Flickan sörjs på sin skola i Järna
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2007-10-31
JÄRNA. Hon spelade piano och huvudrollen i teaterpjäsen
På Solvikskolan i Järna blommade Helena Drexler, 19, upp.
Nu sörjer elever och lärare.
– Det är ofattbart, säger hennes klassföreståndare, Klaus-Peter Fock.
Helena Drexler trivdes i Sverige.
Här tillbringade hon och hennes familj alltid somrarna och jularna – sedan sex sju år ägde familjen ett sommarhus utanför Åmål i Dalsland.
”Lärde sig svenska”
Här i Järna ville hon gå klart sitt sista och tredje år på det estetiska programmet i Solvikskolan. Kanske kunde hon tänka sig en framtid här också.
– Hon hade redan lärt sig svenska och kunde prata bra, säger Klaus-Peter Fock.
– Hon trivdes både i skolan och med sitt liv.
Sedan i januari i år var Helena Drexler gäststudent vid Solvikskolans gymnasium, hos antroposoferna i Järna.
Var på besök
Innan hon började på skolan var hennes familj här på besök.
– Jag träffade dem allihopa. Pappan höll sig i bakgrunden, det var mamman som pratade mest, men så brukar det ju ofta vara, säger Klaus-Peter Fock.
Helena fann sig väl till rätta, både i skolan, och i det hem i Järna där hon bodde inneboende, tillsammans med en annan elev.
Hon var en mästare på piano och höll precis på med sitt tredjeårsarbete, om den franske tonsättaren Claude Debussy. Klaus-Peter Fock träffade Helena sista gången veckan innan hon åkte hem till Belgien.
I fredags eftermiddag fick skolan veta det ofattbara som hänt i Belgien.
Det blev en chock.
– Alla elever hade redan gått på höstlov, men vi samlade alla i gymnasiet för en minnesstund i lördags och öppnade vårt hem för både elever och föräldrar, säger Natan Söderblom och Ceci Wickbom, också lärare på skolan.
På minnesstunden spelades lovsången till åsnan i ”Stadsmusikanterna från Bremen”, teaterpjäsen som eleverna vid Solvikskolan satte upp i våras.
”Tillbakadragen”
Det var Helena Drexler som spelade huvudrollen som åsnan
– Hon var ganska tyst och tillbakadragen, därför var det så roligt att hon valde att spela huvudrollen – vi blev verkligen förvånade att hon ville det. Och det gick så bra, säger Klaus-Peter Fock.
– Hon blommade verkligen upp här och det är en liten tröst att hon fick den här tiden.
När skolan börjar igen på måndag kommer även de drygt hundra eleverna i grundskolan att samlas och få möjlighet att bearbeta det som hänt en av deras skolkamrater.
– Det känns så sorgligt – och så onödigt, säger Klaus-Peter Fock.