UD:s 17 misstag

Första larmet om tsunamin i Sydostasien rings in till UD klockan 04.40 på annandagens morgon. Det blir inledningen till en lång serie allvarliga misstag.

Aftonbladet har kartlagt hur så mycket kunde bli så fel på UD under de första dygnen efter katastrofen.

Redan klockan elva på annandagen er­bjuder sig Räddnings­verket att undsätta svenskarna i Thailand – men det ska dröja 36 timmar innan regeringen ger klartecken.

90 procent av uppgifterna på UD:s listor är värdelösa, och kastas direkt när polisen tar över.

Skatteverket erbjuder sig att komplettera listorna – men ingenting händer förrän en vecka efter jättevågen.

Viktig information om katastrofen fastnar på UD och når aldrig nyckel­personer.

Statsminister Göran Persson gick igår ut med hård kritik mot UD-tjänstemännen. Har han rätt?

1. Jonas Strömberg larmar ambassaden

Klockan är 04.18 på annandagens morgon. I Sverige ligger de flesta och sover, men på Karon Beach i Phuket är klockan 10.18 och många är ute och badar.

Jonas Strömberg bor och jobbar sedan i november i den populära turistorten. Den här morgonen skyndar han till ett möte på Island Park Hotel.

Uppe på åttonde våningen ringer plötsligt Strömbergs mobil. En kvinna på ett hotell vid stranden säger att det är ”översvämning” och fullt med vatten. Strömberg störtar ut på balkongen och ser vattenmassorna välla in.

Klockan 04.25 slår han numret till ambassadrådet Stellan Berg i Bangkok. De känner inte varandra närmare, men Strömberg har pratat med Berg tidigare.

”Hej Stellan, om någon ringer dig och säger att det har varit översvämning eller någonting i Phuket så kan jag säga att det stämmer. Det är någonting som händer här nere.”

Klockan 04.28 ringer Jonas Strömberg ett andra samtal:

”Stellan, det här är allvarligt. Det är inte bra.”

Klockan 04.31 ringer han en tredje gång. Han har då tagit sig ner till hotellet Golden Sands vid stranden. Förödelsen är enorm:

”Stellan, det är mycket allvarligt. Bilar ligger och flyter i vattnet. Jag ser en... sex bilar... en person är död.”

Jonas Strömberg försökte registrera så mycket som möjligt:

–Jag ville att ambassaden skulle få reda på så mycket som möjligt.

I dag är han besviken över att UD i Stockholm inte tog det på allvar.

–De skulle skickat ner mycket folk redan från början, säger han.

Ambassadrådet Stellan Berg agerade direkt:

–Vi kallade in personal, det kändes i ryggraden att det var något stort på gång, säger han.

En av de första som Stellan Berg ringer är Kaarlo Laakso, minister vid ambassaden i Bangkok. Laakso vaknade till redan klockan två på natten, jordbävningen utanför Indonesien kändes ända till Bangkok.

När Stellan Berg ringer äter Kaarlo Laakso frukost. Han inser att det är allvarligt.

–Det här gällde ju ett av de stora svenskresemålen i Thailand. Bara under förra året var det omkring 170000 svenska övernattningar i Phuket.

–Flyter bilar omkring så behöver man inte så mycket fantasi för att förstå att det också kan vara människor som flyter omkring.

–Det var så pass allvarliga nyheter att vi var tvungna att ringa hem och väcka dem i Sverige.

Klockan 08.28 får UD ett fax av Kaarlo Laakso:

”Ambassaden har satt myndigheten i krisberedskap.” ”Läget verkar fortfarande kaotiskt.”

”Flera personer har kontaktat ambassaden för att fråga om hur de ska bete sig när de har gått ifrån allt de äger och har på hotellen som är översvämmade eller bortspolade.”

–Tanken var att det här skulle spridas till alla människor uppåt och neråt i systemet, till alla som behövde det, säger Laakso.

Ambassaden i Bangkok försöker ringa till UD flera gånger under morgontimmarna. Men det är svårt att komma fram.

–Kommunikationsproblemet orsakade fördröjningar. Och det påverkade också kvaliteten på den information vi hade.

–Man borde ha ett nödnummer som hålls i en strikt krets, säger Kaarlo Laakso.

Klockan 09.35 får UD ett brådskande fax från ambassaden i New Delhi, Indien. Rubriken är kort: ”Naturkatastrof i Indiska oceanen”. Av faxet framgår att förste ambassadsekreteraren Franck Rasmussen befinner sig i ett av katastrofområdena, på Sri Lankas östkust, men att denne satt sig i säkerhet i inlandet.

2. Stockholm larmas redan kl 4.40

Christina Andersson är vakthavande på UD i Stockholm på annandagens morgon. Klockan 04.40 ringer hennes telefon.

Det är Kaarlo Laakso. Han redogör för vad ögonvittnet Jonas Strömberg berättat om förödelsen.

Christina Andersson förstår att något stort har hänt. Redan 04.41 ringer hon Kerstin Melén, jourhavande på UD:s konsulära avdelning. Melén har jobbat på UD sedan 1977.

Christina Andersson berättar kortfattat om katastrofen och kopplar sedan in Kaarlo Laakso på Kerstin Meléns telefon.

–Han berättar att det har varit en jordbävning och talar om flodvågen. Vi konstaterar att det här kan vara en mycket stor katastrof, säger Kerstin Melén.

Klockan 0442 larmar Christina Andersson jourhavande på UD:s pressavdelning, departementssekreterare Jan Janonius. Han får också tala direkt med Kaarlo Laakso.

Christina Andersson, Jan Janonius och Kerstin Melén är nu de tre som ansvarar för verksamheten.

–Vi håller kontakten med varandra och försöker uppdatera oss var och en på sitt håll, säger Janonius.

Därefter finns två helt olika versioner av vad som händer.

Kerstin Melén säger att hon ringer sin chef Jan Nordlander klockan fem.

Nordlander har varit ambassadör i Bangkok och är nu chef för konsulära avdelningen. Han tillbakavisar bestämt Kerstin Meléns uppgifter.

–Hon ringde ungefär halv sju, säger han.

–Jag väcktes av ett samtal klockan fem. Men det var från en släkting som var i Thailand och som inte hade någon särskilt klar information. Efter det samtalet somnade jag om.

Kerstin Melén vidhåller att hon ringde dig klockan fem?

–Det stämmer inte. Det var vid halv sju hon ringde.

Fick du samtalet på din mobil- eller hemtelefon?

–Det vet jag inte.

Men du noterade klockslaget?

–Ja.

När Aftonbladet återigen kontaktar Kerstin Melén är hon mycket bestämd över att samtalet till Nordlander skedde klockan fem.

–Jag vidhåller mina tider. Allt drog i gång direkt.

Om Meléns version stämmer gick Nordlander och la sig att sova efter att han hade larmats. En stor del av insatserna kan då ha fördröjts i en och en halv timme.

05.42 skickar nyhetsbyrån TT ut ett brådskande telegram:

”Många turister saknas efter att enorma flodvågor svept in över semesterorten Phuket i södra Thailand.”

Men på UD:s pressenhet går det över en timme och 20 minuter efter larmet från Bangkok innan jourhavande pressansvarig, Jan Janonius, ringer till sin chef, pressombudsman Nina Ersman.

En timme senare, vid sjutiden, informeras kabinettssekreterare Hans Dahlgren.

–Han får reda på att vi trodde att det var väldigt allvarligt och att det var otroligt många svenskar i området, säger Nina Ersman.

Strax efter tio kontaktas Anders Lindberg, politisk sakkunnig hos Laila Freivalds.

–Jag fick en väldigt summarisk information, att en jordbävning hade skett och att det hade drabbat Thailand, säger han.

Klockan 10.12 ringer Anders Lindberg till Karin Olofsdotter, chef för UD:s ministerkansli.

–Jag satt i köket hos min svärmor, säger hon, som direkt efter samtalet ringer Laila Freivalds.

–Jag sa till henne att det hade varit en jordbävning och att man visste att det var många skadade. Jag nämnde också Thailand och att vi visste att det var många svenska turister där.

3. Växeln brakar ihop

Klockan 06.12 på annandagens morgon beslutas det att regeringskansliets växel ska öppnas. Klockan 07.30 är tre personer på plats.

När 90 samtal i sekunden kommer in brakar växeln samman. Oroliga anhöriga möts av upptagetton och samtal kopplas bort. Motsägelsefulla och ibland rent felaktiga besked lämnas.

Växeln bemannas av sammanlagt 14 personer under de första kritiska dygnen. Även poliser stöttar stundtals.

Två dygn efter flodvågen öppnar UD ett telefoncenter i Kalix dit anhöriga kan vända sig.

4. Kaos på ambassaden i Bangkok

När ambassadören Jonas Hafström på annandagen reser till Phuket, tar Kaarlo Laakso över befälet i Bangkok. Han tvekar inte när han beskriver de första dygnen efter katastrofen.

–Det var oerhört hektiskt. Kaotiskt är ett understatement.

Ambassaden har fått kritik från överlevande och anhöriga.

En 35-årig svensk man som förlorade hela sin familj berättar hur han efter två dygns liftande genom Thailand äntligen nådde Bangkok och ambassaden.

–Men jag fick inte låna pengar så det räckte till en hemresa. Jag fick till att börja med inte ens låna en telefon för att kontakta mina närmast anhöriga, säger han.

”Alla var trötta”

Kaarlo Laakso medger att det begicks fel.

–Hur vi lyckades och inte lyckades överlåter jag åt andra att bedöma. Vi var trötta, de var trötta.

–Vi kanske uttryckte oss klumpigt i några lägen. Vi hade också i början en sedvanlig syn på hur ekonomisk hjälp ska hanteras, med lån och avgifter på lånen. Det irriterade folk. Men det var de regler som fanns då.

Från annandagen håller ambassaden öppet 24 timmar om dygnet. Den personal som har gått att ringa in räcker inte till. Mer hjälp behövs.

Jan Nyberg, till vardags UD:s pressråd i Paris, avbryter semestern i norra Thailand när han hör talas om katastrofen. På ambassadens hemsida ber han frivilliga om hjälp. Ingen kan i dag svara på hur många volontärer som kom. Men de kom. Från avbrutna semesterresor, rakt in i kaoset och förvirringen på ambassaden i Bangkok.

–Eftersom folk inte kom fram till UD vände de sig hit. Det ringde hela tiden, säger Kaarlo Laakso.

De frivilliga tog emot tusentals samtal. Omfattningen av katastrofen växte snabbt. Från att enbart ha arbetat inne på ambassaden blev man snart tvungen att skicka medarbetare till inrikes- och utrikesflygplatserna, till sjukhus och hotell dit överlevande svenskar – vissa i bara badkläderna – anlände. Med bara sex diplomater på plats i Bangkok fick volontärer ta hand om många av de tunga uppgifterna.

–Vi bedrev rovdrift på personalen – och på volontärerna, säger Kaarlo Laakso.

5. Kaos på konsulatet i Phuket

På annandagens kväll upprättar ambassadör Jonas Hafström ett tillfälligt konsulat på hotell Pearl Village i Phuket. Medan han själv reser vidare till det hårt drabbade Khao Lak bemannar två tjänstemän konsulatet.

Snart råder totalt kaos.

Liksom på ambassaden i Bangkok sköts arbetet på konsulatet framför allt av frivilliga som på eget initiativ börjar arbeta i kriscentret i hotellets samlingssal.

Formellt sett leder Jonas Hafström arbetet. Men då han befinner sig i Khao Lak vill eller vågar ingen annan ta på sig ansvaret.

Hans närvaro behövdes mer i Khao Lak än i Phuket, menar ambassadören: –Min filosofi var mycket enkel. Jag visste att de som tog sig till konsulatet hade överlevt och skulle bli omhändertagna på ett eller annat sätt, säger han.

De frivilliga har ingen utbildning, ingen ledning, ingen tillgång till UD:s datasystem över saknade svenskar. I början finns bara två datorer på hela konsulatet.

Handskrivna listor

Volontärerna skriver upp saknade svenskars namn för hand, på papperslistor. Telefonerna ringer oavbrutet.

Jakob Ratz, underläkare på Danderyds sjukhus, är en av de anhöriga i kriscentret.

Han vittnar om kaoset med inaktuella listor, bristande information till anhöriga och känsliga samtal inför öppen ridå.

Liksom många andra berömmer han ändå dem som faktiskt fanns på plats.

–Tjänstemännen och volontärerna var verkligen jätteduktiga. Men fick alldeles för lite hjälp, säger Jakob Ratz.

6. Freivalds går på teater

Strax före klockan sju på annandagskvällen rapporterar nyhetsbyråerna att antalet döda överstiger 10000 personer. Ungefär samtidigt frågar Laila Freivalds sina medarbetare om det är okej att gå på teatern.

Hon har biljetter till ”Snäll rebell” på Boulevardteatern,en operaversion av tv-succén ”Karl-Bertil Jonssons julafton”.

Medarbetarna ger sitt godkännande.

Klockan halv elva dagen därpå –nästan 30 timmar efter att UD fått det första larmet om dödsvågen–kommer utrikesministern till sitt arbete för första gången efter katastrofen.

Först drygt en vecka senare medger Laila Freivalds att hon ångrar teaterbesöket och att utrikesdepartementet inte klarat sin uppgift.

7. Persson åker inte till jobbet

Tidigt på annandagen slår Göran Persson på Sky news och får kännedom om tsunamin. Någon gång kring halv åtta, åtta talar han med statssekreterare Lars Danielsson och får mer information. Under dagen pratar han en hel del i telefon, men stannar på Harpsund.

Överväger han att åka till Rosenbad på annandagen?

–Det vet jag inte. Men statsråden är ju alltid i tjänst oavsett var de befinner sig, säger pressekreterare Niklas Johansson.

8. Persson och Freivalds talar inte med varandra

Någon kontakt mellan Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds förekommer inte förr-än de träffas på jobbet på måndag förmiddag i Stockholm.

Varför talar han inte med Freivalds tidigare?

– Mycket av den kontakt man har sker mellan respektive organisationer. Och Lars Danielsson hade ju kontakter med UD redan under annandagen, säger Niklas Johansson.

9. Räddningsverket ber att få hjälpa till

FN slår UD med 36 timmar med att begära Räddningsverkets hjälp.

Klockan elva begär FN att Räddningsverket ska skicka personal till Sri Lanka. Tre timmar senare beslutar Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson att skicka två personer som ska upprätta ett datanät på den drabbade ön.

Följande morgon inleder IT-experterna Leif Wall och Kenneth Wassberg resan. När de lyfter har UD ännu inte ens begärt hjälp från Räddningsverket.

Detta trots att Christina Salomonsson redan vid elvatiden på annandagen ringer statssekreteraren Jonas Hjelm på försvarsdepartementet. Hon väcker frågan vad Sverige kan göra för svenskarna i Thailand.

Efter det samtalet dröjer det mer än 36 timmar innan regeringskansliet ger Räddningsverket uppdraget. Varför det tar så lång tid vill ingen svara på idag.

När Räddningsverket till slut får begäran från försvarsdepartementet, den 27 december klockan 23.30, tar det 19,5 timmar innan ett plan med 16 experter på traumahantering, krishantering och IT/telekomstöd lyfter från Arlanda. Med på planet, från Fritidsresors flygbolag Novair, finns även utrikesminister Laila Freivalds.

10. Kungen får ingeninformation

Kung Carl XVI Gustaf firar annandagen tillsammans med familjen hos prinsessan Christina. Tillsammans följer de tv-bilderna från katastrofen.

Dagen därpå vill kungen ha mer information. Förste hovmarskalk Johan Fischerström söker statssekreteraren Lars Danielsson som ber att få återkomma.

Ungefär samtidigt kontaktar Gunnar Holmgren, förvaltningschef på statsrådsberedningen, hovets stabschef. Hans uppmaning är kort: följ händelseutvecklingen via internet.

Först på kvällen den 27 december, ett och ett halvt dygn efter flodvågen, ringer Lars Danielsson kungen och informerar honom om läget. Dagen därpå vill kungen ha mer information. Den 29:e, tre dygn efter katastrofen, beger sig kabinettssekreterare Hans Dahlgren till kungen. Den 30:e informerar finansminister Pär Nuder personligen Carl XVI Gustaf.

11. Konflikterna med resebolagen

Knappt två dygn efter katastrofen inser regeringen fortfarande inte researrangörernas behov av hjälp med hemtransporterna och evakueringen av svenskarna i Thailand.

På presskonferensen på måndag eftermiddag säger statsminister Göran Persson:

–Vi bedömer att just hemfärden från flygplatserna fungerar med hjälp av de resebolag som finns.

Ingenting kunde vara mer fel.

Redan dagen innan har researrangörerna framfört önskemål om transporthjälp.

Lite senare under samma presskonferens med Göran Persson lutar sig Laila Freivalds fram.

– Det är ett väldigt bra samarbete med reseföretagen, säger hon.

Fel igen.

Fick ingen kontakt

Gång på gång har resebolagen misslyckats med att få kontakt med UD. Men samtidigt som presskonferensen närmar sig sitt slut inleder chefen för UD:s konsulära avdelning Jan Nordlander en telefonkonferens med Fritidsresors vd Johan Lundgren och flygbolaget Britannia Nordics vd Göran Gårdö.

Bland annat vill Lundgren ha transporthjälp. Tonen är hård och resebolagen blir mer och mer frustrerade.

–Vi kände oss pressade och tyckte inte att vi fick någon respons. Vi upplevde att han inte förstod digniteten av det som hänt, säger Göran Gårdö.

12. UD:s oanvändbara lista

UD:s lista över saknade svenskar innehåller 36000 uppgifter när den överlämnas till Rikskriminalpolisen den 4 januari. 32000 av dem kan polisen över huvud taget inte använda.

Thord Modin, chef för analysroteln vid rikskriminalen, förklarar varför:

–De har ingen fastställd identitet som är användbar.

Hur går det till när UD:s arbete med listorna spårar ur, så att närmare 90 procent av innehållet blir oanvändbart?

Personal utan rutin

Två viktiga skäl är att UD använder ett oprövat datasystem och har orutinerad personal.

Thord Modin har med sig två av sina absolut bästa dataanalytiker när han den 29 december möter företrädare för UD. Modin berättar hur polisen brukar arbeta och vilka dataverktyg de brukar använda. Men UD har redan en plan som de inte tänker överge.

–Det fanns ingen anledning att fortsätta diskussionen, säger Modin.

Det ledde till att UD la in alla uppgifter om saknade i ett system, Lotus Note, som är en datoriserad arbetskalender. Uppgifterna därifrån är svåra att lägga in i polisens system, iBase.

UD tog inte heller emot hjälp av Skatteverket som erbjöd sig att snabbt komplettera listan över saknade med bland annat personnummer, hemkommuner och anhöriga.

Skatteverkets enhetschef Anna-Karin Storsten ringer redan på nyårsdagen och erbjuder sina tjänster. Men inget händer förrän på eftermiddagen den 3 januari då Skatteverkets överdirektör Katrin Westling Palm når fram till UD-personal på högre nivå.

På kvällen kan Skatteverket till slut komplettera UD:s lista.

Den 4 januari, när UD lämnar över listorna till polisen uppges 1903 personer vara saknade, 702 ”bekräftat saknade” och 1201 saknade.

Men tre dagar senare, när Rikskriminalen bearbetat uppgifterna, har listan krympt till 637 personer.

13. Ingen krisorganisation

Sverige saknar ett krishanteringsorgan, ett väloljat maskineri som direkt kan kliva in vid en nationell kris.

Men utredning efter utredning har pekat på behovet. ”Lära av Estonia” fastslog 1999: ”Ansvaret för ledning, planering och övning av insatser i en katastrof måste klarläggas”.

Samma år utredde vice amiral Dick Börjesson regeringens krisarbete. Han föreslog en krisorganisation i regeringskansliet. Förslaget hamnade i papperskorgen.

Åke Pettersson, tidigare partisekreterare (c), kom fram till ett mera preciserat förslag i ”Sårbarhets- och säkerhetsutredningen”. Den kom 2001, några månader före terrorattacken mot World Trade Center.

Huvuddragen i förslaget:

–Att det finns en kärna med kompetens och erfarenhet, ett tiotal personer eller fler, som har förmåga att när som helst träda i funktion i ett skarpt läge. När det inte är skarpt läge bygger de upp kompetens och ledningsförmåga, men gör också scenarior över svåra komplexa händelser, säger Åke Pettersson.

–De skulle finnas på Krisberedskapsmyndigheten. Men i ett akut läge flyttar de till regeringskansliet.

Men Göran Persson och dåvarande statssekreteraren Pär Nuder sa nej tack.

Fem utredningar sedan Estoniakatastrofen. Men ännu inget nationellt krishanteringsorgan.

14. Freivaldsarrogans

På tisdagen bestämmer sig Laila Freivalds för att genomföra ett blixtbesök i Phuket och reser med gruppen från bland andra Räddningsverket.

Men när hon strax efter klockan halv sju på kvällen kliver ombord sätter hon sig omedelbart bakom det fördragna draperiet i flygplanets första klass.

Freivalds satt tyst

Utrikesministern var mycket sammanbiten.

Och tyst.

–Jag såg henne aldrig prata med någon enda människa. Folk var väldigt irriterade och tyckte att det var förbaskat dålig stil. Det kändes nonchalant, säger prästen Marie-Louise Nilsson som var med på samma flygplan. Enligt Nilsson var även de svenska volontärerna i Phuket irriterade.

–När hon kom in på konsulatet sa hon inte ens flaska till dem som hade gjort ett fantastiskt arbete under flera dagar.

15. ID-kommissionens sena start

Den nationella identifieringskommissionen anländer till Phuket på nyårsafton, fem dagar efter katastrofen.

Först behövde UD:s konsulära avdelning bereda frågan med Rikskriminalpolisen och Rättsmedicinalverket. Sverige är bland de sista av sammanlagt 20 länder som får dit sina experter.

Åtta personer under ledning av Stig Edqvist skickas. Två dagar senare står det klart att det är alldeles för litet. På bara några dagar växer gruppen från åtta till knappt 30 personer.

16. Katastrofhjälp från andra länder

Katastrofens omfattning ökar för varje timme. Men Sverige begär ingen hjälp från andra länder – officiellt.

När statsminister Göran Persson och kabinettssekreterare Hans Dahlgren på en presskonferens på tisdagen ansätts med frågor från journalisterna om varför detta inte sker blir det pinsamt tyst.

Slutligen svarar Dahlgren:

–Sverige ska be om så mycket hjälp som är nödvändigt.

Men då har Sverige i själva verket redan försökt få hjälp från en rad andra länder. Flera avböjer, däribland USA och Storbritannien.

Amerikanerna vill inte hjälpa till eftersom de har få egna medborgare i fara. Britterna hänvisar till privata flygbolag.

Därmed kommer flygbron från Thailand inte igång förrän på onsdagen. Då med hjälp av plan som hyrts in från länder runt om i Europa.

Men två länder ställer upp för Sverige – Tyskland och Island.

Den tyska hjälpen kommer sedan förbundskansler Gerhard Schröder på tisdagen själv ringt Göran Persson och erbjudit tyska sjuktransporter och del i fältsjukhus.

Den första av två tyska transporter med svenskar går på torsdagen, den andra på lördagen.

Också Island hjälper skadade svenskar att komma hem med ambulansflyg.

–Island kom in ganska sent i processen, när nästan alla svenskar redan kommit hem, säger Johan Murray på UD.

17. Mörkläggning

Kritiken mot regeringen och särskilt UD:s agerande, är massiv. Men varför det blev som det blev är ingen intresserad av att svara på idag.

På UD vid Gustav Adolfs torg råder ”Operation mörkläggning”.

–Varken jag eller UD som sådant kommer att ge någon offentlig redovisning av vad jag eller andra medarbetare gjorde under katastrofens första dygn, säger Hans Dahlgren, kabinettsekreterare på UD.

–Skälet är att en oberoende granskning ska göras. UD ska redovisa allt som finns att berätta där och vi vill inte försvåra utredningen.

Fler artiklar:

Richard Aschberg, Irene Beertema, Niklas Bodell, Anette Holmqvist, Leif-Åke Josefsson, Joachim Kerpner