Traumat tar aldrig slut i Libanon: "Helt tom"

helskärm

Libanons folk har år efter år drabbats av svåra kriser. Sedan kom dessutom kriget.

– Den libanesiska befolkningen mår inte bra, säger Carine Nakhle vid självmordshjälplinjen Embrace, som får allt fler telefonsamtal från människor i nöd.

På en serieteckning syns en tårta i flera lager. Bottenlagret heter ekonomisk kollaps, ovanpå det ligger lagret pandemi, sedan kommer fler tårtlager: hamnexplosionen i Beirut, politiskt dödläge och massdepression.

Ovanför den libanesiska tårtan håller en hand i ett körsbär med ordet ”krig” som ska läggas ovanpå allt annat. Teckningen är ritad av den Beirutbaserade illustratören Bernard Hage, som går under artistnamnet ”The Art of Boo”.

Det libanesiska folkets trauma tar aldrig slut, säger Carine Nakhle vid självmordshjälplinjen Embrace. Telefonerna är bemannade dygnet runt för samtal från människor i kris.

– Många av dem har ringt oss från områden där de bombas, eller från en plats där de har tagit skydd, säger Nakhle.

”Ett annat jag”

Över 1 400 personer – både civila och personer inom Hizbollahrörelsen – har dödats i Libanon den senaste månaden i Israels attacker. Över en miljon har tvingats fly från sina hem.

45-åriga Rita Barotta bor i ett relativt lugnt område strax norr om Beirut. Hon säger att hon inte kan beskriva det som händer, men hon försöker att hjälpa människor på flykt att hitta tak över huvudet, eller få tag i nödvändig medicin. Själv kommer hon knappt ihåg hur livet var för bara några veckor sedan.

– Äta, sova, ta hand om mina växter – inget av det finns kvar. Jag är ett annat jag. Det enda som finns för mig nu är hur jag kan hjälpa.

– Om jag stannar till i bara fem minuter känner jag mig helt tom, säger hon.

”Ansamling av stress”

Det enda sättet att inte känna sig överväldigad och skräckslagen är att hålla i gång, säger Rita Barotta.

– Det som händer i dag är inte bara ett nytt trauma, det är en känsla av enorm orättvisa. Varför dras vi in i allt det här?

Alla libaneser har svårigheter på ett eller annat sätt i dag, säger Rami Bou Khalil, chef för den psykiatriska enheten på sjukhuset Hotel Dieu i Beirut.

– Libaneser har en stor förmåga till motståndskraft. Men det finns en ansamling av stress som får bägaren att rinna över, säger han.

– I åratal har vi uttömt våra fysiska, psykologiska och ekonomiska resurser. Människor orkar bara inte längre, säger han.