”Att göra dokumentärfilm är ett ensamt liv”

Erik Wiman

helskärm

Malik Bendjellouls betydelse för dokumentärfilmen går inte att överskatta.

Det anser hans kollega Erik Gandini.

– Det är ett extremt ensamt liv och ibland måste man vara en övermänniska för att klara projekt som det han gjorde.

Malik Bendjellouls död kom som en sorglig överraskning för en hel filmvärld. Kollegorna är tagna av den plötsliga sorgen.

– Det är fruktansvärt sorgligt och chockande. Han har betytt så otroligt mycket för oss som gör dokumentärfilm, säger Erik Gandini som själv satt i juryn för IDFA-festivalen där Bendjellouls också prisades förra året.

Han vill betona hur ensamt livet som dokumentärfilmare kan vara och pratar om envisheten som Bendjellouls visade när han genomförde sin filmidé trots att få trodde på projektet.

– Det är alltid lätt att i efterhand tro att den framgången fanns runt hörnet. I verkligheten är det något helt annat, säger Erik Gandini. 

– Man måste vara lite övermänsklig för att driva ett projekt under så lång tid.

”Jag visste hur mycket han kämpade”

Gandini och Malik Bendjelloul var vänner och kollegor. De hade sporadisk kontakt under de fyra år det tog att göra ”Searching for Sugar Man”.

– Vi sågs på filmfestivaler och andra tillställningar. Jag visste hur mycket han kämpade och jag vet att han verkligen blev stolt och glad över den framgång han till sist fick, säger Gandini.

– Jag tror att de flesta dokumentärfilmare kan känna igen sig i hans liv.