbaka huset. Men samtidigt är jag rädd för miljöproblemen. Jag vill inte att mina barn ska leva i en dålig miljö.