Tomas Sjödin bjuder alla på stärkande ord
Uppdaterad 2019-01-30 | Publicerad 2014-12-26
Han orsakade olyckan, där hans bäste vän dog.
Han höll på att gå under, av skuld och sorg – men fann vägen tillbaka till livet.
Just den här dagen, på tioårsdagen av tsunamikatastrofen, bjuder Sommar- och Vinterveteranen Tomas Sjödin på hoppfulla, stärkande och tröstande ord – för alla, troende eller ej.
"Så länge det går: Åk bara med."
Det skulle den vuxna Tomas Sjödin vilja säga till den lille grabben i randig tröja, med tummen i munnen, längst ned i västra hörnet på bilden av söndagsskoleklassen från sommaren 1963.
Den lille pojken är han själv.
Då var han 4 år – i dag är han 55.
Mellan bilderna finns mer än ett halvt liv.
Och det den vuxne Tomas Sjödin har lärt sig och önskar att han hade vetat redan då, det är att livet blir som det blir – ändå.
Det kan gå illa
Hur mycket vi än planerar, hur mycket vi än oroar oss, hur mycket vi än försöker styra livet och skydda oss själva och våra nära och kära för sorg och olyckor så kan det hända ändå.
Det kan gå illa – ändå.
Det värsta som kan hända, kan hända - ändå.
Har alltid något att säga
Tomas Sjödin är författare och pastor inom pingstkyrkan och numera en av våra allra mest omtyckta Sommar- och Vinterpratare. Det här är hans femte program och det gör honom till en veteran i sammanhanget.
Men så har han alltid något att säga - och lära oss – också.
Tidigare har han berättat om hur två av hans tre söner, Ludvig och Karl-Petter, som föddes med en fortskridande hjärnsjukdom, dog redan som tonåringar.
Nu berättar han om en annan stor och livsavgörande förlust i sitt liv.
Livet fortsatte
Om bäste vännen Göran som dog i en bilolycka, den där sommaren när de just fyllt 18 år – och hela världen låg öppen.
Det var Tomas som satt bakom ratten i den blå folkvagnsbubblan, när den fick sladd och voltade.
Själv klarade han sig oskadd – utanpå.
Inuti höll skulden på att äta upp honom.
Men han sa ja till Gud - och livet fortsatte.
Ändå.
Livet blir aldrig detsamma, när det värsta har hänt, men det går, konstigt nog, vidare, i en annan form.
Vägen tar inte alltid slut, där vi tror att den är slut.
Tack för de orden.