”Serial” tillbaka – med bredare grepp
Sandra Wejbro om poddattackerna på rättsrötan i USA
Största poddhändelsen i höst måste vara att banbrytande Serial äntligen kommer tillbaka (premiär 20 september). Förra veckan släpptes en trailer som avslöjar att tredje säsongen för första gången inte granskar ett enskilt fall. I stället följer den undersökande podcasten domstolsväsendet i Cleveland, Ohio, vecka för vecka.
Programledare Sarah Koenig och reporter Emmanuel Dzotsi har följt processerna under ett år för att undersöka hur rättssystemet verkligen fungerar i praktiken. Medan enskilda skandaldomar lätt kan avfärdas som udda misstag bör detta grepp få större tyngd. Trailern hintar om att Serial bland annat granskar rättssystemets utbredda praxis att göra upp före rättegång, där anklagade väljer att ta en kortare fängelsedom ställda inför hotet om en nyckfull jury och stenhårda straff. Oavsett om de i grunden är skyldiga till brottet eller inte.
”Serial” får dock svårt att överglänsa årets utan konkurrens bästa rättsgranskning; In the darks djupdykning i fallet Curtis Flowers som dömts sex gånger för samma mord. Om första säsongen, som fokuserade på bortförandet av Jacob Wetterling, var stabil true crime dyker andra säsongen ned i spektakulär rättsröta där den är som allra mest rutten.
Madeleine Baran är programledare för In the dark som blivit en stor succé för det amerikanska public service-bolaget APM. Envist och tålmodigt plockar hon isär bevisningen som fällt Flowers för mord på fyra personer i en möbelaffär 1996, samtidigt som hon visar hur rasismen går som en unken röd tråd genom Mississippis rättshistoria. En bristfällig utredning, undanhållen information och en helvit jury dömde afroamerikanske Flowers till döden. På grund av grova fel har domarna rivits upp fem gånger, men den politiskt tillsatte åklagaren Doug Evans har varje gång åtalat honom igen. I snart 22 år har Flowers suttit inlåst.
Kanske kommer ”Serial” visa att systemfelen i fallet Flowers tyvärr inte är särskilt unika. Det amerikanska rättssystemet är stolt – och djupt problematiskt. Inte minst för den som är fattig.