Ett ögonblick ...
Uppdaterad 10.12 | Publicerad 09.07
... Victor Pavic Lundberg, journalist på Aftonbladet, som släppt sin tredje spänningsroman, ”Bergets drottning”. Det ryktas om att du ätit upp en bit av boken?
– Det stämmer! I stället för att fira med en releasefest beställde jag en tårta med bokens omslag som motiv. Jag kan avslöja att den var finare än god. Det kan ha att göra med att tårtan levererades via posten.
Din första bok, ”Den som överlever”, fick utmärkelsen Årets Deckardebut på Crimetime Award 2022 och är översatt till flera språk. Har du haft prestationsångest efter det eller har det gett dig extra feeling?
– Jag har alltid prestationsångest. Men det där priset kan ändå ha bidragit till en välbehövlig bekräftelse till det ibland lite sköra självförtroendet.
Vilken del i skrivandet är mest lustfylld och vilken del plågar du dig igenom?
– Är någon del lustfylld? Möjligen att konstruera intrigen, lära känna karaktärerna och skriva det första råa utkastet? Det mest plågsamma är nog att redigera manuset för femte-sjätte gången. Då har jag inte bara tröttnat på texten för längesen – utan då har också tvivlet börjat komma krypande. Håller det här? Är det spännande nog?
I din förra bok satte du Mariestad på kartan. Nu rör du dig i den vackra Kvarnerbukten i Kroatien. Varför just där?
– Första gången jag besökte staden Opatija som ligger i Kvarnerbukten tittade jag faktiskt ut över vattnet och tänkte: Här skulle en segelbåt kunna explodera. Vilka skulle då kunna befinna sig ombord? Och så var en deckarintrig född. Den idén kom väldigt passande eftersom jag tidigt visste att min tredje bok delvis skulle utspela sig på Balkan.
Hur känns fördelningen mellan journalist och författare efter tre bokmanus?
– Den märks väl främst i bristen på tid eftersom jag jobbar heltid.
Du har berättat att skrivandet började med en kvällskurs under pandemin. ”Att skriva spänning”. Hade det likväl kunnat bli en kurs i italiensk matlagning?
– Min man hade nog tyckt att det hade varit betydligt mer givande om jag hade lärt mig att laga mat istället.
Har du fått någon särskilt trogen läsare som du bondat med?
– Jag har många snälla och hängivna läsare! Pressen och intresset från dem har varit en starkt bidragande orsak till att jag orkade skriva färdigt den här boken.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En lång och murrig höst.
