Siktar på ny krigssuccé
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-05
Veteraner skrev till Hanks och Spielberg och bad dem göra ”Pacific”
HOLLYWOOD. Redan när de vann en Emmy för ”Band of brothers” 2002 bestämde sig Steven Spielberg och Tom Hanks för att göra en fortsättning.
Resultatet är ”Pacific” – en miniserie i tio delar om andra världskriget i Stilla havet.
I går hade världens genom tiderna dyraste tv-drama svensk premiär. Nöjesbladet fick en pratstund med de båda giganterna.
– I Europa sträckte skurkarna upp händerna när de hade förlorat. Det skedde inte i Stilla havet. Där var det ett dödande på dödande tills det inte fanns någon kvar att döda, säger Hanks.
Fröet till en skildring av det som kallats den glömda delen av andra världskriget såddes under en prisutdelning i Los Angeles.
– När vi gick av scenen vände sig Steven mot mig och sa, ”Vi måste göra ’Pacific’. Vi måste göra ’Pacific’. Jag sa, ”Ja, ja”.
I dag, när vi träffas på ett hotell i Beverly Hills, skrattar de åt minnet.
– Jag var så uppe i varv att jag nästan petade mig i ögat med Emmy-vingen, säger Spielberg.
De stärktes ännu mer i sin övertygelse när de fick brev från krigsveteraner som slagits i Stilla havet och följt ”Band of brothers”.
– De skrev, ”Men vi då? Vi gjorde också en insats”, berättar Hanks.
Trots det tog det duon sex år att komma till skott, lika lång tid som passerade mellan ”Rädda menige Ryan” och ”Band of brothers”.
Nu är ”Pacific” inte världens enklaste projekt att iscensätta. Förutom budgeten på en kvarts miljard dollar – motsvarande 1,8 miljarder kronor – var det svårt också ur berättarsynpunkt.
– I ”Band of brothers” följer handlingen ett förband fallskärmsjägare. Det gick inte att göra här eftersom soldaterna vid Stilla havsfronten skickades kors och tvärs mellan olika öar för att slåss, säger Hanks.
Fokus på tre soldater
Lösningen blev fokuseringen på tre soldater, Eugene Sledge, Robert Leckie och John Basilone.
Historierna har hämtats från Sledges biografi ”With the old breed” och Leckies memoarer ”Helmet for my pillow”.
– Vi ser kriget som de såg det, säger Hanks, som den här dagen är betydligt pratgladare än sin kollega.
– Det blir en inblick under hjälmen.
Trots att Spielberg inte själv stått bakom kameran märks hans inflytande tydligt.
Slagen är inspelade i samma kaotiska, högljudda och realistiska anda som han skapade i ”Rädda menige Ryan” 1998.
Riktiga explosioner
Till skillnad från biografernas kassasuccéer är mycket lite tillagt i datorer. Landstigningarna är filmade med riktiga fartyg, riktiga tanks och riktiga explosioner. Under inspelningen brändes 150 fyrverkeripjäser av varannan minut.
Joe Mazzello (som tidigare arbetade med Spielberg i ”Jurassic park”) porträtterar Eugene Sledge och sägs ha blivit så skräckslagen att han flydde från stranden.
Ingen kan anklaga de inblandade för att överdriva skildringen av blodbadet.
Båda sidor led fruktansvärda förluster i kriget.
– Av de 24 000 japanska soldaterna stationerade på Iwo Jima överlevde bara 215, säger Hanks.
– Invasionen av Okinawa var ännu mer svidande för de amerikanska styrkorna. Fler än 50 000 omkom, ett enormt antal i vilket krig som helst.
Båda Spielberg och Hanks betonar att ”Pacific” i första hand är underhållning. Men de hoppas att serien som inleds med invasionen av Guadalcanal i augusti 1942 och slutar med Okinawa våren 1945 håller också som historiskt dokument.
För tankarna till Irak
Ur amerikanskt berättarperspektiv ser tittarna japanerna förvandla sig till kamikazepiloter och självmordsbombare.
Om det för tankarna till Afghanistan och Irak är det inget som Hanks har något emot.
– 1945 levde Asien i vårt tycke inte efter samma mänskliga värden som vi gjorde. De tyckte att vi var lata jävlar och vi trodde att de var galna hundar. Det rådde total misstro från båda håll.
Han pekar på att vi i dag har en liknande situation med den muslimska världen.
– Vi vet inte vad de tycker och vi är inte intresserade av att ta reda på det. De talar ett annat språk och dyrkar en annan Gud än oss. Och vi utkämpar ett krig av rasism och terror mot dem. Historien har visat att den bara upprepar sig gång på gång.
