Tar dig till en magisk plats

Journey liknar inget annat

ÄVENTYR Det är som om jag varit försvunnen.

”Journey” är slut och jag upptäcker förvånat mitt vardagsrum, det gapande tomma anteckningsblocket jämte mig, mobilen som visar två missade samtal.

När spel är som bäst är de som klädskåpet i ”Narnia”. Man kliver in, ens egen värld sveps bort – och en mer magisk tar dess plats.

Gnistrande sanddyner

Under de senaste två timmarna kan jag inte varit här, jag måste ha varit någon annanstans.

Jag minns saker från den här platsen.

Jag minns att jag vandrade i en öken, mot ett berg i fjärran. Jag minns att någon gick fram till mig och att vi, utan ett ord, bestämde oss för att slå följe. Jag minns hur vi jagade flygande mattor över gnistrande sanddyner, att vi klättrade upp för ett högt torn, att jag föll ner igen. Jag minns rädslan över att bli lämnad och lyckan när min vän hoppade efter för att hjälpa mig upp. Jag minns hur vi höll värmen i en isande snöstorm genom att gå väldigt nära varandra.

Saknar ord

Jag minns andlös förundran, stor rädsla och glädje lätt som helium.

Jag tror inte ”Journey” har något smart att säga, och jag vet att jag inte har något smart att säga om det. Mitt anteckningsblock är tomt. Jag kan inte uttala mig om det som verk. Jag vet bara att det är en magisk plats.

Och att jag var där.

Johan Martinsson