Ett kärleksbrev till tv-spel, signerat Astro Bot
Publicerad 2024-09-05 14.00
Vad är väl ett ”Super Mario Odyssey” till Playstation 5?
Jo, ett kärleksbrev till tv-spelen.
Astro Bot
Från 7 år
Pris: Från ca 649
Format: PS5
Utvecklare: Team Asobi
Utgivare: Sony
Plus: Underhållande gameplay, handkontrollen inkorporeras helt, ständiga överraskningar, härliga ljudeffekter, omväxlande banor och sprängfyllt av tv-spelsreferenser.
Minus: Bossarna är linjära och lever inte helt upp till övrig standard, lite ojämn svårighetsgrad och skulle ha släppts för fyra år sedan
När Sony presenterade nyheter under sin State of play för några månader sedan stack denna lilla pärla ut.
Vi lever i en tid av RPG- och onlinespelsdominans. Att då spinna vidare på ”Astro’s playroom” och vidareutveckla det till ett fullskaligt plattformsspel var inte bara en frisk vind, utan ett smärre genidrag.
Självdistansen är tydlig, direkt från start.
PS5-konsolen ser ju onekligen ut som ett rymdskepp (så pass att jag själv, tönt som jag är, kallar mitt Nebuchadnezzar eftersom alla mina teknikprylar är döpt i ett Matrix-tema). Att spelet därför mer eller mindre går ut på att laga sitt PS5-rymdskepp fick mig direkt att fnissa till.
Sen förvandlades fnisset till rent glädjeskratt.
Resan efter hårdvara, och ihopsamlandet av 300 robotkompisar, tas till olika planeter. Alla med vitt skilda teman som ger vår lille robot helt olika egenskaper, som klätterarmar, storleksalternering och bra mycket mer. Som ni säkert har gissat får handkontrollen – med sina vibrationer och ljud – en välförtjänt stor plats i upplevelsen.
Det är också en ständig kavalkad av positiva överraskningar. Jag älskar hur man också uppmuntras att utforska, för belöningarna är så mycket mer än ett ”okej, det var en kista bakom denna vägg”, utan att man i stället snubblar över sidospår som kan leda till bra mycket större äventyr.
Inte bara är spelkänslan otroligt underhållande, utan referenserna får hela gamingsjälen att le.
För Astro Bot är om något ett kärleksbrev till tv-spel. Lite som i Josef Fares mästerverk ”It takes two” finns det så kallade överallt.
Men ofta blir det här rena crossovers – och ursprungen hittas inte sällan utanför Playstations universum.
Jag vill inte sitta här och spoliera några konkreta överraskningsmoment. Referenserna blir era egna att uppleva. Men jag kan säga så här: Sony har hittat en jättefin balans för hur de ska integreras i denna söta robothistoria – om det så är funktioner eller rentav musiken.
De snor inte. De förädlar.
Sen är det förstås helt omöjligt att inte dra paralleller till Super Mario Odyssey. Man kan nog faktiskt säga att Sony helt oblygt (självdistans som sagt) gjort sin egen variant på det spelet.
Det här är lanseringstiteln PS5 skulle ha haft från början.