Peder Fredricson bjuder på en framgångssaga
Publicerad 2018-07-19
Segrar kommer och går och livet är för det mesta en fest.
Peder Fredricson, en av värdens bästa tävlingsryttare, hade tjänat på att låta misslyckanden ta större plats i sitt sommarprat.
Under uppväxten i 1970-talets Sverige fanns inte dagens säkerhetstänkande och Peder och hans kompisar spelade ishockey utan att någon kontrollerade om isen höll.
Hästar fanns med redan från början i denna framgångssaga, pappa var veterinär och morfar hade stall, Fredricson inledde elitsatsning vid 14 års ålder och togs sex år senare ut till OS i Barcelona 1992, den yngste svenske tävlingsryttaren någonsin i ett sammanhang som detta.
Det gick inget vidare, men Fredricson bet ihop, tränade prinsessan Madeleine i hästhoppning, gifte sig med Lisen, en mörk ung kvinna som visade sig ha is i magen då någon vill köpa en häst hon hade fött upp för 16 miljoner.
Någon annan slantade upp mer pengar - ingen häst i Sverige har någonsin sålts så dyrt som detta förnämliga exemplar! – och det unga paret hade råd att köpa en gård på Österlen, varefter det vinns silver i OS och guld i EM och innan någon vet ordet av har Jerringpriset dumpit ner.
En stor klädkedja erbjuder sponsorkontrakt, Fredricson gör den listiga reflektionen att företaget vill ha någonting tillbaka för pengarna som hälls över honom, framgång läggs till framgång och jag kommer på mig själv med att längta efter att vår hjälte ska berätta någonting om de motgångar, sorger och besvikelser han påstår att livet också innehåller.
Men se där, en panikångestattack, ambulans till sjukhus och två månaders vila på grund av utbrändhet. Ja, livets bok har sina dystra sidor.
Som tur är nöjer sig Fredricson med att endast i förbigående nämna hur viktigt mental träning och självhjälp har varit för honom.
Hans berättelse påminner även utan en sådan utläggning tillräckligt mycket om de peppiga satsa-på-dig-själv-coacher som plågar livet ur folk på alla dessa seminarium som diverse företag envisas med att anordna.