”Gör något, Bildt”
Publicerad 2011-09-22
Wolfgang Hansson: Sveriges taktik har varit rent ut sagt värdelös
Tio år av tyst diplomati har gett noll resultat.
Kanske är det dags att spela ut det brittiska kortet för att få Dawit Isaak fri.
Tyst diplomati må vara effektivt i vissa lägen men när det gäller den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak har taktiken varit rent ut sagt värdelös.
Isaak fängslades för ett decennium sedan efter han låtit publicera ett upprop för demokrati i tidningen Setit. Fortfarande har ingen rättegång mot honom hållits.
I november 2005 tändes en liten gnista av hopp. Dawit Isaak var plötsligt fri och ringde sin familj i Sverige.
Två dagar senare var han tillbaka i fängelset.
– Det var bara en permission, meddelade regimen.
Mycket tyder på att han flyttats till Eiraeiro-fängelset, ökänt för sin hårda behandling av fångarna. Tortyr är vanligt och få fångar kommer levande därifrån.
När fyra brittiska medborgare greps och fängslades av Eritrea var det inte tal om att avvakta i tio år. Storbritannien agerade direkt och kraftfullt.
Man hotade med att Eritreas ambassadör inte skulle få resa fritt i Storbritannien. Och den ”skatt” som regimen i Asmara tar ut av alla eritreaner utomlands skulle omedelbart stoppas.
Resultatet blev att de fyra britterna släpptes i maj i år.
Leif Öbrink, ordförande för Stödkommittén för Dawit Isaak, tycker att även Sverige borde försöka med en kombination av reseförbud och skattestopp.
– Jag tror definitivt att det skulle vara effektivt, säger han. Tvåprocent-skatten är väldigt viktig för Eritrea. Men Sverige är för litet för att agera på egen hand. Effekten blir mycket större om hela EU agerar.
Märkligt nog ger i dag EU i stället ett bistånd på 1,3 miljarder kronor till Eritrea. Fram till nu har medlemsländerna inte villkorat biståndet. Tack vare skatten på de egna medborgarna utomlands har Eritrea ändå haft råd att avstå från det mesta av EU:s biståndspengar.
Eritrea får in hundratals miljoner kronor på ”skatten” som även många regimkritiska exileritreaner betalar.
– De är rädda att familj och släkt som är kvar i Eritrea ska råka illa ut om de inte betalar, säger Leif Öbrink.
En inte oväsentlig detalj skiljer Isaaks fall från britternas. Dawit Isaak är född i Eritrea och betraktas därför av myndigheterna som eritrean även om han har svenskt pass.
Hittills har Sverige inte velat sätta hårt mot hårt. I stället bjöds Eritreas ambassadör exempelvis in till kronprinsessan Victorias bröllop.
Det går att fortsätta köra med tyst diplomati – men komplettera med andra och mer kraftfulla metoder.
Vid det här laget borde det vara uppenbart för alla att enbart tystnad inte hjälper.
Isaaks långa resa
1987 Dawit Isaak kommer till Sverige som flykting från kriget för Eritreas självständighet.
1992 Isaak blir svensk medborgare men har kvar sitt eritreanska medborgarskap.
1993 Eritrea blir självständigt. Isaak pendlar mellan huvudstaden Asmara och familjen i Göteborg. Han blir delägare i tidningen Setit.
2001 Dawit Isaak grips i sitt hem den 23 september för brott mot rikets säkerhet. Han har låtit publicera ett upprop för demokrati.
2005 Isaak släpps den 19 november. Sverige drar slutsatsen att han är fri. När han grips igen några dagar senare säger regimen att han bara hade permission.
2009 De fyra stora svenska dagstidningarna drar i gång kampanj för att få Isaak släppt.
2011 Talarstafett utanför Eritreas ambassad på Lidingö och andra aktiviteter för att påminna om att det är tio år sedan Isaak fängslades.
Hur tycker du att UD skött hanteringen av fallet och vad tycker du ska ska göras nu?
Urban Ahlin (S)
Utrikespolitisk talesperson och vice ordförande i utrikesutskottet, Mariestad:
”Vi är oroliga över att det görs för lite men får heller ingen information. De borde utse Jan Eliasson till särskilt sändebud och öka trycket mot regimen i Eritrea på alla nivåer.”
Carina Hägg (S)
Ledamot i utrikesutskottet, Värnamo:
”Bildt har lovat att hålla utskottet informerat men det har han inte gjort. Låsningen verkar ha tilltagit. Nu krävs en större samordning och Sverige måste arbeta mer aktivt.”
Lars Ohly (V)
Partiledare och suppleant i utrikesutskottet, Stockholm:
”UD:s ”tysta diplomati” har varit så ljudlös att knappt ens Eritreas regering har hört den. Det står klart att denna metod inte fungerar. Nu är det dags att sätta rejäl press på Eritrea. ”
Bodil Ceballos (MP)
Ledamot i utrikesutskottet, Gävle:
”Den tysta diplomatin har inte fungerat och borde ha övergivits. EU har större möjligheter att trycka på. Indraget EU-bistånd bör användas som påtryckning.”
Désirée Pethrus (KD)
Ledamot i utrikesutskottet, Stockholm:
”Min bild är att UD aktivt försöker få Isaak frisläppt. Att utrikesministern nämnt fallet i två utrikesdeklarationer visar att frågan prioriteras. Att EU nu markerar genom Europaparlamentet är bra.”
Valter Mutt (MP)
Suppleant i utrikesutskottet, Göteborg:
”Dåligt. Kräv att EU:s bistånd avbryts och att hårda sanktioner sätts in. Bildt och andra statsråd måste se till att frågan hela tiden finns med på agendan på EU:s ministermöten, och även föra upp den i FN-sammanhang. I den eritreanska diasporan i Sverige finns sannolikt personer med goda kontakter och regeringen bör aktivt undersöka huruvida denna resurs kan utnyttjas.”
Staffan Danielsson (C)
Suppleant i utrikesutskottet, Linköping:
”Det är uppenbart att Sverige hittills inte har haft någon framgång i sina ansträngningar. EU:s och Sveriges bistånd till Eritrea bör ifrågasättas. Sverige ska kräva att få besöka honom i fängelset, Eritreas ”beskattning” av sina medborgare i Sverige och andra länder bör ifrågasättas.”
Julia Kronlid (SD)
Ledamot i utrikesutskottet, Örebro:
”Efter tio år är Isaak inte fri – det tyder på att UD:s strategi inte fungerar. Man kan stoppa utpressningen från Eritreas regim mot exil-eritrianer här. Sverige bör se över sina diplomatiska förbindelser med Eritrea. EU borde också öka trycket genom att stoppa den nämnda skatteindrivningen samt göra dra ner biståndet.”
Karin Granbom Ellison (FP)
Suppleant i utrikesutskottet, Linköping:
”Troligen har UD skött detta så väl de kunnat. Biståndet till Eritrea bör villkoras. Presidentens personliga ansvar måste framhållas internationellt. Det behövs mer samarbete inom EU för att tillsammans trycka på. Sverige bör också samarbeta bilateralt med större europeiska länder.”
Hans Linde (V)
Ledamot i utrikesutskottet, Göteborg:
”Det är uppenbart att den tysta diplomatin har misslyckats. I EU behöver vi villkora biståndet till Eritrea med att Isaak släpps. Idéerna om att utse ett juridiskt ombud för Isaak och att lyfta frågan till Afrika-kommissionen för mänskliga rättigheter är intressanta och jag tror att Sverige borde göra ett högnivåbesök i Eritrea med syftet att få Dawit Isaak frisläppt.”
Ismail Kamil (FP)
Suppleant i utrikesutskottet, Uppsala:
”Tyst diplomati har tyvärr inte fungerat. Det gäller att lämna den linjen och gå på offensiven i stället. Stoppa biståndet och agera internationellt.”
Christian Holm (M)
Ledamot i utrikesutskottet, Karlstad:
”Jag har fullt förtroende för UD:s arbete. Det är viktigt att fortsätta med den tysta diplomatin. Jag önskar samtidigt att EU:s biståndspolitik skulle följa den svenska.”
Annelie Enochson (KD)
Suppleant i utrikesutskottet, Göteborg:
”Dåligt, jag tror inte på tyst diplomati längre i det här fallet. Stoppa allt bistånd till Eritrea och öka sanktionerna.”
Olle Thorell (S)
Ledamot i utrikesutskottet, Surahammar:
”Det är svårt att säga eftersom den tysta diplomatin är så tyst. Man skulle kunna utse ett särskilt sändebud som skickas till Eritrea, Jan Eliasson skulle vara lämplig.”
Ulrik Nilsson (M)
Suppleant i utrikesutskottet, Borås:
”Det har uppenbarligen inte fungerat. Fler måste acceptera pressens frihet. Det måste markeras av alla stater och försvaras.”
Désirée Liljevall (S)
”Vi är besvikna då Carl Bildt inte ger oss någon information. Alla påtryckningar är viktiga. Jag skulle gärna se Jan Eliasson som ett sändebud från Sverige, han är väldigt kunnig och erfaren.”
Jonas Sjöstedt (V)
Suppleant i utrikesutskottet, Umeå:
”Den ”tysta diplomatin” har varit ett misslyckande. Sverige och EU måste sätta hårdare öppen press på Eritrea. Skärp den diplomatiska tonen och använd möjliga ekonomiska påtryckningar.”
Kerstin Engle (S)
Suppleant i utrikesutskottet, Ängelholm:
”Uppenbart är att den tysta diplomatin inte fungerat. Jan Eliasson, som är en erfaren diplomat, har framfört förslag om en juridisk prövning. Det bör prövas. Högre tryck i FN och EU måste också prövas.”
Carin Runeson (S)
Ledamot i utrikesutskottet, Smedjebacken:
”Tyst diplomati är väl bra men nu måste det göras mer. Utred möjligheten att utse en särskild person, till exempel Jan Eliasson, som kan jobba med den här frågan.”
Elisabeth Rahm Björnsdotter (M)
Suppleant i utrikesutskottet, Lycksele:
”Jag har förtroende för att UD gjort allt de kan. Man bör fortsätta med den strategi man har. Om det hade hjälpt att Carl Bildt hade åkt dit och förhandlat är jag övertygad om att han hade gjort det.”
Fredrik Malm (FP)
Ledamot i utrikesutskottet, utrikespolitisk talesperson, Stockholm:
”Jag har svårt att uttala mig om det eftersom en del har gjorts som inte kommer i offentligheten. Jag kommer att lämna in en motion i riksdagen i höst om att kriminalisera Eritreas skatteindrivning i Sverige.”
Kent Härstedt (S)
Ledamot i utrikesutskottet, Helsingborg:
”Det är uppenbart att man inte haft någon framgång. Jag har träffat företrädare för Eritrea och det som efterfrågas är en bredare dialog. Man kanske kan se om den vägen är framkomlig, att frågan sätts i ett större sammanhang.”
Christer Winbäck (FP)
”De har gjort så gott de kunnat. Däremot tror jag det är dags att höja rösten. Vi vet inte hur de eritreanska myndigheterna skulle reagera men å andra sidan har man inte så mycket att förlora.”
Kenneth G Forslund (S)
Ledamot i utrikesutskottet, Kungälv:
”Under de första åren han var fängslad var arbetet mer framgångsrikt. Nu hänvisas bara till den tysta diplomatin. Vi tycker att regeringen ska utse Jan Eliasson som särskilt sändebud.”
Kerstin Lundgren (C)
Ledamot i utrikesutskottet, Södertälje:
”Jag upplever att Dawit Isaak haft en hög prioritet, olika vägar har prövats. Jag är beredd på att pröva alla nya och gamla förslag, då även att överge den tysta diplomatin. Här har ju EU-spåret en särskild tyngd och möjlighet.”