Jenny Berggrens värld rasade av pappans död

Andreas Hansson

Ace of base-stjärnan om saknaden – hyllade pappan i ”Så mycket bättre”

Pappan betydde allt.

När han dog rasade Jenny Berggrens värld.

”När jag såg pappa död i sjukhusets kapell vek sig benen under mig. Jag visste att jag skulle överleva, men inte hur”, skriver hon i sin bok ”Att vinna hela världen”.

Hon sjöng för sin döda pappa.

I veckans ”Så mycket bättre” berättade Ace of base-sångerskan Jenny Berggren om saknaden efter Göran som dog i misstänkt hjärtinfarkt under en solsemester sommaren 1999.

De hade ett speciellt band, hon hade hela livet älskat honom ”så att det gjorde ont”.

– Jag var pappas flicka. Jag är yngst och tyvärr så pappa lämnade oss ganska abrupt, han somnade i Grekland och vaknade aldrig mer. Han var 59, berättar hon i TV4-programmet.

Familjen hade umgåtts som vanligt under kvällen innan.

– Han hade en av sina bästa kvällar med sång och vänner omkring sig. Ett avfirande av livet blev det när man ser tillbaka på det, säger hon till Nöjesbladet.

Somnade in på natten

I sin bok ”Vinna hela världen” skriver Jenny Berggren om skräcken att förlora pappan som hon känt efter att han drabbats av hjärtproblem några år tidigare.

”Pappa är mitt livs kärlek och jag vet att ingen kan älska mig så som han gör. Jag har vuxit upp i hans knä, jag har delat alla mina hemligheter med honom, saker som jag inte skulle kunna säga till någon annan har jag sagt till honom”, skriver hon.

Men så kommer julinatten som tar honom ifrån henne:

”Pappa dör på natten. Han bara somnar in. När jag såg pappa död i sjukhusets kapell vek sig benen under mig. Jag visste att jag skulle överleva, men inte hur”.

– Han var den som ritade ut koordinaterna i mitt liv och så finns inte det kvar, då har jag inget liv kvar själv. Det var en bit av mig som dog, säger hon till Nöjesbladet.

Bråken i Ace of base kom tillbaka

Sorgen släppte lös tankar hon tryckt bort: ”Allt blev tyngre. Jag sörjde över saker som hänt i Ace of base, jag sörjde över den frihet jag aldrig skulle få uppleva mer, jag saknade min pappa så att jag trodde att jag skulle gå sönder”.

Hon är nära tårarna när hon berättar om avskedet i programmet.

– Jag gick till sjukhuset och placerade en kyss på hans panna och sedan sa jag till mig själv att ”nästa man jag kysser ska bli min man”. Tre månader senare så dök han upp.

För Nöjesbladet berättar hon att löftet blev en nödvändig väg framåt genom det mörka och svarta.

– Den väntande kyssen skulle komma snart, det var inte bara mörker utan jag skulle också ha ett liv med en man som ska bli min. Löftet blev en fin tråd vidare i livet som fick mig att klara av mycket som var tungt och starkt, säger hon.

Mötte kärleken i sorgen

Hon var en av ledarna på konfirmationslägret på Åh stiftsgård.

Och var så arg på Gud.

Men mitt i sitt livs tuffaste sorg träffar hon en tidigare bekant, fem år yngre församlingsvännen Jakob.

De har musiken gemensamt, han skriver sånger och spelar piano.

I ”Så mycket bättre” sjunger hon om hur han dränkte alla hennes sorger i sin första kyss.
”Han sa mening efter mening som gjorde min värld begriplig och sann. Han kom med den styrka jag behövde men inte hade, en urskiljningsförmåga som blev som syre för mig”, skriver hon i boken.

Sången gjorde Sven-Bertil Taube och de övriga deltagarna i programmet märkbart rörda.

– Jag rös på ryggen typ, säger Miriam Bryant.