FRÖKEN ROBINSON

Hon vann inte Robynsonstatyetten, men blev ändå tävlingens stora stjärna.

För Puls Tore S Börjesson berättar Emma Andersson om kärleken,

musiken, familjen och kändisskapets fram- och baksidor.

Säg att man tog en grupp svenskar och flög iväg dem till Malaysia och väl där satte dem i en båt och körde ut dem till en öde ö och släppte av dem på stranden med tillropet ”Klara er bäst ni vill!” varpå man vände fören mot horisonten och åkte därifrån.

När förvirringen lagt sig, när det var dags att ordna sig en tillvaro, skulle man då, som medlem i gruppen, högt värdesätta en tjej med humor, glatt humör, smittande skratt, glittrande rådjursögon, runda höfter, smal midja och snygga bröst?

Naturligtvis skulle man det och inte av några ytliga skäl heller.

Ja, den viktigaste medlemmen i gruppen vore naturligtvis den kvinna eller man som kunde fiska, jaga, laga mat och bygga en boplats som stod pall för blåst och regn.

Det handlar ju i första hand om att överleva. Men i andra hand handlar det om att ha nåt att leva för, en orsak till livslust, och ni kan ta och höra av er när ni har funnit en bättre orsak till det än en tjej med humor, glatt humör, smittande skratt, glittrande rådjursögon, runda höfter, smal midja och snygga bröst.

Klart att Emma Andersson blev den stora stjärnan i förra omgången av ”Expedition: Robinson”.

Denna beundran har tagit sig mer eller mindre sofistikerade uttryck.

Ta till exempel när hon för två veckor sen åkte tåg och hade tre killar mitt emot sig i kupén.

– Man måste hela tiden försöka vara sitt glada jag, jag får inte ha en dålig dag, men just den här dan var jag skittrött och bara kände: Gud, jag orkar inte. De glodde, pekade, viskade? Så jag tog mina grejer och gick. Det är jättemånga killar som hänger efter en. Ibland är det skitjobbigt: Öööööh! Robinson-Emma! Vi har sett dig! Ja, de har sett mig, tio kilo smalare och i bikini i ”Expedition: Robinson”? Allt det här har varit tufft för mitt förhållande?

Att vara ihop med Emma Andersson måste vara som att gå omkring på stan med ett smycke alla vill stjäla av dig. Hur lugnt och tryggt skulle det kännas? Det är klart att det varit tufft för förhållandet, det är inte det som är det konstiga, det konstiga är att det stått pall.

Trots att Emma hånglat och hällt i sig champagne med Bosson i videon till sin hitsingel ”Weightless”

Trots att hon hållit i den manliga modelltävlingen ”Sveriges man” (det vill säga haft hur kul som helst med inoljade killar i minimala badbyxor).

Trots att hon under den gångna säsongen haft sponsoruppdrag kopplade till fobollsallsvenskan (och sålunda också haft hur kul som helst med liniment-doftande hunkar).

Trots att en simpel tågresa kan få tre killar på sätet mitt emot att dregla som svettiga boxrar.

Trots? ja, ni kan ju tänka er hur det är på kändisfester och på krogen över huvud taget.

– Jag tror inte att jag tyckt att det varit så kul om Anders legat i en säng med en annan tjej i en video. Det var jättejobbigt? Vi har gått igenom väldigt mycket. Men vi är så säkra på varandra. Jag är fruktansvärt kär i Anders. Han märker att jag bemöter killar på ett helt annat sätt än om jag varit singel. Inte för att jag hade satt klorna i varenda karl då heller. Men jag behöver inte den bekräftelsen. Jag pratar gärna med folk, men även om de tycker att jag är fin på alla sätt är jag väldigt avvaktande. Jag är absolut inte? jag är flörtig på ett vänligt sätt, absolut inte mer. Jag har aldrig varit så här kär. Alltså, otrohet finns bara inte.

Emma och Anders träffades första gången för tre år sen i Ängelholm. Då blev det inget. Hon var upptagen av ett annat förhållande. Men när hon förra

året satt på flygplatsen i Ängelholm på väg till Stockholm för att genomgå fys-tester på Bosön inför ”Expedition:

Robinson” ringde det på mobilen?

– Det var ödet, säger Emma.

Det var nog också ödet som gjorde att hon anmälde sig till programmet.

– Det var i februari förra året, jag var på väg till Köpenhamn för att följa med syrran till flygplatsen, hon skulle åka tillbaka till Australien där hon pluggade. Precis innan vi stack såg jag ett reklaminslag på tv som uppmanade till att söka till Robinson? När jag kom hem på kvällen fick jag nåt jäkla ryck och skickade in min ansökan på ren impuls. Jag skrev den som kontaktannons: Tjej ute efter ung, snygg kille att åka till en öde ö med, och, la jag till, gick det inte att hitta en kille var jag beredd att sticka iväg med ett helt gäng svenskar. Två dagar senare ringde de från produktionsbolaget Strix och ville intervjua mig.

Medverkan i Robinson öppnade dörren till det liv Emma Andersson ville leva. Hon ville synas. Hon ville ha allt ljus på sig. Fatta. Hon hade drömt om att bli föremål för läckra bilder i Café precis som andra drömmer om att sätta bollen i krysset i en VM-final i fotboll. Hon hade drömt om att placera sig på samma tidnings lista över Sveriges sexigaste kvinnor. Hon hade drömt om att göra en osande sexig video där hon skulle omge sig med välbyggda 10-poängare. Hon hade drömt om att göra en popplatta. Hon hade drömt och tack vare Robinson blev allt verklighet.

– Jag är lite egotrippad, det är jag, men inte till överdrift. Det är jättekul att se sig själv på bild och läsa artiklar om sig själv. En otrolig kick att synas på ett omslag. Som det till Café till exempel. Du vet, jag var så himla stolt: Mmmmmm! Där sitter jag! Jag och min kompis Marlene hade pratat om deras lista över Sveriges sexigaste kvinnor: Emma, sa hon, du måste in där, du måste kämpa. Ja, sa jag, och den dagen ska jag vara bland de bästa. Nu fick jag en tiondeplacering. Då ringde jag Marlene direkt: Vet du om en sak! Men det har självklart inte varit målet. Sången och musiken har alltid varit det viktigaste.

Hittills har det blivit två singlar, ”Weightless” och ”Walk on water”, och ett album, ”Who I am”, och snart kommer en ny singel, ”Falling”. Emma har stora förhoppningar på den. Så stora att hon under intervjun ger mig sin cd-freestyle med demon och säger ”Du måste lyssna!” och visst, det är rak, upptempo-pop med kaxiga gitarrer och kommer att stå sig gott på vilken reklamradiokanal som helst.

Många tvivlar säkert på sanningshalten i det påståendet och Emma har förståelse för det.

– Jajaja? Jag förstår hur folk reagerar när de inte känner mig. De vet bara att jag varit med i Robinson och tror att jag fått mitt skivkontrakt serverat på silverfat. Men Robinson var ju inget musikläger. Jag menar, det var ju inte så att jag åkte ner dit och plötsligt kunde sjunga när jag kom hem. Jag har körat och tagit sånglektioner och vrålat i kyrkan, allt det där har jag gått igenom? Men visst är jag tacksam, det är jättesvårt att få ett skivkontrakt i dag, många kämpar och har kanske röster som knäcker Whitney Houston, jag kan förstå att de är negativa, för plötsligt kommer jag?

Välkomna till verkligheten. Det kallas marknadsekonomi. Allt handlar inte om sångröst. Det handlar definitivt också om att äga medial slagkraft, om skönhet, sexighet, utstrålning. Det är samma visa i många branscher. Tror ni att kvinnorna som läser nyheterna på TV 4 fick sina jobb för att de är de bästa journalisterna eller för att de är unga och snygga och vän med kameran?

Kanske får man ta och acceptera att skönhet, sexighet, utstrålning är kvaliteter som uppskattas?

En sak är i alla fall säker: många där ute har svårt att förhålla sig till andras berömmelse på ett avslappnat sätt. Emma Andersson vet skillnaden på före och efter ”Expedition: Robinson”.

– Eftersom jag är en väldigt jordnära person ser jag det väldigt tydligt. Jag granskar verkligen hur folk är. Alltså, det har varit ett otroligt rövslickeri, förlåt, men jag tycker det är så äckligt att jag kallar det det. Du vet, plötsligt får man nya kompisar? Folk som aldrig hälsat på mig i Ängelholm ska plötsligt fram och så är det Åh! och Hej! och Får jag bjuda dig på en drink? Till nån sa jag faktiskt: Du har fasen aldrig hälsat på mig i hela ditt liv och har mycket väl vetat vem jag varit hela tiden, så varför kommer du här nu? Jag kan bli irriterad. Självklart tycker många bara att det är kul och gläds med mig, men det är vissa? och då får man höra: Fy fan vad kaxig du är bara för att du blivit känd! Men det handlar inte om det, det handlar om att de här personerna aldrig brytt sig om mig innan, och bara för att jag setts på tv ska vi vara bästa kompisar?

Ängelholm är en småstad i nordvästra Skåne och som i alla småstäder är varje person som skiljer ut sig från mängden lätt att identifiera. En promenad i Stockholm är en promenad i Stockholm. En promenad i Ängelholm förvandlas strax till en liten presskonferens. Alla vill veta allt om Emma.

– Jag skulle kunna sitta hela tiden och berätta men jag får bromsa mig lite för det finns ändå folk som mår dåligt av att höra på. De kanske vill bort från stan själva och har den här lilla ångesten och så kommer jag bara: Hellooooooo!

Emma Anderssons föräldrar skiljde sig när hon var fyra fem år och hon tog pappas parti. I en annan intervju har hon sagt att hon ”såg honom som en liten pojke som jag var mamma till”. I takt med att hon växte upp fick hon en annan syn på sina föräldrar.

– Mamma är allt för mig i dag. Vi har väldigt nära kontakt, med pappa har jag nästan ingen kontakt alls. Jag har i stort sett bara mamma. Trots att pappa bor i samma stad. Det är lite synd. Men jag tycker att jag kämpat tillräckligt för att skapa en dotter-far-relation.

Det har varit tufft men det är det tuffa som härdat Emma och gett styrka.

– Jag har gått igenom så mycket i mitt liv, tänker på familjen och allt, och det har gett mig en sån jäkla drivkraft. Jag vill visa att jag inte bara är nöjd med att sitta hemma i Ängelholm. Jag vill inte vara en i mängden. Jag vill göra mig ett namn. Jag vill ut och ha roligt och förverkliga mina mål.

Exakt det har hon gjort. Stockholm i dag. Japan i morgon. I alla fall hoppas hon att popkarriären ska ta henne dit.

Ängelholm kommer hon aldrig att flytta tillbaka till. Bara att besöka.

– Det är så skönt att komma hem, folk tittar på mig, de är avundsjuka och det är så skönt att känna det, för jag har gjort nåt åt mitt liv och det hade jag gjort även om jag inte varit med i Robinson eller synts på tv i nåt annat sammanhang. Jag hade satt upp andra mål och förverkligat dem. Det är så många andra som ger upp sina mål och drömmar?

Emma Andersson ser framåt. Men också bakåt.

– Gud, vilket galet år det varit. Har samlat på mig massor: videor med allt jag gjort på tv, stora papperspåsar proppfulla med artiklar och intervjuer. Har börjat klippa lite i det. Jag ska göra en bok av det till mina barn och barnbarn.

arkiv Emma Andersson

Tore S Börjesson (tore.borjesson@aftonbladet.se)