Vi vill se Stenmark dra sina fräckisar
Publicerad 2011-04-04
Det skrattas och skrockas och grillas och snusas och hyllas.
”Mästarnas mästare” är ett äkta, värdigt, känslosamt och trevligt program rakt igenom.
Men efter missen i går måste vi ändå ställa oss frågan:
Får vi verkligen hela sanningen, SVT?
Det säger ju sig självt.
Reality-tv handlar om att skildra verkligheten, att berätta om vardagen och det som händer utan att styra, påverka eller förvränga någonting.
Sedan starten har sport-reality-serien ”Mästarnas mästare” lovordats av alla, inte minst av mig själv. Jag har beskrivit serien som briljant, som ett svenskt Hall of Fame, en slags hyllningsritual för våra stora idrottshjältar och underhållande må-bra-teve för oss som tittar på.
Frågan är om det är för trevligt?
Efter avsnittet i går känns det nästan så.
Jag var själv på plats under inspelningen på Cypern och följde tävlingen ”den perfekta kuben” live.
Efter tävlingen segnade Maria Brandin ihop efter att ha tillbringat timmar i den förrädiskt varma solen.
Under dramatiska former bars hon in under ett solskydd där hon fick läkarvård.
Jag satt och väntade på händelsen i gårdagens episod.
Men jag väntade förgäves.
Vi fick inte se en enda sekund av dramat.
Det nämndes inte ens.
Inte ett knyst.
”Det blev inte så bra i teve”, förklarar SVT. Händelsen klipptes bort och jag har svårt att förstå varför.
Vi vill se när deltagarna tar ut sig så att de kollapsar, lyssna mer på tjafset mellan Anders Limpar och George Scott, höra när Ingemar Stenmark drar sina fräckisar och vara med när Robert Prytz hostar upp sina kallsupar.
Dramat kunde ha gett oss tittare en starkare känsla av att det här faktiskt är på riktigt, att tävlingarna är på allvar, att våra gamla idrottshjältar fortfarande bär på enorma vinnarskallar och att ”Mästarnas mästare” är lite, lite mer än bara skön myspys-teve.
Nu sitter jag i stället här och undrar ... vad blir vi snuvade på i nästa avsnitt?
* * *
Ingemar Stenmark fortsätter att imponera med sin fysik och sitt psyke.
Det spelar ingen roll vad den mannen hittar på – vi beter oss ändå likadant.
Vi blir helt star-struck.
På 70- och 80-talen åkte han skidor.
I går sågade han till en kub.
I sandsten.
Och Sverige stannade upp en liten stund igen.