– Jag ville ta mitt liv

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-02-03

Linda Lampenius om bulimin, misshandeln och prestationsångest

”JAG ÄR EN LANTLOLLA” Linda Lampenius är en av favoriterna i ”Let’s dance” – och har varit världsberömd violinist i många år. Men bilden av att vara glamourös jetsettare slår hon ifrån sig. När andra går på inneställen väljer hon hellre rockklubbar.

I ”Let’s dance” är hon juryns och tv-tittarnas favorit.

Men hennes privatliv har varit allt annat än en dans på rosor.

– Det gick så långt att jag ville ta mitt liv, säger Linda Lampenius, 38.

Linda med danspartnern Daniel da Silva i ”Let’s dance”.

I mångas ögon är hennes liv en bländande framgångssaga. Linda Lampenius har varit vacker och världsberömd violinist i tre decennier. Nu gör hon succé i ”Let’s dance”. Men hon tycker att bilden av henne som glamourös jetsettare är missvisande.

– Jag är en lantlolla. Jag går till exempel inte på Stureplan med de andra i ”Let’s dance”. Det är ytligt och oäkta där. Jag går ut på olika rockklubbar på Södermalm som säljer 19-kronorsöl i stället.

”Hemska killar”

Lindas karriär började tidigt. Hon började turnera redan som åttaåring. Barndomsåren beskrivs som jordnära och fyllda med värme. Men med två framgångsrika – och ofta frånvarande – föräldrar. Att ständigt stå i deras skugga gav tidigt Linda prestationsångest och grundlade en känsla av otillräcklighet. Som förstärktes av en stenhård violinlärare.

– Allt bottnar i barndomen. Jag hade till exempel en sjuk uppfattning att män ska vara hårda. Jag har ett par före detta killar som varit hemska. I ett förhållande blev jag misshandlad både fysiskt och psykiskt.

Lindas prestationsångest och kontrollbehov mynnade ut i sjukdom. Hon brottades med anorexi och bulimi i 23 år. I samband med en pågående rättegång mot hennes USA-manager raserades tillvaron totalt.

”En demon i huvudet”

– Jag hade självmordstankar. Det var under millennieskiftet. Jag var i London och det var fruktansvärt. Mina ätstörningar hade blivit så allvarliga att jag blev helt förlamad i kroppen. Då funderade jag på att ta mitt liv.

Att be om hjälp satt långt inne.

– Jag hade en demon i mitt huvud som bestämde över min tankevärld, mina känslor och mitt hjärta. Jag har alltid varit en duktig flicka och jag ville inte be om hjälp.

När hon till slut sökte stöd blev hon inte tagen på allvar.

– Jag hade spytt sönder magen fullständigt. Jag var inne akut för magsmärtor tre gånger. Jag blottade mig för läkarna, men de skickade hem mig med medicin mot magkatarr. Det var först när jag gick till en läkare som höll på med naturläkemedel som det löste sig.

Prestationsångest och stolthet är ingen bra kombination. I dag är hon frisk, och tar nu även avstånd från sina utvik, som hon vet kan påverka unga tjejer negativt.

– Jag har lite dåligt samvete för dem. Jag var fruktansvärt smal då och inte frisk. När jag började i terapi tyckte jag fortfarande att bilderna såg bra ut. Nu ser jag att jag är för smal.

Hon drar ner den svarta mössan över det blonda håret – låter ett par tonåringar ta en bild tillsammans med henne – och rusar vidare. Linda Lampenius ska på dansrepetition.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln