Dog i anonymitet – får miljonpublik i SVT
”Arvinge okänd” kan ge ett större och mer tolerant perspektiv på vår egen samtid
Han har elva syskon och en bakgrund som politisk fånge. Ändå dör Eliphas Matsweru i svensk anonymitet.
Åtminstone tills hans öde grävs upp inför miljonpublik i ”Arvinge okänd”.
Brittiska Joyce Vincent, kvinnan som omringad av julklappar suttit död framför sin tv i två år, blev när hon hittades 2006 en stark symbol för modern ensamhet. Några år senare kom dokumentären ”Dreams of life” där Carol Morley lyckades kartlägga Vincents spektakulära liv; hennes karriär, artistdrömmar och möten med såväl Nelson Mandela som Stevie Wonder innan mörkret av oklar anledning lade sig och hon drog sig undan från allt.
Det hon och de flesta huvudpersoner i ”Arvinge okänd” (SVT) har gemensamt är ett visst mått av främlingskap. Vincents föräldrar invandrade från Grenada, Matsweru var politisk flykting från Zimbabwe och Waltraud Kristinsson (avsnitt två) tvingades lämna en son bakom sig i Östtyskland. Att fysiskt avstånd gör det lättare att halka ur sina gamla sociala sammanhang är naturligt, men det handlar inte bara om det.
I fallen som skildras i ”Arvinge okänd” tycks förlust och saknad hanteras genom att amputera sin bakgrund fullständigt. I Sverige jobbar Matsweru hårt, som tidningsbud på morgonen och med ingenjörsstudier resten av dagarna. Han har dock svårt att slutföra utbildningen, kanske beroende på språket eller någon annan odefinierbar spärr.
Finskättade Helena Hurtig (avsnitt fyra) konstruerar en ritning till en evighetsmaskin som hon med imponerande envishet försöker ta patent på, upprepade gånger.
De har alla en drivkraft framåt, även om riktningen ibland är lite skruvad. Om de är excentriska från början eller hamnar där, tack vare exilens limbo i ett svenskt samhälle där de egentligen bara behöver vara sig själva för att sticka ut, är svårt att säga.
”Arvinge okänd” närmar sig försiktigt dessa människor, som trots allt haft så pass hög integritet i livet att deras omgivning knappt vet ett jota om deras bakgrund. Säkert kan grävandet i de avlidnas förflutna till och med ses som ett övergrepp av vissa. Det är inte osannolikt att några av huvudpersonerna själva hade ogillat uppmärksamheten.
Som för att blidka eventuell kritik är duon Kattis Ahlström och Niklas Källner därför också de mest sympatiska programledare SVT lyckats gräva fram. Med sin ljusa energi klampar de in och påminner om att livet är till för de levande. De döda tycker inget längre, däremot finns eventuella anhöriga som kan önska få vetskap.
Spänningen i detektivarbetet är naturligtvis en anledning till att ”Arvinge okänd” blivit en tittarsuccé (dryga miljonen enligt MMS), men i sökandet dyker även världshändelser upp. Zimbabwes frihetskamp, finska vinterkriget, Prag-våren och Tysklands delning har allt avgörande betydelse i de avlidnas personliga öden.
Man kan leka med tanken på hur många blivande ”Arvinge okänd”-avsnitt det just nu sås ett frö till i dagens konflikthärdar. Deras komplexa öden kan ge ett annat, större och mer tolerant perspektiv på vår egen samtid.
Veckans...
… retro. Det är inte för kriminalgåtan jag gärna återvänder till nya säsongen av ”Springfloden” (SVT), utan för det kantiga ”myset” mellan Stilton och Minken, spelade av Kjell Bergqvist och Johan Widerberg. Med dem gör den fina traditionen med kreativa smeknamn i svenska tv-serier comeback på riktigt (tänk Raspen i ”Rederiet” och Coma i ”Storstad”). Även om scenerna sällan är de som för handlingen framåt, är de så kitschigt och roligt skrivna att jag bara vill ha mer.
… Jim Carrey. ”Kidding” (HBO Nordic) är en dramakomedi av det sorgligare slaget, som återförenar Carrey med regissören Michel Gondry (”The eternal sunshine of the spotless mind”). Den älskade barnprogramsfiguren ”Mr Pickles” hamnar i kris efter sin sons död och har svårt att hitta tillbaka till sin gamla, käcka persona.
… dokumentär. På tisdag kommer ”Jane Fonda in five acts” (HBO Nordic), en över två timmar lång dokumentär om den legendariska skådespelarens liv, karriär och aktivism. I intervjuer berättar hon öppet om moderns självmord, pappans kritiska öga, ätstörningar, tillkortakommanden som mamma och hur hon formade sig själv efter sina män för att äntligen, som äldre kvinna bryta sig fri. Starkt och rörande.