Lyssnarnas sommarvärd berättar rakt om sin förlamning
Publicerad 2018-07-18
Det är bara dagar kvar till bröllopet då katastrofen sker.
Jonas Waltelius, lyssnarnas sommarvärd, berättar rakt, osentimentalt och med skärpa i detaljerna om hur det är att leva utan 90 procent av kroppsfunktionerna.
Svensexa, lördagen den 25 maj 2013.
Polarna har tagit med vår berättare på kampsport och plötsligt ligger han på golvet med vad som ska visa sig vara en skada mellan femte och sjätte ryggkotan: Förlamad från bröstet och nedåt.
Paniken i ögonen på pappa och blivande hustrun Line på sjukhuset är fasansfulla ögonblick som lever kvar inom Jonas Waltelius och den första månaden på neurointensivavdelningen genomlevs i ett töcken.
Sex månaders rehab på sjukhus följs av sex månaders rehab hemma.
Hur blir mitt liv från och med nu? Kommer jag att få den hjälp jag behöver? Han vädjar till Line, som så gärna vill bilda familj och få barn, att dumpa honom och gå vidare.
Men Line vägrar, de gifter sig och får med hjälp av provrörsbefruktning en dotter. Och rektorn håller sitt muntliga löfte och anställer honom som lärare.
Den här sortens berättelser är en egen genre i P1:s Sommar. Det finns ett före och ett efter katastrofen. Vår berättare reser sig givetvis alltid och går vidare.
Det blir bra ibland, fyllt av klichéer andra gånger. Dagens program tillhör dessbättre den förra kategorin. Kanske beroende på skärpan i detaljerna. Kanske beroende på den osentimentalitet med vilken Waltelius berättelse växer fram. Kanske beroende på den lågmälda kärleken till livet.
Lycka kan vara att dottern kryper upp i rullstolen för en åktur. Lycka kan vara en operation som i någon mån återställer ena handens funktioner. Lycka kan vara en assistent som lyssnar och förstår.
Visst, Waltelius saknar och sörjer. "Men det finns alltid någon som har det värre".
Det skulle visa sig att det fanns ett liv och ett ljus och en glädje även på andra sidan katastrofen.